Brightmill

Det är en speciell bransch, bloggsfären. Många av mina kollegor, som jag genom åren lärt känna, kör verksamheten på hobbybasis. Där finns det ett “vanligt” jobb som bottenplatta och där det skrivs på sena kvällar och tidiga mornar. Till största del för att det är roligt. För att skrivandet alltid har funnits. Och för att det är kul att nå ut. Någon typ av bekräftelsebehov kan en väl anta.

Andra har tagit steget. Steget bort från “ekorrhjulet”, den trygga anställningen med friskvårdstimmar och lön den 25:e varje månad. Ut i frilanslivet. I utomståendes ögon “otryggheten”. Men för de som bestämt sig så handlar det om helt andra saker.

Friheten att själv bestämma för när, hur och var en jobbar. Just var:et är för många den viktigaste aspekten för att ta steget. För att kunna vara mer med familjen. För att slippa pendla. För att själv kunna bestämma var dagens arbetsplats ska vara. Hemma i köket. Ute på caféet. Eller på ett tåg genom Europa.

Semi-sluta och konsultjobba

Hotel Football, Manchester

Flera av de jag känner har också valt att semi-sluta. Den fasta anställningen är avslutad men där timmar istället görs på konsultkontrakt. Antingen hos samma arbetsgivare eller hos någon helt ny. Antingen ett antal timmar i veckan eller i längre projekt över månader och kvartal. Ibland sammanhängande, ibland för att täcka upp med sin specialkompetens i en organisation. Som Brightmill, ett bemanningsföretag inom interim management.

Det är inte ens säkert att man som konsult behöver vara på plats. Distansjobb öppnar därmed upp möjligheterna till ett helt annat liv än det ekorrhjul som folk tenderar att fastna i. Sitt med en mugg kaffe i Burträsk, en hotellsoffa i Stockholm eller på ett café i Singapore. Gillar man att jobba och att resa plus att livspusslet, det berömda, i övrigt tillåter det så är det bara fantasin som är barriären. Det har flera av mina bloggkollegor visat om och om igen.

Skala ner och energiboosta

Jobb på Gomorron Östersund

Det har också inneburit att många börjat skala bort saker i sina liv. Allt från fysiska prylar till tjänster. Där man kan dra in pengar och sälja begagnat eller slimma mobilabonnemang och TV-tjänster för att hålla utgifterna nere.

För saker tar plats. Fysiskt på hyllorna och mentalt i huvudet. Med det kommer medvetenheten om att man faktiskt inte behöver ett hoppackat bohag i ett källarutrymme, ny mobil varje år eller 117 TV-kanaler när man bara hinner titta två timmar i veckan.

Att göra sig av med saker handlar inte om att ge sig själv mer fysiskt utrymme utan även psykiskt. Att släppa det sentimentala kan ge en energiboost på sikt. Ut med det gamla – men inte in med något nytt, om det verkligen inte behövs.

En tunn plånbok kan verka fattigt vid en första ytlig anblick. Men med en för ändamålet anpassad ekonomi kanske man rentav får ett rikare liv, där allt inte enbart handlar om kronor och ören.

Var har jag landat i det här?

AKG K845BT - blåtand mot Macbook

Jag ställer mig frågan själv ibland. Vad vill jag? För två år sedan var jag i en minikris där jobbet under en längre period sög mer energi än det gav. Allvaret var ganska djupt och jag letade möjligheter för att bryta en nedåtgående trend. Frilanslivet fanns med på kartan. Att ha tålamod fanns också med. Jag måste inte bryta upp för att det ska bli bättre, men alternativet måste finnas med och analyseras.

Där någonstans kom även den riktiga insikten kring ägande och ekonomi. Att kunna ha ett dra-åt-helvete-kapital om skit verkligen skulle träffa fläkten. Det jobbar jag hårdare med sedan dess och det är ett projekt som blir livslångt. Pengar är inte allt, men rätt hanterade kan de vara öppningen till frihet. Man ljuger om man hävdar annat.

Även ägande i olika former har fått sig en översyn. Efter att ha jobbat rekordmycket på resande fot här våren har jag insett vad jag faktiskt behöver för att klara tillvaron. Det är betydligt färre prylar än jag har hemma i lägenheten.

Livet med ett handbagage har fått mig att prioritera rätt saker och jag försöker tänka “handbagage” oftare. Även i den vardagliga tillvaron. Får det här plats i “väskan” (läs: livet/garderoben/hyllan)? Är svaret vacklande så funderar jag en, två och fem gånger till istället för att spontanköpa något som bara blir liggandes. Så tänker i alla fall jag. Saker kostar pengar. Och energi.

Jag flyger nog fortfarande

Dryden vecka 4

Så, jag vet inte om jag har landat någonstans. Jag flyger nog fortfarande. Däremot har jag berikats med flera bra insikter. Jag snurrar, trots “trygg tillsvidareanställning”, inte i något ekorrhjul i den klassiska bemärkelsen. Jag behöver inte äga massa saker. Jag behöver inte prenumerera på massa tjänster.

Men jag behöver inte heller tjäna miljoner för att vara rik. Jag skalar istället ner på oviktiga grejer och skalar upp på livskvalitet. Även det är, precis som med mycket annat, ett livslångt projekt som aldrig tar slut.

Det innebär att jag förmodligen aldrig år i mål. Och det gör inget. Att däremot ha insikten om det här har i alla fall varit en ögonöppnare för mig och just den insikten bär jag alltid med mig. Den är inte ens särskilt tung och ryms utan problem i handbagaget när jag jobbar på distans.

6 KOMMENTARER

  1. Bra inlägg. Ja vem f-n behöver 1000 prylar egentligen. Tänker ofta att jag tex borde köpa en ny tv för att min är gammal och ful. Jag tittar inte ens på tv så helt ärligt ska man ha en tv bara för att?! Ska tänka mer handbagage tänk.

    • Att köpa en ny TV när man inte tittar är ju sånt sjukt waste av tid, energi och pengar så det finns ju knappt! Hade nog, rent krasst, också klarat mig utan men tänker inte sälja den jag har. Men tittar till 98% på streamat material själv. Bra val att köra den gamla in i kaklet. 🙂 Jag kan gå och klura även på de mest enkla av prylar. Just nu ett litet portabelt kamerastativ för mobilen för 300 spänn.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här