Under flera år höll jag Terminal 4 på Arlanda som ett litet hat-älsk-ställe. Rent allmänt gillar jag ju flygplatser. Att se rörelserna, att se folk som är på väg någonstans, att flightspotta och att själv få flyga iväg. Men för mig blev T4 mest en lång väntan. På att få komma hem. På att få lite lugn efter dagar med noll egentid och ständigt vaksamma ögon på jobbet. Trött och irriterad. Och så lät jag Världens Viktigaste Människor komma alldeles för nära inpå.

Ja men ni vet. De där mupparna som alltid envisas med att göra Veckans Viktigaste Samtal bland alla andra. Hög samtalsvolym. Det är om styrelsejobb. Viktiga sälj. Stora uppdrag som går i hamn. Saker som bara måste tas om hand. Även en torsdag klockan 21:23, i boardingkön till flygplanet. Det slog aldrig fel.

Med tiden har jag insett att det så klart inte bara är Terminal 4 på en flygplats utanför Stockholm som är bas till Världens Viktigaste Människor. De har sina viktiga kontor utspridda på andra platser så klart. Även om de blir försvinnande få på tunnelbanan så existerar de även där. Men mest påtagligt blev det för några veckor sedan, när jag såg fram emot en lugn och skön tågresa mellan Sveriges två största städer.

1:a klass på SJ X2000

Förstaklassbiljetten var bokad men jag hade inte lyckats få plats i tyst kupé, som jag annars väljer så fort det finns ett säte ledigt. Nu fick jag istället dela kupé med Världens Viktigaste Människor. Version 2.0 faktiskt, som tagit steget in i 2020-talet (det vill säga, de tar tåget istället för flyget). I övrigt är mycket sig likt.

De väljer fortfarande att göra Veckans Viktigaste Samtal bland 30-40 andra personer. Det är om styrelsejobb. Viktiga sälj. Stora uppdrag som går i hamn. Saker som bara måste tas om hand. Och den här versionen av Världens Viktigaste Människor har dessutom fått egenskapen Extra Hög Samtalsvolym. En naturlig utveckling eftersom de försöker genomföra samtalen på tåget, där täckningen många gånger är obefintlig. Och eftersom hjärnan fortfarande är kvar på 2010-talet så har den inte förstått att det inte hjälper att höja rösten. Mobilsignalen blir inte starkare. Samtalskvaliteten blir inte bättre.

Tågupplevelsen blir dock sämre. För alla andra runtomkring.

När samtalet väl lider mot sitt slut så lutar jag mig tillbaka och sluter ögonen. Äntligen är det över. 20 sekunder senare ringer de polaren Frippe, Jesse, Ankan och allt vad fan de heter. För att berätta om sina bedrifter. Och så fortsätter pladdret i en halvtimme till. Världens Viktigaste Människor hittar alltid nya platser och nya metoder för att förpesta tillvaron för alla andra. Kan de inte bara hyra en bil och ge oss andra en behaglig resa istället? Eller försvinner nöjet med Veckans Viktigaste Samtal då?

Fan tro’t. Jävla fåntrattar.

Lugn och ro på flyget
Konsten att njuta av ett wifi- och samtalsfritt flygplan.

8 KOMMENTARER

  1. Klockrent! En gång, på flyg till Moskva hade jag Världens Viktigaste Jaktturister bakom mig. Som högljutt jämförde sina jaktbravader världen över. Gaseller i Etiopien och björnar i Sibirien. Och name droppade sina jaktkamrater och bedömde deras insatser. Som Zlatan, då han avslutade med “… men detta stannar mellan oss” 😀

  2. Det där var klockrent! att folk bara orkar liksom. Har hört många look at me, lyssna på mig jag är sååå viktig precis som du skriver. Och som knappt stänger av samtalet när flygvärdinnor ber dem. Vi trodde nästan Angela Merkel var med på en flight till tyskland i höstas för det pratades non-stop från boardingen, bussen och tills värdinnan bad henne avsluta och sedan när vi landade började det igen.

  3. Hehe, delade en gång kupé med en casting-tjej från tv4 som använde tågresan till att högljutt ringa runt till massa b-kändisar (eller vad vet jag det kanske var a-kändisar också) och försöka övertala dem att vara med i olika teveprogram som Fångarna på fortet, osv. Mycket as-licking var det i alla fall och hon hängde med ändå upp till Övik.
    Annars brukar ju hund-kupén vara ganska jordnära.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här