CYKLA I SKÅNE – DAG 6. Ljuset börjar sippra in genom gardinerna och efter en fin natts sömn vaknar vi upp i vagnen på den gamla skolgården utanför Abbekås. Trädkronorna som omger huset vajar i försommarvindarna. Prick klockan nio rings det in till den uppdukade frukosten och vi landar till bords i den gamla matsalen.
Det är ett egendomligt ställe, Hotell Vagabond, men till det övervägande positiva. Det är ju alltid lite stök med att behöva gå ut mitt i natten för att gå på toaletten, men service och bemötande väger upp med råge. Efter en riktigt härlig frukost och att ha fått turats om att packa våra ryggsäckar i den trånga vagnen rullar vi snart ut på vägarna igen. Den här dagen ska vi cykla tre gånger så långt som gårdagen. Det gnager oss lite att vi inte riktigt hann ladda cykelbatterierna helt och fullt men det får sonika lösa sig under dagen.
Smygehuk för tredje gången
Vi gör bara ett kort stopp i Hörte hamn, men annars rullar vi på ganska bra mot dagens första depåstopp. Vi möter raka, flacka cykelvägar. Och motvind. Förutom en sväng in i ett bostadsområde i Beddingestrand, där lokalborna håller loppisar på sina garageuppfarter, tuggar vi på längs väg 9 och de knappa två milen ner till Smygehuk.
Och här är vi inte ensamma. Smygehuk är inte bara motsatsen till Treriksröset rent geografiskt utan även besöksmässigt. Bilparkeringen är tjock. Det kryllar av folk. Under tiden vi tar lite bilder nere vid udden rullar också två stora mc-gäng ner och parkerar på den stora grusplanen. Vi ställer våra cyklar bredvid men de smälter aldrig riktigt in i konceptet.
Det här är vårt tredje besök vid Sveriges sydligaste udde men det förtar så klart inte upplevelsen. Att ha hela landet ovanför sig, och se kilometermarkeringen till Treriksröset i marken, är en häftig upplevelse och ytterligare en påminnelse om hur avlångt vi bor. Det har hunnit bli lunchtid så vi slår oss ner på uteserveringen. Jag beställer en stekt strömming och så sitter vi och njuter i solen en stund medan ryggsäckarna vilar på stolarna bredvid.
Nostalgitrippens Trelleborg
Efter lunchstoppet trampar vi vidare västerut. Trelleborg blir nästa etappmål och även om vi inte har något planerat stopp i stan känns det ändå bra att dela upp dagens rutt i lite kortare delar. Men vi gör faktiskt halt på campingen strax öster om stan och här tar sig en rejäl nostalgitripp sin början.
På just den här campingen sov jag som nioåring en natt i tält dagen innan vi skulle åka med TT Line och deras gigantiska Tysklandsfärja till Travemünde. Det där skulle bli min första resa ut i Europa och kanske en av grundbultarna i det som kom att bli ett reseintresse utan dess like.
Vi tar en sväng ut på bryggan innan vi trampar vidare in till stan. Eftersom Sydkustleden går förbi centralstationen, bussstationen och även hamnen så hann jag också få mig en skymt av dagens TT Line-färjor. Inte i närheten så magnifika som Nils Holgersson och Peter Pan 1989 men loggan känner man ju igen när man ser den.
Batteritorsk och golfklubbshäng
Maria har cyklat på batteriets ångor några kilometer och vi hinner knappt ut ur Trelleborg innan det packar ihop helt. Och när en elcykel inte drivs med el så blir den väldigt tung. En snabbtitt på kartan visar att vi är ganska nära Trelleborgs Golfklubb så vi tar sikte på klubbhuset för en glass, kaffe och ström. Det visar sig vara noll problem så medan batterierna laddar spanar vi ut över de närliggande hålen och havet som öppnar upp sig en bit bort.
Det är lugnt, tyst och skönt. Som vanligt på en golfklubb och ett av skälen till varför vi gärna stannar till på golfklubbars restauranger när vi är ute på bilsemester. Många gånger betydligt bättre mat än valfri vägkrog och dessutom inte särskilt mycket dyrare. Och så blir man ju alltid lite golfsugen. Här nere har de spelat golf i flera månader. På Frösön hade de knappt öppnat alls, sådär i slutet på maj.
Halvladdat och alpackor
Klockan börjar dra iväg så vi kittar ihop efter ett par kaffepåfyllningar. Cykelbatterierna är inte fulladdade men vi chansar på att de orkar den dryga milen till vårt bokade boende utanför Höllviken. Och det höll nästan. Tre kilometer från målet packar Marias batteri ihop för dagen. Cykeln blir lika tung som förut och det är jobbiga tramptag innan vi tillslut cyklar in på grusvägen mot Kungshagagård, alldeles utanför samhället.
Vi möts av hästar, höns, en gris, getter och så givetvis ställets höjdare – alpackorna. De är väl inte de mest sociala kreaturen vi träffat på men vi får i alla fall möjlighet att hälsa lite på avstånd.
Den sedvanliga löprundan är snart avklarad men vi börjar bli hungriga. Fast, eftersom alla restauranger måste stänga halv nio så här i slutet på maj så orkar vi inte hetsa runt i Höllviken eller Falsterbo. Vi tar hemkörning istället. Det blir indisk på tallriken men en riktigt skånsk solnedgång framför våra ögon.
Rapsfält i motljus. Det räcker väldigt ibland.
