RECENSION. Egentligen vill jag löpträna utan ljud i öronen, mest för att ha koll på vad som händer runtomkring. Ni vet. Lösa hundar, cyklister, trafiken i stan och så vidare. Fast jag har börjat svänga lite i frågan. Allra helst när det vankas långpass på två-tre-fyra timmar, vilket är ypperliga tillfällen för att lyssna ifatt mina favoritpoddar. Jag började spana runt och mina krav var dessutom ganska enkla. Trådlösa och svettåliga. Jag hittade “svenska” Jays m-Seven true wirelss, som både uppfyllde kraven och låg bra till i pris.

På pappret en perfect match. 990:- hos Kjell & Company. 9,5 timmars batteritid (!) plus massa extra timmar genom laddetuiet. Små, smidiga och svettsäkra. Nej, ingen brusreducering men det får man ändå inte för det här priset och det var inte heller prioritet i det här fallet.

Sammanfattning

PLUS. Batteritiden. USB-C-laddning. Tål svett. Formatet på laddetuiet. Passformen i öronen. Överlag bra ljud.

MINUS. Allt annat. Olidligt struliga att ansluta. Tappar ofta anslutning. Ljudet laggar trots att telefonen är bara en meter bort. Bedrövliga på telefonsamtal.

Unboxing Jays m-Seven

Uppackning och parkoppling

I kartongen ligger själva snäckorna samt tre medföljande storlekar på siliconpropparna. Här ligger även laddetuiet, manualen och en USB-C-sladd. Inga konstigheter. Det svarta fodralet är både förvaring och laddetui och är såpass litet att det ryms i byxfickorna. På utsidan lyser fyra dioder som talar om hur mycket batteri det är kvar i snäckorna. Smidigt och snyggt!

Snäckorna har också dioder som blinkar i lite olika färger, beroende på vilken status de har. De har också tryckkänsliga ytor och via dessa kan man ta emot samtal, byta låtar, pausa musik och höja volymen. De används även för både parkoppling och återställning.

Unboxing Jays m-Seven
Jays m-Seven i sitt laddetui

Passformen

Efter att ha prövat mig fram kom jag tillslut på att mellanstorleken passade mina öron bäst. I det här läget läcker de dock in en del vindbrus men jag har upplevt samma sak även med andra lurar. Inte helt hundra alltså men tillräckligt bra för att fungera som träningssnäckor.

De sticker inte heller ut något nämnvärt från själva örat och de är ganska anonyma, jämfört med många andra modeller som jag sett på folk. Det som dock är klurigt är att ta i dem utan att komma åt touchkontrollerna. Eller, det är inte klurigt. Det är nästan omöjligt. Nästan varje gång jag satte i eller tog dem ur öronen kom jag åt kontrollerna vilket startade eller pausade musiken i dem. Och nej, de tystar inte musiken automatiskt när man tar ur dem ur öronen. Trist.

Annars är de ju skitsmå och fantastiskt sköna att ha att göra med. De tar ingen plats och de väger bara några få gram. Det får jag ändå ge dem.

Jays m-Seven i öronen

Ljudkvaliteten – musik och samtal

Vad gäller ljudkvaliteten har jag inget att anmärka, en ganska neutral ljudbild även om basen har en viss överhand. Trots att det läcker in vindbrus så är de fullt godkända för pod- och musiklyssning. Läckaget har sina fördelar också, för då går det också bra att höra omgivningsljud. Nog så viktigt om man springer i stan och vill ha koll på trafiken.

Vad gäller telefonsamtal däremot så är de i det närmaste oanvändbara. Jag testade ett par-tre samtal men gick samtliga gånger över till mobilen istället då motparten klagade på att de inte hörde mig. Det här är inget unikt för Jays m-Seven. Mina Sony WH-1000XM3 lider av exakt samma problem och säkert ännu fler märken och modeller också. Med det sagt – förvänta er inte att gå utomhus och prata i dem, mest för motpartens skull då.

Hur fungerar de i praktiken?

Att använda dem då? Tja. De låter helt okej, det gör de. De sitter bra i öronen, det gör de. De är små, snygga och smidiga, det är de. Och bra batteritid, det har de. Fast vägen till ett träningspass eller en promenad med Jays m-Seven i öronen är inte helt spikrak.

Nio gånger av tio fick jag dem aldrig att koppla upp mot telefonen på första försöket. Lika sällan lyckades de båda snäckorna att prata med varandra och synka ihop sig. Mer än varannan gång fick jag ta bort enheten från min telefon och para ihop dem igen. Och jag tappade räkningen på hur jävla många gånger jag fick fabriksåterställa dem och börja om från början och inte ens då var det helt självklart att lyckas.

Det vill säga. Varje löppass med musik i öronen krävde 20 minuters “uppvärmning” med teknikstrul. Det är 19 minuter mer än vad mitt tålamod klarar.

Jays m-Seven i handen

Första – andra – återköp!

Jag testade faktiskt två helt sprillans nya exemplar av Jays m-Seven. Första paret byttes redan efter två veckor. Förutom teknikstrul så gav tillslut vänster snäcka upp helt och tappade 80% av volymen. Då gick jag till Kjell & Company och fick dem utbytta. Andra paret hade exakt samma teknikstrul som det första. Är det något jag är sjukt osugen på så är det att stå och tjafsa med prylar inför eller under ett träningspass.

Mitt ganska snabbt påkomna köp med ett par true-wireless-snäckor slutade med ett återköp. Det hjälper inte om de är snygga eller har precis den formfaktorn jag är ute efter. Fungerar de inte så faller ju hela konceptet.

Just nu är jag så trött på dåligt designad teknik att jag starkt överväger att i höst kasta upp det stora betalkortet och gå lös på både iPhone och AirPods Pro. Jag har nämligen återfått tron på den gamla Apple-dängan att “allt bara fungerar“.

Det kan i alla fall inte bli värre än med Jays m-Seven.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här