Igår skruvade löparen Eliud Kipchoge upp nivån en aning. Han gick all in för att komma under den magiska gränsen på två timmar på maratondistansen. I ett grådassigt Wien gjorde han just det. Så, nu har han ett världsrekord på maraton, även om tiden inte får officiell status då det var en stängd tävling. Kipchoge har ju också det officiella rekordet på maraton från Berlin 2018 (2:01:39) så han är nog nöjd ändå.

Vad krävs då för att sätta ett världsrekord på maraton och komma under två timmar? I runda slängar – ett jämnt och fint tempo på 2:50 minuter per kilometer, vilket är drygt 21 kilometer i timmen. I fyra mil. Sug på den en stund.

Fyra. Mil.

Eliud Kipchoge sätter världsrekord på maraton - under 2 timmar!
Eliud Kipchoge sätter världsrekord på maraton – under 2 timmar! Bild från INEOS 1:59 Challenge.

Hur snabbt är 2:50/km?

Jag sög faktiskt på det där rekordet en stund och bestämde mig för att testa hur snabbt 2:50min/km faktiskt är. Normalt gör jag 4:00-4:30 per kilometer, beroende på hur långt jag ska springa. Halvmilen på 20, milen på 42 och halvmaran på runt 1:40-1:45. En ordentlig tempoökning med andra ord. Målet blev därför att se hur långt, eller hur länge, jag orkade hålla farten.

Ett nytt träningspass matades in i klockan och så stack jag stack ut. Uppvärmning på 2 km, lite mer vanlig jogg i 3 km och sedan satte jag 1 km i 2:45-2:55-tempo innan det blev vanlig jobb de tre sista kilometerna hem (totalt nio kilometer).

Här ska jag testa 2:50-tid

Sub-2:50-tempo orkade jag hålla i ungefär 250 meter. Ett ganska ovetenskapligt test så klart, gjort i en period när jag inte är i direkt toppslag. Och. När jag tittade på Garmin-datan efteråt såg jag att jag till och med varit nere på 2:27-tempo som snabbast. Med andra ord ganska svårt att säga hur 2:50-tempo faktiskt är, mer än att det är ett horribelt snabbt tempo.

Pulsen? Den stack också iväg upp mot max, noterade 184 i samband med den här maxlöpningen.

Det är i den grå delen mellan 5-6 km som jag testade det höga tempot. Ja, jag var tvungen att stanna några sekunder när jag inte orkade mer…

2:50-tempo gäller för att slå världsrekord på maraton

Jag ska testa igen – på annat sätt

Det här vill jag så klart göra om. Nästa gång ska jag nog bygga upp ett pass där jag successivt ökar takten för att tillslut nå 2:50. Säg, börja med en kilometer på 4 minuter, sedan 3:40, 3:10 och sedan 2:50. Då borde jag bättre kunna känna hur snabbt tempo det rör sig om när det sätts världsrekord på maraton.

Är du sugen på att testa eller har du gjort det? Hur länge orkade du i så fall? Lämna gärna en kommentar och berätta!

10 KOMMENTARER

    • Intervaller är bra skit och utan tvekan det som har gjort mig snabbare på alla distanser jag testat hittills (okej, maran kan jag väl inte räkna in där). Så, med ett mål att ta sig runt kommer man långt. Hoppas du tycker det är roligt också, det är ju minst lika viktigt.

  1. Hello!
    Om du inom samma pass ska fixa 2:50min/km tycker jag du var nära ett bra upplägg i det pass du genomförde. Jag skulle värmt upp i 1km och sedan gjort några småryck under 1km (maxa mellan lyktstolpar, springa lugnt två lyktstolpar). Ta av mig alla onödiga kläder. Dra åt mig andan. Sedan köra maxtestet på en helt platt asfaltssträcka, t.ex. på cykelbanan efter Storsjön (Frösöbron-Pumptracken-Vallsundsbron, välj riktning efter medvind). Satsa på att hålla 2:50-farten i 200meter, allt annat är en bonus för oss vanliga dödliga 🙂

    En hare är inte heller dumt (en sambo på cykel t.ex.). Lex Kipchoge.

    Om du under en tidsperiod på flera månader ska bygga upp din maxfart behövs mera pass med just hög fart, korta snabba intervaller på plant underlag där du tvingas sträcka ut steget rejält.

    Lycka till!

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här