Jag hade hört många berättelser om det kaos som stundtals upplevts på Arlanda den här hösten. En flygplats som efter lättade restriktioner inte hunnit med att skala upp för den anstormning av resenärer som följt i tider av lättade restriktioner. Men också betydligt mer pappersjobb än tidigare. Lägg där till yrvakna resenärer som ska ut på resor för första gången på kanske ett par år.
Vi är inte sämre. Även om vi flugit en del det senaste året så har det främst varit inrikes. Dit har det inte behövts vare sig digitala covid-pass eller andra intyg. Det kändes alltså som att det var upplagt för fullskaligt kaos en alldeles för tidig morgon på Arlanda i början av november, med Faro i Portugal som slutdestination.
Alltid lite extra stök
Som resenärer från Östersund blir saker och ting ofta lite extra krångligt. Man måste till exempel boka en extranatt på Arlanda för att hinna med ett tidigt flyg. I det här fallet hade vi dessutom behövt boka nerresan till Arlanda på en separat biljett, så att checka in allt bagage hela vägen till Faro redan i Östersund var bara att glömma. Dessutom hann SAS stänga sina incheckningsdiskar på ARN innan vi hann fram vid 21-tiden så det var bara att släpa på alla väskor till hotellet.
Så. Vi preppade ordentligt för en jävligt tidig morgon på Arlanda. Kanske mest mentalt. Fyra-fem samtidiga SAS-avgångar kring 06:00 och incheckningsdiskar som öppnar 03:30. Gör matten. Som upplagt för det där omtalade kaoset. Vi ställde klockan på 03:10 och var redo för långa köer, pappersjobb och kaos i säkerhetskontrollen.
Av det här hände… inget. I alla fall inte för oss.
Smoooooooth
Redan 03:35, när vi kom till incheckningsdiskarna i Terminal 5, ringlade köerna långa. Vi tänkte att ”Va fan! Men okej, vi skriver väl ut bagagetaggarna på egen hand i automaterna då?”. Och det gjorde vi. Sedan gick vi förbi köerna för de manuella incheckkningsdiskarna och tog bagdrop en bit bort istället, för att lämpa av resväskan. Ytterligare tio meter bort var specialbagage-incheckningen så där droppade vi våra två golfbagar. Utan att ha köat en enda sekund. Inte ett enda pappersjobb. Inga kontroller av covid-pass. ”Nej, sånt kollar de på plats i Portugal!” var svaret vi fick på frågan.
03:45 var vi klara och strosade lugnt förbi den nu ännu längre kön till incheckningsdiskarna. Eftersom vi plötsligt chefade över oceaner av tid bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet och äta frukost. Där satt vi till 04:30 innan vi semesterlunkade oss igenom en köfri Fast Track och vips var vi airside. När SAS Gold Lounge tillslut öppnade kl 5 tog vi morgonens första kaffe med sänkta axlar och låg puls.
Det kan ha varit den smidigaste proceduren på jag-vet-inte-hur-länge.
Vad kan vi då konstatera av de här tidiga morgonäventyren? Tja, dels att 06:00-avgångar är orimligt tidiga men även att man blir på jävligt bra humör när allt bara flyter. Snart satt vi på vår flight mot Faro och åt dagens andra frukost, men den här gången med utsikt från 37000 fot. Nu hoppas vi bara att hemresan och blir minst lika smidig.
Men det tar vi då. Först ska vi spela golf.
Fin bild på fin kust! Bem-vindos a Portugal och hoppas allt flyter på resten av resan också!
Tack! Det hoppas vi också! 🙂
Det var hellugnt när vi åkte veckan före höstlovet också. Förutom att det var omöjligt att checka-in på något annat sätt än old-school framme vid disken med TUI.
Att vara i god tid är nyckeln till en lugn flygplatsupplevelse, tänker jag. På hemväg lyckades vi med bedriften att stå allra längst fram och få checka in först.
Ah, snyggt att stå längst fram. Mindre snyggt att det inte finns bagdrop så man kan sköta sakerna mer eller mindre själv.