Nja, det ger sig inte riktigt. Ni vet, folks syn på att åka på utlandsresor just nu. Det har blivit diverse diskussioner på nätet och med nära och bekanta det senaste. De har på något sätt, antingen rakt ut eller diffust mellan raderna, uttryckt sitt tydliga missnöje över vårt beslut att åka. Bildligt, och kanske lite lätt överdrivet, tar de knappt i oss med tång efter resan till Rom i början på augusti.
Vi tar i och för sig inte på andra mer än nödvändigt heller och har faktiskt både testat oss (negativt), jobbat hemma första veckan efter semestern samt avstyrt gruppass på gymmet. Lite extrakarantän skadar inte och det är ju ändå en rekommendation att jobba hemma några dagar om man varit utomlands, trots att ingen av oss har uppvisat någon som helst symptom.
Men okej, många har också varit nyfikna på läget och har ställt fullt relevanta frågor. Jag besvarar det jag kan och utifrån vad jag själv upplevde och tog reda på. Så är det.
Men ändå. På något sätt är det som att allt som har med resor utanför Sveriges gränser just nu är förenat med livsfara, både för en själv och andra. Plus att det är idioti. Oavsett var man åker. Oavsett hur mycket research man gör. Oavsett om det faktiskt är okej enligt konstens alla regler. Och det är ju lite naturligt ändå. För om man inte reser så läser man inte på. Då får man inte heller någon koll på läget. Man lever på nyheter från april när en del länder var ”dödens zon”. Det tycks inte gå in att det har runnit, och rinner, en jävla massa vatten under de broarna. Dagligen.
Det innebär ju också att läget förändras. Dagligen. Så om man ska dra iväg någonstans så krävs det att man läser på. Resan till Rom som vi gjorde var möjlig under augustis första dagar men det är inget som säger att den fungerar att göra om ens två veckor från idag. Ingen vet. Bara häromdagen infördes nya krav på munskydd på offentliga platser mellan 18-06, till exempel. Och då har Italien ändå lyckats bra efter att man började öppna upp i början av sommaren.
Samtidigt här hemma i Sverige så hängde 45000 människor på badstränderna kring Tylösand i helgen. Fyrtiofem tusen! Så frågan är vad som egentligen är värst. Med nyhetsrubriker som de om Tylösand så skäms jag så klart inte ett dugg över Rom-resan. Ja, jag vet att stan står kvar även efter pandemin. Men det gör Tylösand också. Högst troligt även Skuleberget, som satt besöksrekord i sommar. Förmodligen Öland, västkusten och Kebnekaise också…
…men fan ta den som åker utomlands.
Hm, smittan finns ju överallt, så att ”dra hem” något som vi inte redan har är ju inte möjligt.
Det jag tänker själv och som avskräcker lite är allt den trängsel som brukar uppstå innan man tagit sig till plats B. Tåg ner till Arlanda, Arlanda it self med köer till säkerhetskontroll. Gate, boarding. Ombord på flygplan bredvid okänd hostande galning (i mitt skräckscenario) T-bana eller nåt (eller ar det Leonadroexpressen där, va) in till stan i tex Rom.
Men det kanske inte är trängsel på det sättet längre, fast det vet ju inte jag som inte provat.
Och sen om något händer medan man är borta. Egen sjukdom inställda plan så att man inte tar sig hem etc.
Sen folk som sätter sig själv före att försöka hejda pandemin har jag galet svårt för. Men det gäller oavsett om de går på stan hemma, eller reser jorden runt.
Vi har en resa med Tysklands turistbyrå som egentligen var planerad till juli, men som fått skjutas upp. Vi sa preliminärt slutet på september, så det måste vi snart ta ställning till om den är genomförbart eller ej.
Ja, det finns en del att ta ställning till så klart och jag förstår att alla inte lockas av tanken att dra iväg. Men då ska man inte heller säga att det ena stället är mer eller mindre säkert än det andra.
Visst, det var onödiga köer vid säkerhetskontrollen på ARN och jag frågade varför Fasttrack inte var öppen, vilket tydligen ska vara Swedavias beslut. Jag skiter i fasttrack som premiumtjänst men bara genom att ha ytterligare ett par köer till öppna skulle minska trycket. Själva flygresan var jag inte ett dugg orolig för. Det är ju många gånger bättre luft på ett modernt flygplan än på ett tåg eller i tunnelbanan.
Väl på plats är det ju bara att känna efter hur man vill göra. Vi struntade i tunnelbanan och körde elsparkcykel istället. Bara en sån enkel grej gjorde att vi undvek onödiga samlingar. Däremot var jag aldrig orolig där nere heller, även om det så klart fanns i bakhuvudet att vi skulle kunna insjukna eller att hemresan skulle bli inställd av olika orsaker. Men det lever jag nog med lite hela tiden när jag är ute, även om situationen just nu så klart är extrem.
Fan ta dig, Dryden! 😉
Håller med om att det är väldigt dåligt med logik bakom reglerna/rekommendationerna, både här och i Sverige verkar det som. Hatar Corona.
+1 på det hatet! 🙂
Det är väldigt mycket dubbelmoral i Sverige just i sådana här lägen. Det ska läggas skam på de som reser utomlands men samtidigt är det nog många av dem som ligger som packade sillar på stranden. Här i Malmö är det sällan som social distancing praktiseras.
Folk ska tycka och tänka, men gör sedan ändå tvärtemot sina egna ”logiska” resonemang. Diskussioner och att framföra sina egna argument tycker jag är rimligt men man får ändå försöka hålla ett öppet sinne och lyssna på andra innan man dömer ut. Alla de som inte gör det orkar jag inte ens resonera med. Har tyvärr råkat ut för många sådana. Bor trots allt i en stad där det finns många moralpredikande vänsterhelgon som ser sig själva som guds bästa barn medan de skriker ut sina fördomar utan någon som helst självkännedom eller kunskap om världen.
Alla gör som de vill tycker jag, så länge det visas hänsyn och respekt till andra människor. Samt att man följer lagar och regler. Jag hade gärna åkt någonstans i sommar och saknar verkligen känslan av att vara på väg till ett nytt resmål, men orkar inte gå omkring med munskydd överallt och känner mig ärligt talat lite obekväm med folkmassor och alla som glömmer bort att hålla lite avstånd (vilket märks väldigt tydligt här också). Om det blir en lite bättre situation sen så skulle jag i alla fall vilja ta mig ner till Paris i slutet på september/början på oktober för att träffa mina vänner där och kanske även en tur till södra Frankrike eller Italien för lite sol och värme innan vintermörkret. Jag vill även göra en längre resa till Sydafrika. Jag kom aldrig iväg på någon safari när jag bodde där så det ligger högt upp på önskelistan 🙂
Exakt så! Släng på godhetsknarkandet när folk gör poänger av sin egen förträfflighet med ”Jag badade i Halland, det är minst lika bra som Santa Monica Beach i LA!”, eftersom saker i Sverige hela tiden ska vägas mot platser utomlands. Allra helst den här sommaren, där Sveriges ”alternativ” alltid väger tyngst (för att de måste).
Ja, det finns faktiskt ett öga på att flyga till CDG i höst och ta en hyrbil ut mot Normandie. Får se hur det går med den planen. Hoppas att det öppnar upp så att du kan komma till ditt Paris också! Fast sikta hellre på safari, om du frågar mig. 😉
Ja det är väldigt mycket illvilja just nu bland icke-resarna, vilket naturligtvis kan bero på en mängd olika anledningar, men jag skulle säga att så länge man reser med med bra information och ett sunt sinne så ska det vara okej. Det är ju ändå inte du och jag som har bestämt att man faktiskt får resa, så frågan är varför skiten hamnar på oss? 😀
Nåväl, vi har valt att stanna i Sverige denna sommaren, vilket har varit ett sjukt svårt val att göra! Reseabstinensen är helt vild! 😀
Ja, nej. Jag fattar inte heller varför skiten landar på mig. När ska det vara okej att dra iväg? Måste det öppna och vara öppet ett par år?
[…] och jag upplevde själv samma sak efter min resa till Rom i början av augusti. Rom var fel men att trängas med 45000 andra på Tylösand var rätt. Det är fortfarande värre att vara på en folktom flygplats i Spanien än att vistas […]