Jag sitter på en bokning hos Lufthansa. För mars 2021. Bokad i mars 2020. Till Hawaii! Givetvis för att öriket har lockat genom åren men det var också lite för bra pris på flygbiljetterna för att jag skulle kunna avstå. En helt bisarr kampanj faktiskt, som jag vare sig sett före eller efter. Så, trots att pandemin precis brutit ut där i mars och att allt resande i princip stängdes ner tog jag risken och kastade pengar efter tyskarna. Och nu har det börjat ramla in lite mejl om förändringar. Typ.

Givetvis valde jag flygsträckor och flighter med omsorg. Sån är jag. För om jag nu ska resa till Honolulu i business så vill jag så klart maxa upplevelsen. Upper deck på 747 är ju bucketlistflygning sedan länge så den prioriterade jag framför A380. Sedan lyckades jag få in Swiss tillsynes läckra businesskabin i deras 777:a. Det skulle bli höjdpunkterna att se framemot, rent flygmässigt. Sedan finns ju tankar på mer flygning där borta, men då mest för fallskärmshoppningens skull…

Mejlet från Lufthansa då, som tillslut ramlade in för ett par veckor sedan, var väntat. Någon gång skulle de ju bli tvungna att meddela att 747-400:an från Frankfurt till Vancouver inte kommer att lyfta, eftersom de ställt alla dessa på marken. Och så blev det ju. Det blir en A330 där istället. Inte i närheten så sexig men fullt begripligt.

De hade dock fler ändringar att avslöja.

Lyfter innan jag landar

Hemresan verkar bli aningens mer spännande än planerat, enligt Lufthansas senaste förslag. Den ursprungliga rutten var Honolulu till LAX med United. Sedan vidare till Zürich med Swiss och slutligen mot Stockholm, med ett par timmars väntan på respektive flygplats. Nu har Lufthansa bokat om mig. Men bara på en av dessa tre flighter.

Deras nya förslag är att jag ska flyga från LAX till Frankfurt, istället för till Zürich. Det är i och för sig på en 747-8 och upper deck så det bytet gjorde ju faktiskt ingenting. Tvärtom. Problemet är bara att den flighten lyfter två timmar innan jag landat från Honolulu.

HNL-flighten landar på LAX 17:30. FRA-flighten lyfter från LAX 15:20.

Om jag nu, mot förmodan och världens samtliga fysiska lagar, hinner med FRA-kärran så har jag nästa problem när jag landar i Tyskland. Flighten från Zürich till Stockholm är nämligen oförändrad. Med andra ord ska jag alltså ta mig de 40 milen från FRA till ZRH på knappt fem timmar. I taxi? Buss? Tåg? Egen bil? Det skola historien icke förtälja och spänningen är med andra ord olidlig.

Nu har jag tre val

Lufthansa har nu gett mig tre val. Antingen accepterar jag ändringen (eh…). Eller, så håller jag på bokningen som sådan men väljer att hitta något nytt och bokar om den senast 31 januari 2021 (men jag ju kommer aldrig få köpa liknande biljetter för samma pris). Eller, så avbokar jag och begär återbetalning. Och jag kan ärligt talat inte riktigt bestämma mig för hur jag ska göra.

Deadline för att bestämma mig? Idag.

Givetvis lockar Oahu och en stor del av mig är grymt taggad. Jag skulle dock ljuga om jag sa att läget ser ljust ut, för det gör det verkligen inte. Även om det förändras från vecka till vecka så är det mest troliga scenariot just nu karantän på hotellrummet – hela vistelsen. Det var inte riktigt det jag såg framför mig när jag knappade in kortnumret och lassade över massa pengar i händerna på Lufthansa i våras. Men vad visste de? Vad visste vi? Vad visste någon?

Så är det. Ingen katastrof men fortfarande ett case att hantera. Så Lufthansa, jag tror att vi måste prata lite. Jag slår er en pling om en liten stund och då löser vi det här, eller hur?

5 KOMMENTARER

  1. Tips om du kommer iväg. Stanna mycket längre än 2 veckor. Hawaii kräver minst en månad om du vill uppleva hela ö-världen med alla sina häftiga upplevelser och fantastiska miljö. Jag ska tillbaka så fort det är möjligt för de 10 dagar jag var där 2013 var på tok för lite om man vill göra mer än bara bada och sola. Det bör man vilja om man reser i 23h för att komma dit. Annars kan man välja Medelhavets strandkant, för sol och bad 😉

    • Den här resan kommer, om den blir av, att bli ganska mycket kortare än en månad och ens två veckor. Jag reser så ibland och är nöjd med det, för oavsett hur länge man stannar på ett ställe så hinner man inte “se allt”. Jag tänker också att stället finns kvar, om jag får mersmak.

      Dessutom är ju själva resan dit och hem också en del av resan. I alla fall för mig. Men så följer jag ju inte normen heller alla gånger.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här