Tanken slog mig i Singapore nu senast. Precis som i Berchtesgaden förra hösten. Förmodligen i Manchester också, när vi firade nyår där för några år sedan. Eventuellt kommer jag att brottas med samma tanke om (eller när) vi åker till Vancouver, Turin, Brygge och New York. Städer och platser där jag redan varit men som mitt resesällskap gör sin förstagångsupplevelse i eller på.
Hur okej är det med uttryck som ”Jo, men när jag var här sist så…”, ”Alltså, det där var riktigt kasst så det vill inte jag göra!” eller ”Okej, jag kan väl göra det där en gång till då.”? Eller bara rent allmänt låta mästrande, besserwissrig och ”Ja, jag vet”-ig, eftersom jag själv redan har varit där. Eller prata gamla minnen som om ”det var bättre förr”.
Så. Man reser till en plats där en eller flera i sällskapet redan har varit. Hur ska man förhålla sig till det? Är det okej att prata om förra resans episka upplevelser? Att immigrationen gick mycket snabbare då? Eller kyparen som dansande hula på bordet när hen fick 20% i dricks? Eller avstyra upplevelser som en i sällskapet redan gjort och är klar med och därmed ”tvinga” de andra att missa det? Eller något annat?
Bara det att jag läser ovan stycke får mig att må lite sådär semi-dåligt. Den där ”Lilla vännen/gumman/gubben”-mentaliteten, som får mig att kräkas lite i munnen. Finns det något som förtar en resa så är det väl när ens resesällskap redan vet allt, sett allt och gjort allt. Där hen hyllar och sågar saker som en själv gissningsvis vill uppleva själv, för att bilda sig en helt egen uppfattning.
Allt är ju inte bara dåligt så klart. Att resa med någon som kan en plats, eller i alla fall har ett hum, har ju så klart sina fördelar. Personen kanske hittar guldkornen, vet vilka kvarter som ska undvikas eller vilka tunnelbanestationer man ska ta sig via för att spara tid.
Så. Senast i Singapore, när jag och Maria var där. Jag hoppas att jag ”gjorde bra ifrån mig”, även om jag så klart vet att jag pratade om min egen resa dit i februari i år. Men jag bet mig i tungan flera gånger för att inte ”spoila” upplevelser, eller bestämma åt henne vad som är bra och dåligt. Jag tror nog att vi fick en skaplig mix ändå. Hoppas jag. Fast ni får väl fråga henne, för säkerhets skull.
Så. Åter till ursprungsfrågan. Hur lägger man nivån inför och under en sådan resa? När är man behjälplig och när är man bara en störig dude som verkar veta allt? Hur gör ni?
Kanske lite egotrippat men med de jag reser med och om man har varit där förr behöver man som regel inte följa med på något ställe igen för att den som inte varit där vill gå dit (bättre än att köra suck historier är ju ändå en nöjesresa right). Då delar man på sig och ses om två timmar typ. Tror jag hade varit världens bästa guide i NYC annars, eller LA eller Singapore eller HKG iofs… där är frihetsgudinnan för 30 år sedan fick man…
Ja, flera tips nu om att dela upp sig. Det kanske är en bra variant. Men då finns ju risken att man själv missar något ju! Hehe, svårt.
Undviker faktiskt att åka till ställen där en i sällskapet redan varit… i alla fall om det är någon mer extravagant resa långt bort (vissa storstäder i Europa kan man ju åka till många gånger liksom och är inte en lika stor investering). Just för att den som är där första gången vill kanske göra vissa klassiska grejer och det kan vara rätt trist för den som redan gjort det.
Ja, de nära resmålen kan man ju åka till flera gånger. Bra poäng. Just därför som iaf jag försöker hitta ställen att åka till som jag vet att jag inte får med mig så många till. Det blir svårare och svårare för varje gång. 😉 Fast vissa klassiska grejer kan jag göra flera gånger. World Trade Center i NYC till exempel. Två gånger i stan – två gånger högst upp. Och skulle göra det en tredje gång om jag åkte tillbaka.
Vi delar på oss..jag menar hur många gånger vill jag besöka Tower Bridge ? Sedan finns det smultronställen jag alltid besöker och då tar jag med reskamraten dit. Att förstöra upplevelsen med att berätta om hur det var när jag var där..det gör jag bara inte. Det är verkligen B. Att berätta om upplevelse för att inspirera och skapa längtan är en annan sak. Har en liten Milton 7 år nu(barnbarn) Pga Livets omständigheter så har vi tillbringat mkt tid med varandra. Ett av mina kvarvarande mål i livet(nybliven pensionär) är att låta Milton upptäcka världen med mig. 6 länder har vi varit i.Han är ett underbart resesällskap! Idag ska jag boka London på påsklovet Ha nu en fin dag!
Ah, men vad roligt med lite resesällskap och perfekt tajming för er två att kunna göra det tillsammans! Det kanske blir en helt annan sak än att göra återresa med vuxet sällskap. Men ja, att prata i inspirerande syfte är ju ett bra sätt att få prata om platser man redan varit på alls. Bra tips!
Men så sant, och i många sällskap är jag ofta den som varit förut. Måste tänka till där. Sjukt ocharmigt att lyfta sina egna upplevelser från en annan gång… Samtidigt som det ju är en häftig känsla för en själv att återuppleva och känna igen sig. Man väcker ju sina minnen, och inte schysst att inte få det heller?
Men det charmiga överväger. En får tänka till helt enkelt.
Ocharmigt är det och ja, jag är nog ocharmig ibland i så fall. Blä. 🙂 Men ja, alltså. Jag kan tänka lite så här – om jag verkligen föreslagit att åka någonstans så är det ju för att jag själv upplever platsen som något speciellt. Då är det nog svårt att låta slentrian faktiskt. Iaf jag.
Intressanta frågeställningar och kloka tankar – håller med dig i det du skriver, riktigt osmakligt att hela tiden dra upp saker från ”förr”. Men svårt att förhålla sig till det där – man upplever det ju på nytt (beroende på hur långt det har gått mellan gångerna förstås), men har ändå en uppfattning sedan tidigare besök, som man (jag) inte vill färga ner någon annan med….
Tack! Men precis, svårt att inte färga någon annan. Jag blev ju besviken på en takbar i Singapore nu senast som var mycket trevligare vid mitt första besök. Den här gången var vi två och jag tror nog min besvikelse smittade av sig. Eller så hade mitt sällskap blivit besviket i vilket fall. Svårt att säga.
Jag ska praktisera detta alldeles strax när vi åker till Hong Kong 7 personer. Jag tänker mig att jag ska inta den avslappnade inställningen ”Vi kan göra vad som helst, välj ni, jag har sedan sett och gjort mina måsten”.
Om de andra bara diggar läget så kör hårt och njut av en tillbakalutad resa! 🙂