Vi har ramlat in i november. Om folk redan innan tyckte illa om den här månaden så lär det inte bli bättre nu. Världsläget är sämre än vanligt. En viss pandemi sprider sig återigen som en löpeld i Sverige, Europa och världen. Nedstängningar. Munskydd. Hemmajobb. Och minimal social kontakt.

November sa ni?

Fast helt ärligt. Jag förstår inte varför folk har så innerligt svårt för den här månaden. Visst är september vackert med sina sensommarkvällar. Oktober har sina bedårande höstfärger. November är mest… tandläkarväder, som Winnerbäck beskrev det i Söndermarken för snart 20 år sedan. Men vad är det för fel med det?

Jag försöker, och det är ganska lätt, att hitta charmen i det tröstlösa gråa vädret som trots sin konturlösa himmel inte bidrar med vare sig ljus eller mörker. Med molntäcken som mest bara ligger som en våt filt över livet. Ja, utifrån den beskrivningen förstår jag inte riktigt hur man ens vid sina bästa försök kan hitta några som helst ljusglimtar.

Men de finns.

Endorfinkick och tjocksockor

Charmen ligger i vad man gör det till. Så tänker i alla fall jag. Att få dra på sig tjocka sköna kläder för att gå till jobbet. Eller lalla runt i tofflorna hemma och tända fönsterlamporna redan vid lunchtid. Mustiga grytor som helgmiddagar. Och löppassen i den syrerika luften ska vi inte ens prata om. November måste ändå vara lite av jogginglivets primetime.

Novemberträningen rent allmänt är ju guld. Få månader på året erbjuder en sån endorfinkick efter att ha tagit ut sig fullständigt. Antingen inomhus i ett intensivt svettigt HIIT-pass. Eller utomhus, med höstdofterna som letar sig så långt ner i lungorna de kan komma.

What’s not to like?

Ja, nej. Jag fattar om ni inte blir sålda på konceptet även om jag nu försökt att sälja in det i ett par textstycken här. Ni får väl längta vidare till böljande sandstränder på andra sidan jorden eller storstadspuls och 30°C i någon asiatisk stad. Det är helt okej. Men tro mig. Om ni bara lyfter lite på locket till november så kommer ni också att hitta ljusglimtar.

Trots tandläkarväder.

12 KOMMENTARER

  1. Vackra bilder! För mig beror det mest på vädret. Om det regnar mycket tycker jag att november kan vara trist. Förra året var november solig och fin. I år har det börjat ganska bra, vi får se 😉

  2. Måste säga att november har ett betydligt bättre jobbklimat än t ex årets juni. Då jag jobbar inom vården på särskilt boende för äldre, så var det tröstlöst då man svettades kopiöst nattpassen igenom. Mot slutet av passen fick man inte ens på sig handskar i storlek x-large pga av handsvetten. Lägg därtill en del tillfällen i full mundering med munskydd och visir. Lyckades faktiskt med bedriften att gå ner ett kilo under en natt, bara av att svettas. Sen har jag inget emot att det är mörkt när man lägger sig och mörkt när man kliver upp. Ljuset tar jag igen när jag är ledig. Jag upplever mig mera stressad under den ljusa delen av året, med mer måsten och borde göra. Det är tur att vi alla är olika.

SKICKA KOMMENTAR

Lämna en kommentar!
Skriv ditt namn här