Vad säger ni, lite mitt-i-veckan-aggressioner i bloggformat? Ja men det tycker jag! Vi kör, det finns inget att vänta på. Här är mina fem mest irriterande i-landsproblem as we speak.
Ha reglerna och följ dem – eller skit i alltihop!
Det var mer än en gång vi ruttnade på Frankrikes så kallade covidrestriktioner i helgen. För om det var något som var genomgående så var det att just ingenting verkade vara genomgående. Den första korkade regeln vi stötte på var på snabbtåget mellan Milano och Paris, där matservering var förbjuden på den franska sidan. Fem timmar av resans totalt sju. Vi fick tjata oss till en förpackning vatten. Vatten!
När vi sedan kom till hotellet i Paris så kontrollerades vare sig pass eller covid-pass. Under vår heldag i stan mötte vi inte en enda kontroll på de tre matställen vi satt på. Munskydden var lite av och lite på, när det behagade. Ingen sa något och folk verkade rent allmänt lite ”what ever” (eller vad fan man nu säger på franska). På en av restaurangerna satt det en skylt om att det var krav på covidpass men det var inte en människa som kollade.
En gång fick vi visa covidpasset under våra knappt två dygn i Frankrike. På ett café. På Charles de Gaulle. Airside. Av alla jävla ställen. Och nej, jag är inget fan av covidpasset men det är ett ämne för ett eget blogginlägg.
När man är lite för snabb på knapparna
Jag publicerade ett nytt poddavsnitt igår, om att resa i 2 klass Lugn på SJ:s snabbtåg. Men, så blev jag lite för ivrig och råkade avpublicera mitt första avsnitt när jag petade lite i inställningarna och rättade några slarviga stavfel. Jag upptäckte det lyckligtvis ganska omgående men nu ser det ju ut som pilotavsnittet gick ut igår. Jag hann irritera mig på det i säkert en kvart eller två.
”Jag borde ta tåget”
Folk har börjat resa igen. Flyga också faktiskt. Och det är ju ganska spännande, för inte sällan kryddas bilden på flygplansvingen med en antydan till dåligt samvete. Typ, ”tåget var dyrt”, ”tåget tar för lång tid” eller ”nästa gång tar jag (kanske) tåget”. I och med det så säger samma personer, mellan de berömda raderna, att klimatet är sekundärt och att ens egen tid och plånbok är viktigare.
Herregud, om flygandet är en issue och tåget för dyrt så finns det en väldigt enkel lösning. Ni vet den. Jag vet den. Alla vet den.
Tiggeriet på Instagram
Jag har redan varit inne på det här i ett tidigare inlägg om just Insta-tröttman. Kommentarstiggeriet har inte direkt upphört. Det känns nästan som tvärtom. Eller så är det bara min upplevelse, utifrån att jag mer och mer noterar det. Vad allt handlar om är alltså konton där ägaren tigger kommentarer för att på så vis få högre engagemang, hamna högre upp i folks flöden, få större räckvidd, fler likes, fler följare, kunna göra fler samarbeten, tjäna pengar och så vidare.
Missförstå mig rätt nu. Jag har inget emot att folk tjänar pengar. Tvärtom. Men när allt på Instagram bara blir personliga varumärken, sälj och produkter så tappar hela grejen sin charm. Det ska mycket till att jag ska kommentera ett inlägg som avslutas med ”Vad tycker du?”, ”Håller du med?” eller ”Nu vill jag veta vad du känner!” när jag vet att min åsikt i slutändan inte betyder ett skit.
Det har så klart blivit action på det. Vissa konton, vars enda grej verkar vara att jaga engagemang, har jag avföljt. Inklusive konton jag faktiskt har tyckt om. Andra konton har jag dolt och jag är nog inte klar än. Allt har en gräns.
Allt ska vara storytelling
Kan inte något bara får vara… tja, som det faktiskt var? Måste precis allt storytellas för att ge den där perfekta garagefirma-känslan? Ja men ni vet. Alla stora techbolag… eller alla bolag som någonsin har funnits faktiskt, har alltid startat i ett garage någonstans. I alla fall efter en gedigen omskrivning av verkligheten. Nu har det här otyget rört sig ut till folk som vill krydda sina personliga varumärken med den bra story. Va fan, du gick till gymmet, tränade och tappade några kilo efter ett par år. Du behöver inte anlita en PR-konsult för att berätta om det på LinkedIn.
Vi drar ett kryddat exempel som jag snubblade över på nätet för ett tag sedan. Det är gissningsvis (förhoppningsvis) inte sant men poängen borde framgå med önskad tydlighet. LinkedIn hälsar, så att säga.
”I am honored and thrilled to announce that I have been selected among the top 5 applicants who participated in professional and the most-respected exam which evaluates the skills and ability to operate fuel-based vehicles. I cannot wait to see what the next chapter holds, and I cannot express my appreciation to the ministry of transportation, Wendy’s, Google, NASA, my neighbors who supported me during this difficult journey.”
Personen klarade alltså uppkörningen.
Det var fem i-landsdilemman som mjölkar mig på energi den här veckan. Vi håller där för idag.
Du lyckas med konststycket att irritera dig på fler saker än min svärmor gör, och det är fan en bedrift alltså 🤣 Och vad gäller tåg så kan ju tåget man vill ta också vara helt och fullkomligt fullbokat ☺️ Och då får man flyga, med gott samvete. Gå ut och spring en lång tur vetja!
Den bedriften tar jag gärna. Tänker att om tåget är fullt så blir man hemma. Och stannar man inte hemma så flyger man med gott samvete utan att shame:a sättet man tar sig fram på.
Nej nu har ni snurrat till det Dryden och Klara.
”Flyga med gott samvete”, det kan man inte göra. Man kan flyga och sluta tänka på samvetet möjligtvis, men inte med ”gott samvete”, det vore ett konstigt, lite strutslikt och helt frankt ”lite ointelligent” sätt att resonera på. Sen kan man hålla tyst och sluta hålla på med ”tåget var fullbokat” och andra bortförklaringar. Här håller jag med Dryden. Ska man hålla på så, då behöver man inte åka. Åk and own it, tack.
Det finns så många dåliga samveten man kan ha över väldigt många beslut man tar. Flyga är ju ett beslut som kanske inte är livsnödvändigt, men det är det inte att skaffa fritidsbåt, bil, köpa kläder och annat heller. Visst, två fel gör inte ett annat rätt men som vanligt tycker jag att flygskammen har fått alldeles för stort proportion i förhållande till många andra saker som är både lika illa och värre.
Men jag. ”Åk and own it” är en bra sammanfattning där.
Tänkte jag nog att du gör ☺️ Och jag tänker att man ju kan flyga med gott samvete men ändå konstatera att man hellre tagit sig dit på annat sätt om det hade gått. Helt svart på vitt är det ju inte. Men att shame:a sättet man åker på är lite knas, det håller jag med om!
Inget är svartvitt, det är jag den första att skriva under på. Men det är lite som att fina ord trumfar verkligheten. Det är iofs inte heller ovanligt att folk gör så rent generellt.
hahaha Alltså jag avskyr LinkdIn. Jag avskyr karriär. Det bara är så. Men tyvärr så funkar ju det där tugget. Det började med ”graduated with honors” (jaha, så du är en ja-sägare, tänker jag) och har nu blivit en livsstil ”mitt personliga varumärke” (jaha, så du vill tjäna pengar på att fota dig själv i en spegel i tid och otid). Jag vet inte vad som har hänt mig, men ja, lusten tog slut. Det var kul så länge det varade, men kanske leder mitt avföljande till att jag istället avslutar mina konton. Det kanske är dags. Men då hade jag och andra sidan inte hittat detta fina inlägg. Typiskt. Jag går som vanligt i cirklar.
Klart man inte behöver avsluta sina konton. Jag strävar själv efter ett mer sunt förhållande. Får jag känsla så kör jag (som senaste veckornas postande från vintermagiska Östersund) men det kan gå veckor mellan posterna också. Att pusha fram innehåll utan lust kommer bara kväva det sista uns av kreativitet som finns och dit vill jag inte komma. Då pausar jag hellre ett tag och ser hur det känns. 🙂