En av de mest populära fjällvandringslederna i Jämtland och kanske hela Sverige kan vara Jämtlandstriangeln. Den är 47 kilometer lång, går i ett lättvandrat landskap samt har tre riktigt fina fjällstationer som man kan bo på. Inte så konstigt att leden är vältrampad. Att springa Jämtlandstriangeln då, är det möjligt? Klart det är och det är en riktigt fin löptur!

Det här är Jämtlandstriangeln

Jämtlandstriangeln är en vandringsled som börjar och slutar vid Storulvån fjällstation, sex mil sydväst om Åre. Totalt är den 47 kilometer lång och normalt vandrar man Jämtlandstriangeln på tre dagar och sover en natt på Sylarna och en natt på Blåhammaren.

Alla tre fjällstationerna, som mer liknar hotell, har de faciliteter man kan tänkas behöva vilket bidrar till ledens popularitet. Det märks också på leden i sig som mer eller mindre är rena motorvägen rakt ut i fjällvärlden. Och just den aspekten underlättar när man ska springa Jämtlandstriangeln.

Boendet bokas hos Svenska Turistföreningen och det finns allt från större sovsalar till tvåbäddsrum, beroende på station.

Karta om du ska springa Jämtlandstriangeln

Packning för två dagars löpning

Jag prioriterade att springa med lätt packning och bokade därför sovplats och middag på Sylarna fjällstation. På stationen går det även köpa fika, vandringsmat och andra förnödenheter. Där finns även torkrum, vilket är perfekt för blöta kläder och skor. Dels så att man kan återanvända löparkläder under andra dagens etapper men också för att torra plagg väger mindre än blöta.

Utöver kläderna jag sprang i första dagen fanns följande i ryggsäcken:

  • Camelbak, vätskesystem med 1,5 liter vatten
  • Två mackor, fyra energibars
  • Regnkläder (jacka och byxor)
  • Extra underkläder (två par strumpor, extra kalsonger)
  • Extra löparkläder för dag 2 (mössa, funktionströja, långärmad tröja, fodrade löpartajts)
  • En mindre handduk
  • Ren t-shirt för kvällens middag
  • Reselakan och uppblåsbar kudde
  • Mobilladdare och powerbank
  • Mobiltelefon och betalkort

Allt som allt vägde ryggsäcken 6 kilo när jag lämnade Storulvåns fjällstation.

Dag 1: Storulvån – Sylarna

Längd: 16 km | Höjdstigning: 725 – 1045 möh

Leden börjar vid fjällstationen och inleder med bron över Stor-Ulvån. Efter ungefär en kilometer har man gjort hundra höjdmeter och här delar leden på sig. Det är dags att välja om man ska till Sylarna eller Blåhammaren. Jag ska springa Jämtlandstriangeln medsols och drar därför mot Sylarna.

Efter 8 kilometer av ganska enkel löpning når man raststugan Spåime, med både nödtelefon och wifi. Vid knappt 12 km når man en liten höjd och här breder hela Sylmassivet ut sig. Långt där borta skymtar man Sylarna fjällstation men här följer också en kilometerlång nedförsbacke och ett tapp på runt 70 höjdmeter.

Den sista biten är stenig, teknisk och seg och det är tre kilometers konstant uppförsbacke. Med en för dagen bitande motvind var det verkligen en fin känsla att äntligen få komma inomhus och få checka in på fjällstationen, efter drygt två timmars löpning i mysigt tempo.

På det stora hela är det ganska enkel löpning på vältrampad stig och så länge det är säsong är det gott om folk ute på fjället. Jag sprang om både vandrare och mountainbiketurister. Ett tips är också att lyfta ordentligt på fötterna. Då slipper ni snubbla och rulla ett varv med ett jack i örat som följd…

Dag 2: Sylarna – Blåhammaren – Storulvån

Sylarna – Blåhammaren: 19 km | Höjdskillnad: 1045 – 1090 möh
Blåhammaren – Storulvån: 12 km | Höjdskillnad: 1090 – 725 möh

MOT BLÅHAMMAREN. Det är lätt att luras att löpningen mellan Sylarna och Blåhammaren är flack, eftersom det bara skiljer några få höjdmeter mellan fjällstationerna. Leden är precis tvärtom och efter tre kilometers nedförsbacke börjar sträckans första uppförslöpning. Inga branta partier men väl 170 höjdmeter på knappt tre kilometer.

Vid sju kilometer börjar återigen ett långt parti med utförslöpning, som varar i nästan sex kilometer. Vid knappt en mil kommer man till rastplatsen Enkälen. Om man känner sig trasig går det härifrån att gena direkt till Storulvån, vilket är 10 kilometer.

Vid 12 kilometer har man nått “botten” och sista sju upp till Blåhammaren har man 250 höjdmeter att göra. Här började det suga rejält i mina ben. Lägg där på stundtals regn och snö, lerig och sölig led och att jag fick dra på mig regnkläderna och springa i dessa. Nja, inte optimalt.

Blåhammaren ser man först när det är en knapp kilometer kvar och väl framme tog jag en halvtimmes paus för att tugga en energibar och dricka varm saft.

MOT STORULVÅN. Nu är det bara 12 kilometer kvar och de tre närmaste kilometrarna är ganska flacka. Sedan följer ett rejält tapp i höjdmeter hela vägen ner till Ulvåtjärns raststuga och på dessa tre kilometer tappar man nästan 250 meter.

Sista halvmilen mot Storulvån är flack och merparten är motorvägslöpning, även om det kommer lite stenar och spänger emellanåt. Med knappt två kilometer kvar ser man Storulvån fjällstation och med drygt en kilometer kvar möter man upp leden från Sylarna. Upploppet in mot Storulvån var fantastiskt skönt och efter nästan fem mils fjällöpning sprang jag i mål. Då hade jag under sista biten dragit på mig kramp i flera muskler och jag var helt färdig som artist.

Totalt tog andra dagens etapper drygt fem timmar, inklusive ett halvtimmesstopp på Blåhammaren. Dagen blev blöt, slitig och väldigt jobbig.

Timmarna efteråt

Väl på Storulvån fjällstation unnade jag mig en lång och värmande dusch. Kanske var det årets skönaste. Jag försökte också stretcha ut mina muskler en aning men det slutade mest med nya kramper. Sedan fick jag äntligen på mig rena och torra kläder följt av en god lunch i restaurangen.

Senaste gången jag var så här trött och tom på energi måste ha varit efter bestigningen av Kebnekaise. Efter Keb är nog det här det jobbigaste jag gjort. Då inkluderar jag maraton, halvmaror, Lidingö och andra vandringar.

Att springa 47 kilometer på två dagar är en sak. Att springa 47 kilometer i fjällen på två dagar en helt annan, allra helst med allt väder jag fick längs sträckorna.

Lunch på Storulvån

Do’s and don’ts – inför nästa gång

För egen del lyckades jag planera löpturen bra. Allt i ryggsäcken användes och jag saknade inget längs vägen. Men, man lär sig ändå något nytt.

  • Tidigare nästa gång! Nästa gång ska jag springa Jämtlandstriangeln tidigare på säsongen. Förhoppningen är att det är torrare och varmare då.
  • Terrängskor! Bättre grepp, vattentåliga och framförallt har de en hårdare sula. Det gör att du inte känner alla vassa stenar plus att de är mer slitstarka. Jag sprang i mina vanliga Nike Air men det gör jag inte nästa gång.
  • Fyll på vätska! Jag tyckte inte att jag hade druckit så mycket under dag 1 och tänkte att jag klarar mig till Blåhammaren dag 2. Ack ve, halvvägs dit tog vattnet i vätskesystemet slut. Nu finns det ju förvisso fjällbäckar att dricka ur men en god idé är att alltid börja löpturen påfylld.
  • Ha en bra ryggsäck! Den ska sitta bra, ha stöd för vätskesystem och självklart ha regnskydd. Jag sprang med sex kilo på ryggen och det låter kanske inte så mycket. Tänk dock på att väskan ska skumpa runt på ryggen i två dagar och fem mil.
  • Vind och regntåliga kläder! På kalfjället finns det få platser med lä och det kan friska i ordentligt. Plus alla ombytliga väder så klart, som hör fjällen till.
  • Ät! Boka upp dig på middag på fjällstationen och ät ordentligt. Ha även med lite extra tilltugg i ryggsäcken.
  • Ta med dig skräpet hem! Vi har läst tillräckligt om fåntrattar som skräpar ner längs fjällederna. Gör dig själv och naturen en tjänst – det du tar med dig ut tar du också med dig hem.

Springa Jämtlandstriangeln på en dag?

Det går så klart att springa Jämtlandstriangeln på en dag. Det kräver både tid och energi och mina förslag är i så fall att dels göra det på sommaren när dagarna är längre och det knappt mörknar, plus göra ett stopp och äta ordentligt på åtminstone någon av stationerna. Sedan är det nog inte på den här sträckan man ska satsa på personbästa rent tidsmässigt heller.

Göra om det?

Jag har fått frågan om jag kan tänka mig att springa Jämtlandstriangeln igen. Absolut ja! Nu vet jag ju vad det handlar om och kanske tar jag den åt andra hållet då, för att se vad som är jobbigast. Får jag med mig någon?

5 KOMMENTARER

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här