Så stod vi där ute på Torneälvens is och väntade. Snön knarrade under fötterna och emellanåt hördes älvens vattenmassor slå mot isen under oss. På den stjärnklara himlen glimrade stjärnorna men det vi stod och väntade på lyste med sin frånvaro. Norrskenet. Det där fantastiskt flammande himlafenomenet, som lockar besökare från hela världen upp till nordligaste Europa.

Ja, vi var så klart inte ensamma där på isen, utanför ishotellet i Jukkasjärvi. Förutom kameran på stativet så började ett indiskt par närma sig oss medan vi stod och spanade upp på himlen. Ett ynkligt men ändå grönt sken kunde skymtas men inget i närheten av vad vi själva upplevt tidigare i våra liv.

“Vad tror ni, är det värt att stå kvar här och vänta? Blir det mer än så här?”

Vad svarar man på en sådan fråga, från ett par som åkt på bröllopsresa från 35-gradigt Indien? Som förmodligen aldrig sett snö i hela sina liv? Än mindre ett mäktigt norrsken?

“Det är alltid värt att vänta!” blev mitt svar, samtidigt som jag betraktade deras klädsel. Jeans, sneakers, jackor. De hade redan stått i en timme. Jag gjorde tillägget att de borde dra på sig lite rimligare kläder men att de absolut skulle vänta en stund till. Norrsken är nyckfulla, rätt som det är flammar det till. Eller så händer det absolut ingenting.

Norrsken i Jukkasjärvi

Som på Instagram

Man förstår ju vad de väntade på. Ett sånt där norrsken som de sett på Instagram eller från superhäftiga timelapse-filmer på Youtube. Smaragdgröna flammiga sken som dansar över den stjärnklara natthimlen. Och det är klart, vet man inte hur de är gjorda så är det inte så lätt att förstå heller.

Hur ska alla kunna veta att en häftig norrskensbild kräver en kameraexponering på kanske 10-30 sekunder? Att en timelapse består av en hopsättning av hundratals sådana bilder? Nej. Det är inget som random personer känner till. De ser bara de putsade bilderna på Instagram, där färgerna mättats för att locka likes, kommentarer – och besvikna turister. Medvetet. Eller omedvetet.

Eller “Jävla Instagram!” som upplevelseguiden på ishotellet sa till oss tidigare samma kväll, när vi diskuterade fenomenet norrskensturism. Norrsken är bara ett av många exempel som putsas innan det läggs upp på nätet. Stränderna är alltid finare på Instagram, havet är alltid lite blåare, fasaderna på Santorini lite vitare än verkligheten och tjejen med sjutton ombyten poserar alltid på perfekt folktomma gator i en stad där… tja, folktomma gator inte existerar.

Jag är medskyldig (delvis i alla fall)

Visst. Jag erkänner mig medskyldig. Delvis i alla fall. Jag redigerar mina bilder innan de åker ut på blogg och Instagram. Jag drar på lite mättnad för att göra himlen lite blåare eller justerar vitan för att göra snön lite mer vintrig. Inte överdrivet, men ändå märkbart om man slänger upp originalet intill. Och jag inser så klart dubbelmoralen i hela den här texten. Vem är jag att gnälla på perfekta Instagram-bilder när jag gör nästan exakt samma sak själv? Ja, jag får fundera på den en stund.

Det indiska paret gick in. Förhoppningsvis bytte de om till varmare kläder och gick tillbaka ut på Torneälvens is. Förhoppningsvis fick de se i alla fall lite mer norrsken än det lilla vi skymtade medan vi pratade bort en kvart. Förhoppningsvis kan de också berätta där hemma att världen inte ser ut riktigt som på Instagram.

Eller “det där jävla Instagram“, som det nu också heter.

Bonusmaterial – hur mycket redigerade jag själv?

Hur mycket har jag då själv redigerat norrskensbilderna i det här inlägget? Jag tar den sista bilden här som exempel så får ni själva avgöra om det är rimlig gräns eller om jag klivit över den. Eftersom jag fotat RAW så finns det en hel del möjligheter i efterbehandlingen.

Kortfattat har jag justerat exponering och kontrast, dragit lite i både högdagrar och skuggor, lyft lyster och mättnad en smula och även brusreducerat en aning (ISO400 brusar en del på min tio år gamla Canon EOS7D). Störst skillnad gjorde exponeringen (+0,70).

Hiss eller diss? Tillåtet eller förbjudet? Blir det äkta eller fejk?

Norrsken - före och efter

16 KOMMENTARER

  1. Jag redigerar också alla mina bilder, alltid. Jag kan absolut hålla med dig om att jag stött på folk som tycker att det är fusk eller falsk marknadsföring, men för mig är bilden ett konstverk som inte blir en färdig tavla förrän jag fått sätta min egen stämpel på den. Jag vill att bilden som jag tagit ska ha min stil, min redigering, min känsla, och det får jag väldigt sällan med oredigerat material.

    Nej, jag tycker inte att du redigerar för mycket. Din bild på norrskenet är underbar!

    • Ja, jag är inne på samma spår. Jag lyssnade på ett avsnitt i en numera nedlagd podd för några sedan, där fotografen ifråga sa “jag redigerar bilden för att kunna återspegla min känsla av platsen precis där och då”. Att inte redigera bilder alls finns liksom inte på kartan för mig, även om det varierar i mängd och sätt. En del behöver inte så mycket handpåläggning, andra behöver lite mer.

      Tack!

  2. Ja det är ju intressant det där.

    Många kommenterar ju just sånt också som
    ”Makaroner å
    Köttbullar” ser ju ut som en delikatess på dina bilder osv.

    Men norrsken är verkligen exemplet där det verkar gått många förbi att man måste ha mycket tålamod.

    Men nej du redigerar verkligen inte dina bilder för mkt. Redigera mer!

  3. Jag fick en gång frågan om var de där härligt färggranna husen i Tbilisi ligger. De viste mig bilden, och ja, jag fick förklara det där med photoshop och paret blev rejält besvikna. Tbilisi, som norrsken, är ju så vackert ändå, och sen har folk så fruktansvärt höga förväntningar på grund av någon bild de sett, att de lyckas bli besvikna. Ja ja..

    • Ja, det är ju lite hur folk lägger upp förväntningarna också. Men jag hade nog också blivit besviken om jag inte kände till bakgrunden till ett vackert norrskensfoto och åkte 1000 mil för att få uppleva exakt det.

  4. Jag redigerar ytterst sällan mina bilder, en av 20 kanske jag gör lite touch up på. Är ingen detalj människa heller och bryr mig inte om perfektion. Tycker många lägger för mycket press på sig själva i mycket och där är både tittandet och det egna contentet skapar onödig stress. RELAX!

  5. Tror jag har kommenterat det här på din blogg tidigare men tycker inte att bildredigering behöver innebära att förvränga verkligheten. Det är väldigt sällan verkligheten upplevs så som den blir på ett 2d-foto och då behövs viss redigering för att komma upplevelsen närmare, enligt mig. När det kommer till norrsken kan jag däremot verkligen hålla med om att de ofta blir bättre i kameran än i verkligheten. Förstår om man kan känna sig lurad. Har dock upplevt ett par helt magiska norrsken som jag inte ens fotade pga helt omöjligt att fånga mäktigheten. Så det är väl kanske drömmen om dessa som man ”säljer”. Men de är ju mer sällsynta tyvärr…

  6. Bra och intressant fråga! Jag fixar också bilderna en aning, lite mer mättnad och kontrast. Vill oftast illustrera upplevelsen jag hade (vilket kameran inte alltid gör). För mig är det samtidigt viktigt att inte ge fel förväntningar, så redigerar aldrig extremt. Men vad går gränsen? Och förskjuts den kanske lite hela tiden … ? Ja, det där är ju jättesvårt …

  7. Förresten, när det gäller norrsken. Jag har aldrig sett något, i hela mitt liv (bortsett från instagram då). Ibland när jag reser blir folk besvikna. Va, är du från Sverige? Och har inte sett norrsken? Ja tyvärr, det är sant ..

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här