Jag vet inte riktigt om jag hängde med på vad som hände häromdagen. Utöver att vi hade en heldagskonferens med jobbet, fysiskt och IRL för första gången på jag-vet-inte-hur-länge, snörade jag på mig löparskorna redan strax efter sju. På morgonen. Nu blev jag osäker på om ens ni hängde med. Ni som läst bloggen ett tag borde känna mig som norra halvklotets störste kritiker till alla morgonpiggas hurtiga förträfflighet. Och det är jag fortfarande.
Men okej. Vi tar det från början.
Restriktionerna har lättats och livet har börjat öppna upp. Verkar det som. Om det är tillfälligt eller inte ska jag låta vara osagt men låt oss hoppas på att det här är början på något bra. I jobbsammanhang har det så klart varit oerhört skralt med IRL-träffar. Jag har kollegor som jag inte sett röken av på långt över 18 månader. Inte i köttslig form i alla fall. Det är knappt så man känner igen dem utan Årets Accessoar 2020.
Headset alltså.
Så. Eftersom konferensdagar har en förmåga av att bestå av mat, fika, stillasittande och saker som drar ut på tiden så ville jag verkligen garantera min runstreak (536!) så tidigt som möjligt. Därför drog jag på mig löparskorna nästan direkt efter jag klivit ur sängen för att helt enkelt springa ut till hotellet Frösö Park, en dryg mil hemifrån.
Att stå kittad, klar och jogga ut strax efter 7 hör alltså inte till vanligheterna. Turen gick, trots ihärdig och svinkall nordvästan, ändå fint och jag hann fram i god tid för att hinna tina upp i höstens hittills skönaste dusch, innan vi drog igång dagens arbetspass. Maria hade lyxat till det för mig genom att köra ut ett par väskor med både ombyte och prylar, vilket så klart underlättade alltihop.
Det råkade bli 16 till
När vi team:at klart för dagen passade jag på att… tja, ta en extrarunda i löparskorna. Ja, jo. Jag hade så klart packat ner en extra uppsättning träningskläder, just in case of löppass med kollegor. Vackra Bynäset, med sin slinga på sju kilometer, ligger bara ett en kort bit från hotellet och vi blev några stycken som tog hela varvet runt. Sen råkade jag få feeling så jag körde ett varv till på egen hand. Plus tillbakajoggen till hotellet. På köpet fick jag både egentid och riktigt fin solnedgång så jo, det var i princip värt besväret.
Vad de andra gjorde under tiden? Njöt av drygt två timmar på hotellets spa-avdelning. Prioriteringar och så vidare.
Med dagens 26,5 kilometer in på löparkontot var det onekligen väldigt skönt att få ta dagens andra värmande dusch och sedan slå sig till ro i restaurangen. Utanför föll mörkret och minusgraderna drog in. Och där inne satt vi. På en hotellkonferens. Nästan varenda kollega. Fysiskt och IRL. Som om ingenting hade hänt men samtidigt energiska över att äntligen kunna få ses igen. Som kossor på grönbete.
Väldigt trevliga kossor faktiskt.
Härlig aktiv konfa dag. Blev mäkta förvånad av att läsa om morgonspring. Schyst att Maria ställde upp med leverans.
Jag var ganska förvånad själv över morgonpasset faktiskt. Men ja, väldigt nice att köra ut grejer! 🙂