Vi svänger av Kurravaaravägen, ner på en tillsynes ödslig skogsväg ut i ingenstans. Efter en liten stund tar vägen slut och vi parkerar. Aurora Camp hälsar oss välkomna och vi lastar av oss våra väskor och kamerautrustning i vårt Panorama Room. Vi är på riktig norrskenspaning. Långt upp i nordligaste Sverige. En mil norr om Kiruna.
Vårt panoramarum är en liten fristående stuga, med ett stort fönster mot norr. Åt det hållet där det är minst ljusföroreningar och där chansen till norrsken givetvis är som störst. Bäddsoffan tar två personer och bakom en spaljé ryms en liten kokvrå med en dunk vatten, snabbkaffe och lite andra förnödenheter. Det finns till och med en mulltoa, men behöver man the real deal så är det bara att knalla upp i ena servicehuset. Där finns också områdets enda dusch.
Vi bekantar oss snabbt med Aurora Camp. Mörkret är på ingång och appen i mobilen skvallrar om goda norrskensutsikter senare framåt kvällen. Bastun bokas och vi spenderar nog en timme där innan vi återigen ramlar in i panoramarummet. Lyxen känns total även om det i sig är väldigt långt från ett lyxigt hotellrum. Vi gör vårt bästa och korkar upp en flaska champagne och inväntar det flammande norrskenet med en runda yatzy. Jag får storstryk.
Om inte annat: backup-norrsken
”Får ni inte se något norrsken ikväll så kan ni alltid gå hit!” blev vi informerade när vi checkade in. Och ja, efter mörkrets infall var gården vid huvudbyggnaderna upplyst med ett glitter av gröna stjärnor i snödrivor och träd.
Det blev en promenad ut på sjön, där igloos och små snösoffor var uppbyggda. Härifrån utgår det skotersafari och flera av snögrottorna var bäddade med renfällar. Efter en natt på ishotellet i Jukkasjärvi så visste jag ungefär vad som väntade de som skulle sova där, men jag var mest nöjd över att faktiskt ha en riktig säng den här natten.
Norrskensspaning med utdelning
Klockan närmade sig norrskensdags. Jag riggade kameran på stativet och gick sedan inomhus och väntade i en varm och skön soffa. Lyxen ändå. Att kunna sitta inne och spana, utan att frysa om vare sig händer eller fötter. Ett nedsläckt rum och en härlig utsikt över mörka lappländska vidder.
Och norrsken.
För plötsligt börjar molntäcket på himlen spricka upp och långt där uppe, långt ovanför molnen börjar det gröna snart att dansa. Nej, inte sådär flammigt som man ser på Instagram eller Youtube. Men tillräckligt för att få lön för mödan och värde för pengarna. Ja, jag är medveten om att även mina bilder förstärker sanningen. Det är svårt att inte göra det. En kamera kan inte fånga ett norrsken på en ögonblicksbild.
Jag har sett kraftfullare himlafenomen men norrsken är alltid norrsken. Det är alltid ett mäktigt naturfenomen som jag aldrig kan sluta fascineras av. Som triggar fantasin om hur det här måste förtrollat befolkningen för tusentals år sedan, som utan vår vetenskap hade helt andra teorier om vad som flammade på himlavalvet.
I norra Lappland, på Aurora Camp utanför Kiruna, satt vi i ett panoramarum och bevittnade ett härligt norrsken. Livet kunde ha varit sämre.
Måste vara en speciell upplevelse. Särskilt när du fick sova i en skön säng i en varm stuga efteråt.
Jag har en del utländska vänner som åkt upp till norra Sverige för att se norrsken. För dem är det nog minst lika förtrollande som det var för forntida folk, hehe.
Hehe ja, bäddsoffan var skön men alltså. Ska inte underskatta ishotellet. Sov som sagt bättre än väntat. Och så tycker jag att du ska ta nattåget från Malmö upp till Abisko/Björkliden och spana norrsken nästa vinter! Klart värt redan på 30 timmar. 😉