Jag har genom åren varit lyckligt förskonad från jävliga upplevelser i luften. Det mesta har flutit på bra även om jag så klart drabbats av förseningar, idioter i kabinen och annat som kanske är svårt att påverka. Ja, jo. Resan hem från Zanzibar var väl ingen höjdare, när jag tog turistmagen upp på 10000 meter och satte personbästa i antal toalettbesök på en flygresa.

Häromdagen kom så den värdiga utmanaren till Den Jävligaste Flygresan.

Den snabbt uppkomna resan med TAT till Bangkok låg för dörren. Egentligen skulle jag ta det lugnt med resandet efter Australien och Singapore i september men när frågan kom så… ja, ni fattar. Dagen innan avresan, i torsdags, gick jag på stan och lunchade. Lite som vanligt. Sedan började det.

Senaste gången jag spydde måste ha varit efter fyllesnusen 2005, på gågatan i Östersund. Den var inte i närheten av torsdagskvällens upplevelser med huvudet ner i toalettstolen. Tror, ärligt talat, inte att jag någonsin kräkts så mycket som den här gången. Jag trodde inte ens att det rymdes så mycket i systemet.

Var utvilad inför långflygningen – “Okej!”

Natten som kom var bedrövlig. Uppe en gång i timmen för kvartslånga toalettbesök, plus vätsketillförsel för en uttorkad kropp. Det blev tre timmars sömn mot avresefredagen. Jag samlade ändå ihop resterna av mig själv och åkte, i övertygelsen om att det här var matförgiftning mer än magsjuka.

Och som ni vet är “var utvilad” och “ha bra vätskenivåer i kroppen” bra förberedelser inför en långflygning. Jag vet det i alla fall.

Timmarna på Arlanda var långa. Magen knep och bubblade. Timmarna på flyget var ännu längre. Jag, som alltid väljer fönsterplats på långresor, gnällde inte nämnvärt över att ha fått en gångplats på det fullbokade flyget.

På väg mot Bangkok

Att sakna sig själv

Lyckligtvis hände det inga allvarliga saker under flygresan. Inga spyor och ett ynka toalettbesök utan några direkta konstigheter. Men jag åt i princip ingenting och magen knep och skrek ilsket i tio timmar. Sömnen i ekonomiklass, som redan är ganska dålig som standard, blev inte heller direkt bättre. Och så när folk började prata Durian så blundade jag bara och försökte tänka på något annat…

Tillslut så. Hotellet i Bangkok. En härlig hotellsäng att lägga mig på. Jag kved mig själv till sömns med det ordentliga magknipet som fortfarande inte gett med sig. Och vaknade fem-sex timmar senare. Utan smärtor. Jag erövrade en kopp te, ett äpple, tog en dusch och njöt av känslan av att återigen känna hunger. Ganska svårslaget efter de två senaste dygnen. Lite som “Välkommen tillbaka Dryden, jag har saknat mig!”.

Nu blir det Thailand och Bangkok några dagar, lite så där otippat för bara en månad sedan. Ny stad. Nytt land. Men efter den här resan ska jag nog ta det lugnt ett tag.

“Nog”.

Välkommen till Thailand
Riva Surya Hotel, Bangkok

8 KOMMENTARER

  1. Låter… för jävligt rent utsagt. Peppar peppar har jag aldrig haft magsjuka öht men däremot minns jag en flygning med Lufhansa till Osaka när jag hade mensvärk från hell. Tack och lov åkte jag business annars vet jag inte hur jag skulle stått ut. Vill helst inte ta tabletter i onödan och tillslut gav jag upp och tog två ipren.

    • Tack! Det är en ganska annorlunda stad mot vad jag upplevt tidigare. Men jag börjar gilla den mer och mer. Ska ägna ett par dagars egentid åt att upptäcka den på egen hand innan hemresan i helgen. 🙂

  2. Åh fy, stackare! Det finns inget värre än att flyga när man är magsjuk. Been there, done that…
    Hoppas att du blir förskonad från ytterligare sjukdomar under semestern. Det ska bli kul att läsa om dina tankar från Bangkok!

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här