I början av varje månad får jag ett mejl från Google med en summering från Maps. Alltså, om hur jag har rört mig den senaste månaden. Städer jag varit i. Platser jag besökt. Ja, jo. Vi kan väl kalla det för övervakning. Men ärligt talat. Är man inloggad på sina Google-tjänster på mobilen så har man ju i princip redan accepterat läget. Och personligen tycker jag ändå att det är kul att se var-och-när-statistik kring för den senaste tiden.
Ja, om jag nu har rört mig något vill säga.
Häromdagen fick jag ett nytt mejl. För april. Det var ingen rolig läsning för en som gillar att vara runt på massa olika ställen. Visst, det gjordes ju en riktigt fin dagstur till Blåhammaren fjällstation men annars var det mest… tja, Östersunds kommun. Krokomsgränsen ett par gånger eftersom jag sprang hem från Ås, strax utanför stan. Gymmet är också en highlight så klart. Där var jag en hel del även i april.
Annars? Inget.
Det blev promenader till och från jobbet. Skypemöten tills öronen fick skavsår. Några luncher på stan. Och ett ödsligt kontorslandskap. Visst, att sakna sånt som varit kan man väl göra. Men det hjälper mig inte framåt. Därför längtar jag just nu framåt. Långt framåt. Ett år. Två år. Fem år. Tills att blir ”som vanligt”, trots att jag vet att det inte kommer bli ”som vanligt” igen. Jaja. Jag ska suga på framtiden och spekulationerna kring den en sväng, om vad jag tror och förväntar mig av vad som kommer ut ur den här skiten. Men det får bli ett eget inlägg. Eller två.
Hur rörde ni er i april?
Tja… Jag har varit till… mataffären ?
Då såg din karta nog ännu fattigare ut än min!
Världen är liten just nu…
Bokstavligt talat.
Skogen! Har ersatt London och Victoriafallen med geocaching..Det är faktist riktigt kul..kommer till nya ställen man aldrig hört om. Så säg inte att jag inte är flexibel:)
Ah, geocaching! Det var inte igår jag körde det senast, snarare i smartphoneerans linda. Kul var det men tog massa tid… om man kanske har nu då istället? Bra tips! 🙂
Jag körde lite, lite geocaching när det kom. Innan smartphones. Fick titta på datorn och ta med utskrift och karta! Då var det så få placeringar att det gick att ha koll på alla i min stad. När ’alla andra’ började så slutade jag ?
Hitta ut-orientering är ett alternativ.
Haha, utskrift på papper låter ju ändå lite old fashion! 🙂 Hitta-ut-orientering hörde jag talas om förra året och det ska jag nog testa i sommar.
Bor i Kallinge mitt i Blekinge. I april var jag som längst bort till Torhamn, sydöstra spetsen på Blekinge. Sen 6 turer till Karlshamn/Asarum/Svängsta för mtb-cykling. Jag har också pendlat till jobbet i Karlskrona men annars hållt mig inom kommunen.
Det låter som en kartbild som min. Nästan lite mindre till och med. 🙂
Intressant att få detta skickat till sig! Kände faktiskt inte till den möjligheten. 😉
Ja, du, rörelsemönstret är RÄTT begränsat här också. Jag har rört mig mellan följande platser här i Strängnäs: hemmet, mitt kontorshotell (2 km bort), gymmet (400 meter bort) och ett köpcentrum. Dessutom har vi besökt fågelsjöarna Valnaren och Rördrommen, båda inom två mils radie. Jag går också långa promenader varje dag och passerar då och då tågstationen. Tänker knappt på att den finns där längre, haha. (Om man nu ska skratta eller gråta åt eländet.)
Man ska nog inte skratta jättemycket åt eländet i alla fall. Men, det fina är ju att vi ändå får oss lite rörelse i vardagen. Ändå. På nåt sätt. Jag har ju haft förmånen att kunna sitta på mitt ordinarie kontor, allra helst när merparten av mina kollegor valt att jobba hemifrån. Då är det nästan glesare i det kontorslandskapet än hemma. 😉
Nej, så klart vi inte skrattar … 😉 Vad bra att du har gott om plats på kontoret. Jag har eget rum på mitt kontorshotell och det är jag mycket tacksam för. Håller också med om tacksamheten kring att kunna röra sig i vardagen. Man hade ju faktiskt kunnat bo någonstans där det mer eller mindre var förbjudet att gå ut över huvud taget.
Ja men precis. Även gympassen har jag kört vidare med, allra helst då de glesat ut och bara kör varannan-var tredje maskin just nu. 🙂