Nattåg till Kiruna och egen 2 kl sovkupé

Jag har åkt nattåg flera gånger, oftast mellan Östersund och Stockholm eller åt andra hållet (samma sträcka med SJ:s snabbtåg tar cirka fem timmar). För några veckor sedan blev det dags att testa ytterligare en variant, nämligen nattåg till Kiruna, den här gången från Sundsvall. Det här var i februari 2020 och det var SJ som körde sitt SJ Arctic Circle Train, eftersom tåget passerar polcirkeln i den södra delen av Gällivare kommun.

SJ Nattåg 94 avgick från Stockholm Central strax efter 18 och ankom slutdestinationen Narvik i Norge vid 13-tiden dagen därpå. Det betyder att hela resan, från start till mål med SJ Arctic Circle Train, tog knappt 19 timmar. För vår del, som klev på i Sundsvall vid 23-tiden och ankom Kiruna vid niotiden på följande förmiddag, blev det en resa på drygt tio timmar.

OBS! | Sedan december 2020 är det Vy som kör nattåg till Kiruna och övre Norrland.

Nattåg till Kiruna – de olika klasserna

Ska man åka nattåg till Kiruna fanns det faktiskt bara 2 klass och ligg/sovvagn att välja på – ingen 1 klass.

2 klass är helt vanliga sittplatser, främst i en vanlig 2-2-konfiguration men också ett fåtal platser vid bord. I den här vagnen är det högst begränsat med utrymme och sätet går bara att fälla en liten bit. Jag rekommenderar verkligen något annat om man ska resa långt eftersom komforten är kass och ljudvolymen med femtio andra människor blir därefter. Tro mig, jag har kört den här snikbiljetten från Östersund till Stockholm och Göteborg några gånger för mycket.

2 Klass sittvagn

2 klass liggvagnskupé har sex stycken bäddar med filt, kudde och lakan. På dagtid fälls mittenbäddarna upp och det blir gott om plats för att sitta. Toalett och bagageutrymme finns i korridoren och det går också att resa med djur i den här klassen.

När det gäller 2 klass sovvagnskupé är det tre färdigbäddade sängar per hytt, med riktigt täcke och kuddar. Dels går det att boka plats i en sådan här kupé (dam/herr/mix) eller så bokar man hela kupén åt sig själv, eller sitt resesällskap. Här finns också tillgång till dusch i samma vagn och nycklar finns i hytten. Maria hade bokat en egen kupé åt oss, vilket så klart var fantastiskt skönt!

Nej, inget incheckat bagage

Packningen vi bar på var för en stundande skidsemester, så det var ett antal kollin att ha koll på. Ryggsäck, kameraväska, pjäxväska och skidfodral. Här hade jag ju verkligen önskat att det fanns någon typ av incheckning, där man kan lämna av sitt bagage. Men nej, man får ha koll på allt det där själv. SJ:s bagageregler säger också att man inte ska bära på mer bagage än som går att ha koll på och ja, vi var väl precis i gränslandet där. På bilden nedan är alla kollin förutom varsin ryggsäck på 30 liter.

Men visst, en bagagevagn i tågsättet hade ju varit önskvärt. Jag hade kunnat betala extra för tjänsten, om den bara fanns.

Packning att ha med på nattåget till norra Sverige

Egen kupé i 2 klass – bäddat och klart

Tåget rullade in i Sundsvall och vi tog plats i vår egna sovvagnskupé. En faktiskt välstädad trebäddshytt med färdigbäddade sängar. Det finns ett litet handfat, plus ett skåp där det finns muggar och dricksvatten på tetrapack. Toalett och dusch återfinns i ena änden av vagnen och dessa faciliteter delar man med de andra resenärerna i vagnen.

Eftersom det var 2 klass så ingick ingen frukost, det ingår bara i 1 klassbiljetterna. Mat och annat kan man dock köpa så klart, det finns en bistro i ena änden av tåget och jag visar den längre ner i det här inlägget.

Sovvagn på SJ:s nattåg
SJ:s sovvagn på nattåg 94, inne på Sundsvall centralstation.
Två ryggsäckar från Osprey
Soffan i kupén, som sedan kan omvandlas till en färdigbäddad säng.
Skåpet med vatten och muggar
Bakom speglarna döljer sig ett litet skåp med vatten, muggar och enklare hygienartiklar.
Delad toalett i korridoren
Den delade toaletten i ena änden av sovvagnen.

Kanske bästa nattågssömnen hittills

Efter att ha firat med lite champagne i hytten så var det dags att knoppa. De här hytterna har alltså tre bäddar men eftersom vi bara var två personer så fällde vi ner mittensängen, som Maria sov i. Soffan (den nedre oanvända sängen) använde vi som väskförvaring. Själv tog jag sängen högst upp och när jag väl klättrat dit möttes jag av en färdigbäddad säng, kuddar och handdukar.

Här finns också ett säkerhetsbälte att fästa, för att inte ramla ur sängen om tåget skulle göra en hastig inbromsning eller något liknande. Vid sidan om sängen finns det även ett litet förvaringsfack för mobiler, plus läslampa och en liten kontrollpanel för att stänga av alarmet eller för att kalla på tågpersonalen. En bagagehylla finns också, för den som vågar lägga något där.

Allt som allt en bekväm hytt. Jag har nog aldrig sovit så bra på ett nattåg som jag gjorde på den här resan. Kan inte sätta fingret på exakt vad det var som gjorde det dock, men riktigt bra temperatur i hytten bidrog garanterat. Jag somnade fort och vaknade utvilad till vinterklädda skogar strax söder om Gällivare. Min romantiserade bild av tågresor slog faktiskt in just här och då.

Överslafen på SJ Nattåg till nordligaste Sverige

Bistron på SJ:s nattåg (som stänger vid 23)

På kvällen missade vi bistron. Den stängde vid 23 och vi hann inte riktigt installera oss i hytten ordentligt, plus att den var längst fram i tågsättet (och vi längst bak). Vi möttes förvisso av gäster vid borden men personalen hade kittat ihop och bommat igen. På morgonen däremot, då tog jag återigen promenaden genom hela tåget (och det är några vagnar) för att köpa mig ett par muggar kaffe. Det var inga som helst problem och som vanligt gick det att betala både med betalkort eller SJ Prio-poäng.

Utbudet på morgonen bestod av wraps, sallader, mackor, renklämmor, godis, chips, läsk av olika slag, kaffe och sötare tilltugg. Det kändes välpåfyllt och personalen servade gästerna med ett härligt leende. Jag har inget att klaga på när det gäller bistron på SJ:s nattåg till Kiruna, förutom att den alltid verkar vara som längst bort från där jag har min plats eller kupé. Slår nästan aldrig fel…

En stängd bistro på nattåget
Jag själv – bister vid bistron efter klockan 23.
Bistron på nattåget till Narvik
Gästerna sitter dock kvar och äter klart även efter stängning.
Bistron på SJ:s nattåg

Allt som allt – nattåg till Kiruna är ändå fint

Det är något speciellt med att kliva på ett fjärrtåg, allra helst vintertid. Att få krypa in i en egen kupé. Att stänga ute allt sus och brus. Att vaggas till sömns och vakna förhållandevis utvilad. Och just precis den här tågresan hör till en av de bättre jag gjort. Det är fanatiskt smidigt att slå ihop färdmedel och sömn till samma grej, förutsatt att man väljer en riktig säng så klart.

Att ha en delad toalett eller dusch är inget som stör mig heller. Man kan tycka vad man vill om att vagnarna borde uppgraderas (för det borde de) eller att restiden norrut är brutalt lång (för det är den). Alternativet är att antingen köra egen bil hela vägen eller flyga. Jag tror inte något av de alternativen är billigare än tåget, i det här fallet. Allra helst om man måste ha en övernattning längs vägen.

Strax efter nio på morgonen klev vi så av i Kiruna. Det var snöyra, massa minusgrader och betydligt mer snö än hemma i Östersund. Vinteridyllen satte ner foten och visade vem som bestämde. Tåget, ja det rullade vidare till Narvik och vi själva tog sikte på Ishotellet i Jukkasjärvi.

Nästa gång jag tar nattåg till Kiruna blir nog för en annan årstid. De här delarna Sverige är jag inte klar med på långa vägar.

SJ Nattåg i Kiruna
SJ Tåg 94 mot Narvik, på Kirunas tågstation.
SSRT Rc6 1326
SSRT Rc6 1326, tillverkat 1982.
Daniel Rydén
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

7 KOMMENTARER

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.