Sedan sena april och hela vägen fram till juni har jag haft något av rekordform. Träningen har gått superbra. Jag har köttat hårda pass, svettats på mysiga intervaller och varvat allt med Runstreak-utmaningen plus Everest-projektet i Ladängen. Och visst, kör man på hårt ett tag utan en vettig återhämtning så kommer det tillslut bakslag. Ett. Eller flera.
I början av juni-nånting gick min handled sönder. Jag skulle förflytta en vikt på ett HIIT-pass och nånstans där fick handleden nog. Att skada sig på det sätter är ungefär som att bryta benet när man åker transportsträcka på utförsskidor.
Jag avvaktade ett par veckor och testade egna metoder för att komma över smärtan. Utan framgång. Tillslut fick jag antiinflammatoriskt utskrivet och jag påbörjade det som skulle bli min längsta pillerperiod någonsin. Två veckor.
Bieffekten lät inte vänta på sig. Hej hej, trasig mage. Tänk er ungefär att ha samma ont-känslor som när man är riktigt jävla hungrig, alternativt har en matförgiftning som håller på att gå över. Been there, känt that. Så, jag köpte ytterligare ett piller och den här gången mot halsbränna för att lindra besvären. Nu har jag alltså gått och knaprat två piller i snart två veckor. Det hör inte till vanligheterna.
Träningsformen har ju blivit därefter. Självförtroendet störtdök. Allra helst när jag inte ens kunde springa utan att känna den där jävla magsmärtan. Hur skulle jag motivera mig själv med runstreak? Hur mycket efter skulle jag hamna i Ladängen-Everest-utmaningen?
Lyckligtvis bidrog de där sista tabletterna att magen blev bättre. Helt plötsligt fick jag sova ordentligt. Helt plötsligt kunde jag oplanerat dra ut och köra en mil i löparskorna på 44 minuter, med typ bara kaffe i blodet. Helt plötsligt kunde jag springa både upp och ner i Ladängen igen, helt fri från smärtor.
Handleden är också bättre efter den här pillerkuren. Jag har skippat HIIT Strength-passen några veckor. Jag har också lagt undan drivern när jag spelar golf (och som framkallade ordentlig smärta) och går istället runt med min fairway wood. Faktum är att jag i princip går lika långt med den, med fördelen att jag hållt fler bollar i spel. Vet inte vad det säger mest om. Att jag borde köpa en ny custom-fit:ad driver?
Jaja. Det svänger snabbt. Vila är bra skit och det ska så klart planeras in. Inte att sitta stilla helt och hållet då. Mer att dra ner på de mest intensiva passen en vecka emellanåt. Bara hålla sig till feelgood-träning och återhämtning. Jag är ganska kass på den biten ibland.
Statusen på alla träningsprojekt då? Det får bli ett senare inlägg.
Fasen vad irriterande med handleden.
råkade posta utan att skriva klart. Min vänsterhand har varit paj från påsk tills typ nyss, fick ett stenhård målvaktsutspark när jag stod typ 2 meter ifrån rakt på handen på en match. Kände att det gjorde lite ont då men du vet, spelar man match gör det mindre ont. När jag skulle byta tröja efteråt kunde jag knappt använda handen att ta av den med. Än mindre skriva på datorn, hålla om något etc. mitt i brinnande coronan så ville inte gå till sjukan då efter en vecka blev det iaf ok så jag kunde göra vardagsgrejer men är typ bara 2 veckor sedan den är normal igen och inte ens känns något när man trycker på den.
Vet precis hur det är att smärtan är lite lindrigare mitt under en match. Man skiter i den om inte annat. Spelar ju inte med händerna ändå. 😉 Men förstår att du duckade för besök på sjukan vid den tiden, det var nästan så jag drog mig för samma sak nu för ett par veckor sedan. Men det var ju bara att göra’t och låtsas se glad ut.
Gött handen är bättre nu! 🙂