Häromdagen var det dags för den årliga rundan footgolf i Uddevalla, närmare bestämt Lane Loge (som dock ligger en bit utanför stan). På svenska pratar vi alltså om fotbollsgolf, om någon nu inte skulle vara bekant med terminologin.
Vi är ett stadigt gäng ”från förr” som varje sommar bokar upp en eftermiddag och kör en runda footgolf på 18 hål. Det brukar också bli den enda rundan för mig, möjligtvis att jag lyckas få ihop ytterligare en. Helst skulle jag köra det här alla varma sommarkvällar…
Efter några ganska kyliga dagar var sommarvärmen tillbaka på västkusten. Dessutom var klipparen ute och körde precis före oss och till skillnad från fjolårets runda så var gräset grönt och skönt den här dagen.
HITTA HIT! Lane Loge på Google Maps
Footgolf på Lane Loge – så fungerar det
Fotbollsgolf är egentligen inte så mycket märkligare än ”vanlig” golf. Det är 18 hål, fairways, greener och så klart en ruff som man helst inte hamnar i. Spelar man footgolf på Lane Loge så brottas man utanför banan med både högt gräs och även en liten bäck som rinner nere i en ravin. För bäcken krävs en riktig snespark på tian och där vill man verkligen inte hamna. Plikt, visst men bara att ta sig dit bland nässlor och annat är ganska ospännande.
Tro mig, jag har testat.
Det som tillkommer i footgolf är hindren. På Lane Loge handlar det om traktordäck, att runda eller gå igenom cementtrummor eller att få kraft nog att ta sig upp för en brant sluttning (japp hål 6, jag pratar med dig!). Går man förbi ett hinder utan att slutföra det är det bara att slå tillbaka och här vill jag lova att slagen äts upp. Är det tajt, som i årets match, kan det vara skillnaden mellan en seger och att komma sist.
Där det i ”vanlig” golf är en liten kopp där bollen ska ner så handlar det här om en cementtrumma som är nedgrävd i marken. På Lane Loge är tyvärr marken precis kring trumman ganska sliten, vilket gör att trumman på sina håll sticker upp några centimeter. Det kan vara skillnaden mellan en perfekt putt och en… tja, inte lika perfekt putt.
Sista hålet är inget hål, utan ett ställning med nät och fem hål i. Där får man dra bort slag om man lyckas träffa kryssen, hålet mitt i och nedre hörnen. Inför sista hålet kan det alltså justeras ordentligt bland placeringarna.
Hur är banan på Lane Loge?
Okej, det främsta skälet till att vi kör på Lane Loge är så klart läget. Den ligger närmast för de allra flesta men den håller också som regel riktigt bra kvalitet. Hålen är varierande med ett par långa 100+ meter och några korta där det är mer teknik än tjong.
I år kändes banan mer välskött än tidigare och hindren var i ordning och fräscha. Kan dock tycka att mattan var lite väl långhårig den här dagen och då var ju gräset var nyklippt. Traktorn var igång när vi gick ut. En del hål borde också ordnas för att sänka ”kopparna” lite så att de inte sticker upp. Kan vara förödande för en ganska enkel putt. Eller, så är det utmanande. Det bestämmer man själv.
18:e hålet med prickskyttet borde man också se över. Ytan där man ska placera bollen är helt sönderskjuten och det är svårt att lägga upp bollen och få en bra ansats. Jag vet inte om det är praktiskt genomförbart men några kvadratmeter konstgräsmatta kanske skulle fungera. Inget gjutet i marken alltså, utan något som går att ta in under vintersäsongen eller rentav under natten.
På det stora hela – en mycket välskött, vacker och rolig bana! Footgolf när det är som roligast!
2019 års footgolf – den jämnaste på länge
Det var varierande kvalitet på inledningen av årets runda. Själv öppnade jag rekordfint och gjorde klart första hålet på bara fyra sparkar. Det är mer regel än undantag att jag går på tio sparkar där (vilket är max per hål). Tappade sedan lite på tvåan och trean men spelade ändå hyfsat stabilt.
Martin Z, som har prenumeration på förstaplatsen, och Johannes ledde vid fikapausen efter 12 hål, tätt jagad av mig. Och det är efter fikat det brukar hända saker. Åt båda håll. Vissa rasar (sorry Johannes). Andra rycker upp sig rejält (snyggt Morgan och Robert!). Själv fortsatte jag att spela fint och höll jämnt skägg med Martin. Men då går det inte att slarva bort tre sparkar på 17 och sedan inte sätta en enda boll i målet på 18.
Årets segrare? Tja. Martin. Business as usual. Årets första förlorare, eller ”god tvåa som vissa kallar det, blev jag själv. Nåväl, det var ett bra uppryck jämfört med förra årets sistaplats (som jag av förklarliga skäl inte har bloggat om…).
Nu hoppas jag få till en runda till den här veckan. Är det någon som är sugen?
