Vi måste prata lite om en sak. En sån där grej som många helst undviker. Som kan skapa känslor åt olika håll, beroende vem som deltar i diskussionen. Men okej, då kör vi. PENGAR. Lön. Inkomster. Tjäna pengar, kort och gott.

Ibland är det som att det är det fulaste som finns. Att tjäna pengar. Mycket pengar. Lite pengar. Eller pengar alls. Men kanske sticker det mest i ögonen när folk tjänar pengar på något de faktiskt tycker är kul, som de är duktiga på och som de brinner för. Ni vet. När rätt person har hamnat på rätt plats och dessutom gör business på det. Säljsvin utan vare sig hjärta, själ eller moral.

Det är fan inte okej.

Alternativet är att vinna på lotto. Men då var det ju bara tur. Såatte…

Tillgängligt, gratis och annonsfritt

Ibland känns det som att resebloggare är i det facket. Förbjudna att tjäna pengar. Bloggen ska skrivas på fritiden. Helst sena kvällar och helger, när en är ledig från det “riktiga jobbet” och eventuella ungar har bråkats i säng. Ni vet, då kreativiteten flödar…

Allt material ska vara tillgängligt. Sajten ska vara fri från reklam. Rubb och stubb ska vara objektivt och varenda molekyl ska vara helt utan inblandning av partners, destinationer eller sponsorer. Välskrivna guider får också gärna kritiseras, eftersom man missade Restaurangen på Gatan. Och har man inte besökt just den restaurangen så har man inte besökt Staden på riktigt.

Måtte djävulen ta allt spam!

Inläggen ska helst inte delas i sociala medier heller, för då är det spam. Och fan ta den blogg som dyker upp bland de fem första träffarna på Google. Då är det ju utstuderat och optimerat för sökmotorer. Det är givetvis av ondo, för då skriver man bara för sökmotorns skull.

Ja, förutom när folk letar efter Grejen i Staden så klart. Då ska det osponsrade, objektiva, personligt opersonliga välskrivna inlägget dyka upp. Gärna med vackra bilder som folk kan använda på sin egen blogg med hänvisningen “Bilder: från Google”. Om rättmätig upphovsperson gör anspråk på bilden kan de dra åt helvete (been there, done that). Den låg på Google och då är den tillgänglig att använda för alla. Eller så ska man “vara glad för att någon tyckte att bilden var såpass fin att den förtjänar att spridas” (been there, done that också).

I alla andra fall, där det förekommer samarbeten eller liknande, är man en “sell-out”. Då har man sålt sin själ, sina åsikter och sitt innehåll till någon annan som städat bort kritiska omdömen och synpunkter som inte passar.

Välkomna till livet som bloggare. Det är helt fantastiskt. Oftast. Men inte alltid.

FAKTA | På den här bloggen görs det med ojämna mellanrum betalda samarbeten av olika slag. Dessa samarbeten märks ut med en informationsbild i början av inlägget. Om inlägget saknar märkning så är det inte heller sponsrat, oavsett hur många varumärken eller destinationer som omnämns i texten. Jag nekar alla företag som vill undvika märkning av sponsrade inlägg.

I inlägg som görs tillsammans med partner är alla texter, bilder (förutom viss informationsgrafik), åsikter, synpunkter och annat alltid mitt eget material och enligt mina egna resonemang och värderingar. Samtliga inlägg skrivs alltid av mig själv personligen och jag nekar alltid företag och organisationer som vill posta egna färdigskrivna artiklar.

Fult att tjäna pengar?

26 KOMMENTARER

  1. Bra skrivet! Viktigt att frågan tas upp och att läsare börjar reflektera över vilket arbete som ligger bakom en blogg – det är också orimligt att vi bara ska bjuda på information och aldrig få en peng tillbaka.
    Jag hoppas att din text når ut till den stora allmänheten för en tankeställare.

  2. Bra skrivet! Det konstiga är att man inte “ska” ha reklam eller samarbeten, men ingen reagerar på att kvällstidningarna är fulla med reklam …? Varför är det ok för dem men inte för oss? Vi har nog helt enkelt bestämt oss för att strunta i detta. Vi måste tjäna pengar på bloggen. Om några inte står ut med att se annonser eller sponsrade inlägg, så får de välja bort helt enkelt. Det är inte rimligt att lägga ner så här mycket tid och inte tjäna något.

    • Exakt. Det skiljer ju en del, precis som att tidningar aldrig behöver ange om det är samarbete, pressresa eller dylikt. Jag skiter också i det utan väljer att göra samarbeten och jag skiter ofta i vad folk anser vara “okej” samarbeten också. Jag resonerar att mina läsare inte har annonser och banners som syns på ALLA sidor utan bara sponsrade inlägg som syns just i själva inlägget. Det är en jävligt bra kompromiss tycker jag, allra mest för läsarna.

  3. Mycket bra skrivet! Jag förstår helt ärligt inte alls hur vissa tänker. Om de tänker alls? Ska man bedriva gratis resebyråverksamhet vid sidan av sitt övriga arbete? Tyvärr ser man ju mönstret att samarbetsinlägg generellt inte blir lika “gillade och delade” eller kommenterade, ungefär som om att inlägget plötsligt blir “smutsigt” för att skribenten/fotografen fått betalt. Dubbelsuck!

    Återigen: En eloge till dig, Daniel som lyfter detta!

    • Tack Anna! Ja, jag har lite den känslan också att många sponsrade inlägg får färre kommentarer och dylikt. Det kan ligga något i det, att folk inte vill “gilla” de inläggen. Det är ju faktiskt bland annat sponsrat material som gör bloggen till vad den här – en gratis källa till HUR MYCKET INFORMATION SOM HELST.

  4. Vi driver en reklamfri blogg. Av den enkla anledningen att vi är trötta på all reklam, hur den påverkar oss och att vi omedvetet låter den styra våra val. Den tar bort en del av vår frihet. Reklamen i tidningar, på TV, på Google, bloggar etc. Vill själva välja när vi ska utsätta oss för reklam och därför uppskattas reklammärkningen på bloggar. Alla gör som de själva vill, både som bloggare och läsare. Det ena är inte mer rätt än det andra. Vi gillar iaf när vi aktivt kan välja.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här