På vissa listor över världens mest besökta städer är Hong Kong i topp, sett över de senaste årens statistik. På andra listor är Bangkok överst. I några topp-20-listor hittar vi Macau, Antalya och Guangzhou medan de inte alls är med på andra. Gemensamt för alla listor är Paris. Nästan alltid topp-fem, alltid inom topp-tio.
Förra veckan var vi där och det är nog det minst unika resmålet jag varit på de senaste åren. Då har jag ändå klämt New York två gånger, London ett par gånger och så Singapore i vintras.
Kanske var det därför som vi inte satte upp några större planer med resan? Kanske var det därför vi inte bokade något på förhand? Kanske var det därför vi reste dit ganska avslappnat och tog dagarna som de kom, istället för att hetsa runt för att hinna se så mycket som möjligt?
Kanske.
Jag försöker att inte planera en resa utifrån vad som ska lämpa sig bra här på bloggen. Lika lite försöker jag tänka ”unikt” och ”sånt som ingen annan har gjort”. Ibland går det, men många gånger går skribenthjärnan på högvarv. Hobbyrelaterad arbetsskada kanske?
Så länge jag själv inte har upplevt något så är det ju ändå outforskad mark för mig, oavsett om det är planetens mest besökta plats. Jag får sonika lov att skita i vad alla andra redan har gjort. Och inte gjort.
Men ändå. Det är svårt att vara kreativ och nytänkande när det kommer till att skriva om en destination som Paris. Det mesta känns redan sagt. Nästan alla foton har redan fotats. De ”hemliga upplevelserna” är inte särskilt hemliga längre. Och i princip överallt är det folk.
Överallt.
Fast det är klart. Alla som besöker Ljusets Stad får sig så klart en helt egen och personlig upplevelse. Den kan ingen ta ifrån någon. Om det sedan handlar om att ha åkt upp i Eiffeltornet, trängts med folk framför Mona-Lisa, gått helt själva på en sned liten pittoresk sidogata i 17:e arrondissementet eller ätit på en liten genuin restaurang i någon av förorterna spelar faktiskt mindre roll.
För är det något som jag själv är trött på så är det just resonemanget från Den Store Vagabonden som enhälligt hävdar att en ”minsann inte upptäckt Staden om man inte gjort Grejen eller sett Saken”.
Vi hade i vilket fall som helst några riktigt fina dagar i stan. Vi gick 70000 steg totalt, vi lärde oss läxor vi redan borde kunna, vi åkte tunnelbana, såg saker på nära håll och på distans och vi såg tusentals turister köa till kända och mindre kända upplevelser.
Men, om det blir så mycket bloggat om resan till Paris vet jag inte än. Det får sonika komma som det kommer. Om det kommer. När det kommer. Ge mig några dagar eller veckor så har jag nog smält intrycken. Då blir det kanske lite om Paris trots allt, även om det redan står skrivet på hundra andra bloggar och i femtioelva välskrivna resereportage.
De handlar ju ändå inte om vad jag vill ha sagt om Paris.
Härligt att ni hade fina dagar i Paris! I
Intressanta tankar om det där med att säga sådant som säkert redan är sagt. Kör, bara kör, när intrycken väl är smälta. Din unika upplevelse har ju hur som helst ingen annan bloggat om. 😉
Det är samma här, att jag är trött på vad man ”ska” göra. Och även om jag ofta letar efter unika och hemliga saker i New York, så återvänder jag lika ofta till mina favoritställen och favoritaktiviteter fast jag sett/gjort dem mängder med gånger. Sån är jag!
Paris har jag ”bara” varit i två gånger, första gången som 18-åring på tågluff och andra gången på en konferensresa på 90-talet. Vet inte varför det inte har blivit fler besök. Det är ju en vacker stad som i högsta grad måste ha förändrats sedan jag var där sist. 😉
Ser fram emot att läsa mer om/när det kommer!
Sant, mina upplevelser har ingen annan haft. Och jag kan också återbesöka platser även om de är superturistiga eller något annat. I New York skulle jag gärna åka upp i WTC igen, till exempel. Sån är jag. 🙂
Jaså så du har varit i Paris! Hur har jag missat det på Instagram? ?
Jag tycker absolut att du borde skriva mer om dina dagar där. Dina upplevelser är ju unika för dig, oavsett hur mycket andra skrivit om Paris. Plus att det vore sååå kul att läsa om staden från din synvinkel. Och du tar så snygga bilder. Så gör’t bara!
Ps, Champs Élysées är INTE the place to be en helg i augusti ?
Haha, ja jag smög mig dit för ett par veckor sedan. Det kommer bli mer om Paris. På sikt. Vi strosade en hel del och gjorde massor av saker, utan att just ”göra” några saker. Men vi upplevde. Massor. Och jag har en hel del åsikter om stan… 😉
Och tack för fina orden! Jättekul att höra!
Jag har bara varit i Paris en gång, en stad som inte klättrade upp i toppen av storstäder. Men jag skulle inte vilja ha besöket ogjort, jag gillade att strosa omkring i Montmatre och konstnärskvarteren, se alla fantastiska byggnader som bla Notre dame (i full prakt) och le tour eiffel – men får jag välja en stad i Frankrike så åker jag hellre tillbaka till lugna pyttelilla Wissant vid atlantkusten än återvänder till Paris. Kändes som been there done that.
Ja, nej. Jag vill inte heller ha besöket ogjort och ibland besöker man platser som inte ramlar rakt in i hjärtat. Ibland behöver de fler besök och vissa gånger så passar det helt enkelt inte mig som person. Så är det. Paris är inte en stad som missmatchar, verkligen inte, men nästa gång i Frankrike blir det nog något annat. 🙂
Hehe, så kan man ju se det. Har aldrig tänkt så faktiskt. Men det kanske blir mer då små betraktelserna i en sån stad.
Ja, jag är också inne på något sånt. För jag tror att de små detaljerna har en förmåga att försvinna i allt ”klassiskt” storslaget.