I slutet på juli lassade vi in golfprylar i bilen och stack söderut, från Östersund sett. Tanken var att ta oss till Arlanda och därifrån med flyg till Rom. På vägen ner passade vi på att krydda bilresan med lite golf. Tack vare Golfhäftet spelar vi för halv greenfee på massor av banor, det blir aningens enklare att betala ett par hundra istället för fyra-fem hundra.

Den här gången föll valet på Älvkarleby Golfklubb strax öster om Gävle, som såg både naturskön och välskött ut. Från Gävle kör man mot Furuvik innan man når Älvkarleby efter knappt tre mil. Klubben ligger precis vid Dalälven och tionde hålet ska tydligen vara beryktat bland spelare som gått en runda här. Mer om det senare.

HITTA HIT | Golfbanan på Google Maps

Mitt i det svenska landskapet

Klubbhus och restaurang ligger som en liten gård, omgiven av lummig grönska. Väldigt pittoreskt och sådär “typiskt svenskt”. Röda hus. Vita knutar. Allt det där. Vi ramlade in vid lunchtid och efter att vi checkat in oss så passade vi på att äta lite i restaurangen. God mat, bra service och så har man utsikt över dels en övningsgreen men också ett par hål. Efter maten valde vi också att slå varsin hink på rangen innan vi begav oss mot första tee.

Tyvärr var det slut på banguider när vi checkade in. De finns på klubbens hemsida men oftast orkar jag inte mecka runt med mobilen när jag spelar. Visst har jag klockan, men den är inte jättetydlig alla gånger så jag föredrar faktiskt pappersvarianten. Lyckligtvis hade ytterligare två spelare bokat in sig i bollen, vilka också var hemmaspelare. Mycket riktigt, vi fick två IRL-banguider. Snäppet bättre än pappersvarianten, helt klart.

Klubbhuset på Älvkarleby GK
Lunch på Älvan

Utmanande och varierande

De två första hålen är långa och raka och sedan kommer ett kortare par-3 där man får vara försiktig så man inte går för långt. Inga märkvärdigheter och fin inledning. Sedan blir det variation tycker jag, både i svårighetsgrad och naturskönhet. Ett par riktigt utmanande doglegs och flera gånger med hinder som inte riktigt syns. Utan banguide i någon form är man med stor sannolikhet hajmat på flera hål.

Nu har jag spelat mest på Frösön i sommar och den banan har ärligt talat inte blivit riktigt bra (än). Därför har jag kanske en något förenklad syn på vad jag tycker är en bra fairway. Men jag gillade det jag såg och spelade på här på Älvkarleby GK. Välklippa och fina.

Greenerna tyckte jag också var helt okej. De var jämna i hastighet och i mitt tycke ganska snabba. Våra medspelare var dock inte helt nöjda med skicket, oklart varför och jag frågade inte mer än att jag överhörde dem vid ett par hål.

HÄrlig grönska på Älvkarlebys Golfklubb
En av alla greener

Det beryktade tionde hålet

Efter att ha hört en del om det tionde hålet på Älvkarleby GK så var jag friskt taggad på att ta mig an det. Det löper precis bredvid Dalälven och är förrädiskt smalt redan från tee. Och smalare blir det. Här slog jag dock bort mig fullständigt och faktum är att jag inte ens spelade ut hålet. En boll försvann oförklarligt upp mot 18:e hålets tee och den andra bollen skänkte jag till älven.

Jaja, det såg roligt ut i alla fall.

Efter tionde öppnar banan upp sig. Även om det försvinner en del skog så förekommer det fortfarande hinder av olika slag.

Bunkarna tycker jag väl inte riktigt höll måttet, det var lite för grov sand för min smak. Dessutom är krattorna satt ur bruk den här sommaren på grund av hygienskäl. Många gånger måste man flytta bollen ur fotsteg och annat vilket förtar känslan en hel del. Det är dock inget som gäller specifikt för Älvkarleby GK utan i säkert hela golf-Sverige.

Röd tee på hål 10
Fairway på hål 10

Drygt fyra timmar på Älvkarleby GK

Efter drygt fyra timmar hålade vi ut på 18:e och tackade våra medspelare för en trevlig och underhållande runda. Vi passade på att ta en dusch och i omklädningsrummet fanns både handdukar och tvål. Även bastu var tillgängligt, men inget som direkt lockade när det var en härlig sommarkväll och 24°C ute.

Älvkarleby GK bjöd på varierande och rolig golf, även om jag själv spelade bort mig rejält på några hål. Det brukar i och för sig gå några extra bortslagna bollar på nya banor, när i alla fall jag har svårare att bedöma avstånd och eventuella hinder.

Hur som helst. Nya golfbanor är alltid kul. Allra helst när de ligger naturskönt och där banan verkligen nyttjar naturen. Det gör Älvkarleby GK riktigt bra!

17:e hålets green och klubbhuset
Omklädningsrummet
Solnedgång över andra hålet

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här