VI HAR GÅTT I MÅL! Efter att utmaningen började den 1 maj så gjorde vi igår RUNSTREAK 100! Egentligen ganska stört. Det som började med en “vi springer varje dag i maj”-grej slutade alltså med att vi hela sommaren gjorde minst en komma sex kilometer varje dag (en mile alltså). Ofta mer. Aldrig mindre.

Det var första gången jag satte en sån här utmaning i verket och det har så klart bidragit med massa lärdomar. Att alltid planera för löpning, oavsett vad. Det har blivit en heads-up och det låter kanske konstigt för någon som ändå tränar ganska mycket. Sedan tog vi givetvis med oss löpningen på resan till Rom tidigare den här veckan. Jag menar, vi kan ta semester. Runstreak gör det inte.

Trappträning i Rom
Trappträning i Rom

Vad tar jag med mig från runstreak 100?

Vad tar jag då med mig från de här drygt tre månaderna? Ja men lite så här.

BÄSTA LÖPNINGEN. Av alla hundra dagar så finns det ju ett par-tre som utmärker sig lite mer än andra. Först och främst mitt sub-40 på milen den 3 maj (dag 3). Sedan var ju mitt kross av halvmararekordet också väldigt kul när jag sprang Sockertoppens lopp i Östersund i slutet på maj.

SÄMSTA LÖPNINGEN. De där dagarna när allt bara suger. När man springer sin mile och inte bryr sig särskilt hårt. De dagarna som skiten bara ska göras. Fy fan vad det har sugit. Samtidigt har det ju byggt i alla fall lite karaktär. Löpning och träning är inte alltid roligt. Den som hävdar motsatsen ljuger. Och vet om det.

BÄST MED RUNSTREAK. Jag har sett på löppass på ett annat sätt under de här tre månaderna. Allt måste inte vara toppkvalitet och superjobbigt varje gång. Framförallt har jag gjort mycket transportlöpning, till och från mina pass på gymmet. Uppvärmning på ett par-tre kilometer dit, stenhårt HIIT-pass (oftast) och sedan nerjogg hem i lugnt tempo.

Sedan har det varit enklare att kombinera löpningen med hemmajobbet i vår. Mindre trassel med ombyte och så vidare. Det hoppas jag kunna köra vidare med i höst, för jag tänker att det blir hemmajobb även då.

SÄMST MED RUNSTREAK. Mindre kvalitet och mer “måste göras”. Eftersom alla dagar ska bestå av löpning så har det lite för många gånger blivit den lätta utvägen. Jag har en sträcka som är knappt två kilometer och ja, den har jag slitit ut under de här tre månaderna.

LÄRDOMAR AV RUNSTREAK. Vila är bra skit. Efter en träningstung vecka ska man återhämta sig, så då har jag tagit ett par dagar med enkla pass. Det fungerar inte att maxa varje dag. Om inte elitidrottare gör det så ska inte jag heller göra det. Enkelt sunt förnuft.

Jag testade även att springa med systemkameran på en runcation i Uppsala. Det var inte superergonomiskt men ett ypperligt sätt att springfotografera på. Det blir lite roligare än med mobilbilderna. Visst, jag gör nog inte om det i onödan, kameran var ganska otymplig att kuta med.

GÖRA OM RUNSTREAK 100? Just nu? Nej. Jag vill nog mest återgå till mitt normala träningstempo med intensiva träningspass varannan eller var tredje dag, följt av vila och till sist varierat med ett långt löppass. Jag har inget behov av att springa varje dag. Faktiskt.

REKOMMENDERAR JAG DET? Alltså. 100 dagar är länge. Är man inte van vid löpning (eller träning) ska man nog chilla lite men en månad kan man ju alltid testa med som en början. Allt måste inte vara löpning heller. En rask promenad kan vara en början, om man går från en tillvaro med ganska lite rörelse.

FORMEN JUST NU. Nja, den är nog sådär faktiskt. Min plan var ju att putsa lite personbästan i sommar men jag vet inte om jag skulle göra det om jag stack ut i morgon. Absolut inte milen och förmodligen inte halvmaran. Jag ska nog försöka vila lite och sedan fortsätta jobba med sommarens andra mål, att springa höjdmetrar i Ladängen. Det är nästan så jag längtar tills det också är i hamn.

FORTSÄTTNING? Nja. Pass på den. Blir det löpning så blir det. Jag ska foka på Ladängen och återgå till mina konditions- och styrkepass. Längtar efter de “normala” rutinerna nu.

100 dagar!

100 dagar är ändå 100 dagar. Runstreak är i hamn så igår kväll passade vi på att fira. En härlig middag på balkongen och så korkade vi upp lite bubbel. Bra jobbat, vi! Frågan är om jag ska belöna mig själv med något kul direkt eller om jag ska slå på stort när jag är klar med höjdmetersutmaningen om några veckor.

Får suga på den lite.

Bubbel och middag

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här