De sista cykelmilen mot Ystad

CYKLA I SKÅNE – DAG 4. Höstfärgerna i träden på Torsborgs Gård utanför Simrishamn håller hög oktoberklass. Det är som ett stort färgfyrverkeri tillsammans med solen från en molnfläckig himmel. Kanske 2020 års mest pittoreska boende för egen del, där vi sovit en natt efter cyklingen från Kivik och promenaden i Stenshuvud dagen innan. Efter en fantastiskt fin frukost monterar vi våra fulladdade batterier på elcyklarna varpå vi säger tack och hej. Sedan rullar vi den långa nedförsbacken in mot stan för vidare färd ut längs den skånska östkusten.

I Simrishamn slutar (och börjar) Sydostleden, som vi cyklat från Kristianstad och vår första dag i Skåne den här helgen. Här ska vi nu cykla vidare på Sydkustleden, som löper hela vägen runt den skånska kusten och vidare upp mot Helsingborg. Så långt ska vi inte på den här resan utan vårt sikte för dagen är Ystad, vilket också är vår egen slutdestination den här helgen.

Omväg ut till Sandhammaren

Vi susar på så gott vi kan, det är närmare sex mil som ska göras. Brantevik passeras som sedan följs av en bitande motvind på de öppna fälten hela vägen fram Skillinge. Härefter får vi tillslut lä i vegetationen och kan tacksamt cykla med Östersjön på vår vänstra hand. Efter Skillinge avviker vi den officiella cykelleden och väljer istället den mer strandnära vägen. Sydkustleden löper nämligen inåt landet mot Borrby och Löderup för att sedan komma ut på kustvägen igen strax bortanför Kåseberga. Det betyder alltså att Sydkustleden duckar både för Sandhammaren och Ales stenar.

Ett av våra etappmål är just Sandhammaren och efter drygt två timmars cyklande, merparten i motvind, sätter vi fötterna mot den höstfuktiga stranden. Ljudet av havet är lite som terapi och här blir vi ståendens en stund medan vågorna nästan kysser fötterna några gånger, mer eller mindre ofrivilligt. Två år tidigare låg jag på den här stranden och sov i tryckande högsommarvärme. Idag står jag med vind- och vattenavvisande kläder och längtar efter ett par vantar att ha på händerna.

Regnet hänger i luften så vi drar regnskyddet över våra ryggsäckar och trampar oss bort från Sandhammaren.

Regnskydd och Backagårdens café

Vi hinner inte cykla ens en kilometer efter Sandhammaren innan regnet kommer över oss. I jakten på ett ställe att ta skydd på stannar vi till vid en liten oansenlig gård längs vägen. Det visar sig vara Backagårdens café, precis mellan Sandhammaren och Kåseberga. Vi parkerar cyklarna och bestämmer oss för att ta en lunch när vi ändå har stannat.

Även batterierna får lite mat, mest för att säkra upp de sista milen in mot Ystad. Elcykel ska verkligen inte underskattas på så här långa sträckor. Att peta in högsta växeln och utan problem trampa fram i 25 km/h har varit en lyx längs hela den skånska östkusten. Men om batteriet töms blir det jobbigare, det är inga lättviktscyklar direkt.

En räkmaka som lunch och lite strosande på gården. Vi har ingen större brådska just här och i växthuset sitter det några sällskap och fikar. Varmt, skönt och lummigt vackert. Backagården har både café, konstuställningar, en liten shopp och en vacker trädgård. Jag hade kunnat luta mig tillbaka lite till här men vi känner ändå för att dra vidare efter en timmes paus. Ute har det blivit uppehåll och molntäcket har spruckit upp. I horisonten ser dock motsatsen ut att vänta på oss.

TIPS | Fika på Österlen, 4 tips hos MariasMat

Helgens sista mil mot Ystad

Horisonten är mörk men vi har lokalt solsken över våra huvuden. Kring Kåseberga är landskapet lätt böljande. Vi hoppar över Ales Stenar då vi redan sett det för ett par år sedan. Vid Hammar, strax väster om vårt fikastopp möter vi återigen upp den ”officiella” Sydkustleden, efter att vi cyklat ett par mil på vår egen hittepå-rutt.

Här får vi också riktig cykelbana att hålla till på istället för att cykla landsväg, vilket gör att vi nu faktiskt kan cykla i bredd och umgås medan vi rullar fram. Och det här kanske är cykelledernas största fördel här nere på Österlen. Merparten går på trafikfria vägar och många av milen är på egna cykelvägar. Dessutom kan man på eget bevåg hitta egna smultronställen eftersom man med cykel lätt tar sig fram där bilvägarna upphör.

Den sista biten till mot Ystad ökar biltrafiken men lyckligtvis viker leden av strax efter Nybrostrand. Återigen rullar vi längs havet och förbi Ystads Saltsjöbad, innan vi rullar in i hamnområdet och bort mot tågstationen. Här slutar också vår cykelhelg i Skåne och här hämtas våra cyklar upp av Travelshops personal. Vi har betalat för att få cyklarna hämtade här och tycker det är ett bra beslut, för att slippa kånka dem på tåget in till Malmö dagen därpå.

17 härliga höstmil på elcykel

Vi summerar helgen i Skåne med att konstatera att det blev drygt 17 mil var på våra elcyklar. Att cykla här nere på hösten har sina fördelar. Det var enkelt att hitta både boende, lunchhak, fikaställen och restauranger. Nästan helt turistfritt var det också, då mitten av oktober ändå får anses vara lågsäsong. Att hyra elcykel var också ett klokt val och hjälpte oss definitivt att ta oss såpass långt som vi ändå gjorde, utan att vara helt slutkörda som artister på kvällarna. Största fördelarna hade vi givetvis i Brösarps backar men det var också ljuvligt att tämligen enkelt kunna trampa på i tjugofem kilometer i timmen. En bra service, även om den kostar, är ju att kunna få cyklarna både utkörda och upphämtade på olika platser i Skåne.

Sista natten av vår långhelg spenderade vi på Stationen B&B, Ystads gamla tågstation som numera är vandrarhem. Det blev ett snabbt restaurangbesök på stan på kvällen, en kort sväng vid kajen för att se Bornholmsfärjan lägga till och sedan en stunds TV-tittande medan regnet började smattra mot fönstret på vår takvåning.

Behöver jag säga att vi ganska tidigt somnade ovaggade?

MER CYKEL I SKÅNE | Dag 1 | Dag 2 | Dag 3