Om jag blev deporterad till Mars

Det är väl inte riktigt läge nu. Att resa alltså. Fast vem vet. Mars. Planeten alltså. Den kommer kanske, efter alla omständigheter vi har på Jorden just nu, bli bebodd betydligt tidigare än planerat. Jag menar. Det kanske inte finns något alternativ. Vi måste eventuellt börja deportera massa människor dit i förtid.

Jag började fundera på hur livet på Mars skulle se ut. På vad jag själv skulle sakna från det jag har idag (den listan är ganska lång då) och även på vad jag inte skulle sakna. Det finns nämligen ett knippe saker och här kommer min shit-list.

Klura lite ni också och droppa en kommentar längst ner på saker ni inte skulle sakna från planeten Tellus i dagens skick.

Missbruket av ”fake news”

Jag vet inte var det började någonstans men jag har aldrig tyckt om uttrycket ”fake news”, oavsett vem som använt det eller i vilket syfte. Nu känns det mest som ett uttryck för missnöje så fort informationen inte passar någons agenda. Säg ”jorden är rund” till en medlem i The Flat Earth Society så får du garanterat ett ”Fake news!” tillbaka.

Om ni inte kan använda det korrekt (kan någon det?) så sluta använda det. Helst sluta använda det i vilket fall, det tillför väldigt sällan något konstruktivt.

Alla hobby-statsepidemiologer

Plötsligt har de ploppat upp lite överallt. I fikarummet, på stan, på det där internätet. På Facebook och Instagram men i synnerhet på Twitter. Experterna som vet allt och som hävdar att deras metod är bäst och att alla andra gör fel. Är de utbildade? Självklart. De har ju skumläst några sidor på 1177 och pratat med sin kappvändare till granne som vackert och troget nickade medhållande och inställsamt.

Fy satan vad jag är trött på dem. Allihop. Deras närvaro i sig är en anledning till att hålla sig i karantän, vara hemma och avregga Twitter-kontot typ igår.

Nån som känner nån (läkare)

Det här är ju nära besläktat med ovan, men en light-version. För helt plötsligt är det massor av folk som plötsligt känner massa läkare/sjuksyrror/undersköterskor på random sjukhus någonstans i Sverige (eller andra länder, internationell touch är ju alltid lite mer värt, trots att länderna hanterar krisen på helt olika sätt). Gemensamt för dessa läkare är att de så klart har skrivit något superklokt och postat på Facebook, som sedan delas högt och lågt.

Jajamensan, jag känner både sjuksyrror och undersköterskor så klart. Vad trodde ni? Har jag delat deras berättelser i sociala medier? Nope, vad trodde ni?

Människans flockbeetende

Den här är ju knappast ny. Som individ kan människan vara supersmart men i grupp är det som att något händer. Folks flockbeteende har framförallt det senaste visat sig vara mer skrämmande än jag trodde. Jag menar, hamstra skithuspapper. Nej, flockbeteendet ska jag skratta åt när jag sitter i min ensamhet på transporten till Mars.

Handla mat

Ett nödvändigt ont. Senast häromdagen lackade jag. Nej, jag fick inte panik men jag kände ett extremt behov av att bara släppa allt och rusa ut ur ICA-butiken. ”Men du, vi köper potatis. Jag går tillbaka och plockar några!” sa min sambo och försvann. Åtta minuter senare kom hon tillbaka med potatis och fem andra varor (!).

Sedan valde vi självskanningskassorna, som givetvis strulade plus att vi nog hade för många varor för att de här kassorna ska vara snabba. Då ville jag bara skrika ”DRA ÅT HELVETE MED ALLT!” och kuta ut. Jag lyckades behålla lugnet men var irriterad i säkert en timme efteråt.

Ja, jag avskyr att handla och i min romantiserade bild av Mars så är det något jag slipper där. Eh.

Oredan i vardagsrummet

Vi har ett par-tre rum hemma som det finns planer för. Problemet är att vi inte kommer till skott. Och då börjar det samlas saker på hög ”i väntan på att rummen ska fixas”. Där är vi nu. Ett stort skåp står på golvet i vardagsrummet och väntar på att flyttas in i ett annat rum, som först måste fixas i ordning. Vi köpte nya byråer till sovrummet i somras. Vi monterade dem i januari.

Sedan ett par kartonger med gamla saker som ska gås igenom. Plus matbordet då. Det används förvisso som vanligt men förra sommaren började jag slipa det och tanken var att att sedan måla eller lacka det. Så långt kom jag aldrig, eftersom jag inte kunde bestämma mig för färg eller nyans. Vardagsrummet består just nu av massa halvfärdiga projekt. Och det ser förjävligt ut.

Mitt vardagsrum på Mars ska vara inrett som en härlig lounge. Ljuddämpad, tillbakalutad atmosfär, långa gardiner från golv till tak och med lite hissmusik i bakgrunden. Plus oändligt fin utsikt över universum. Där kan jag sitta och filosofera i mina manchesterbyxor och tisha. Med kanelkryddat kaffe. Jordens liv liksom (fast på Mars).

Fast jag måste köpa ett par manchesterbyxor först.

Listan kan säkert göras längre

Ja, den är ganska lång. Ni vet. Hundägare som inte plockar upp skiten. Folk som skräpar ner. Bilister som skiter i hänsyn till löpare. Motvinden på vägen hem från jobbet. Dåligt kaffe. Och massa andra i-landsproblem.

Hur ser er lista ut?