Jag har genom åren hört mycket gott från folk som brukar åka skidor i Trillevallen, några mil från Åre i Jämtland. Ändå dröjde det nästan tjugo år innan jag själv satte mig i bilen och åkte dit för att se vad det är som folk pratar om. Min uppfattning är att Trillevallen är väldigt populärt hos jämtarna själva, istället för att åka till Åre. Något mer belägg än hörsägen har jag inte.
Så, Trillevallen är ett högfjäll drygt två mils bilåkning från Åre i västra Jämtland. Kort och gott svänger man av E14 i Undersåker och kör en dryg mil innan man är framme vid anläggningen. Här finns både fjällhotell, camping och stugor och när vi rullade upp mot backarna slogs vi av hur lite exploaterat det är. Visst finns det bebyggelse men inte i närheten av andra liftsystem i Jämtland och Härjedalen. Jag tänker närmast på Bydalen och Vemdalen, anläggningar i samma storlek.
HITTA HIT | Google Maps
Liftkort och priser 2023
Ett dagskort i Trillevallen ligger på 405:- och för helsäsong betalar en vuxen 3500:- (samma pris som föregående år). Barn upp till sju år åker gratis om de har hjälm samt åker i vuxen persons sällskap, där den vuxne måste ha ett giltigt liftkort.
Ett berg – ett väder
När man åker skidor i Trillevallen har man bara ett berg att röra sig på, där alla backar ligger på samma sida. Står man i botten av systemet så ser man i princip alla nedfarter. Det allra bästa är att backarna ligger på solsidan vilket kan ge riktigt härliga dagar framåt mars-april när vårvintern är som skönast. Anläggningen är kompakt och det är aldrig långt mellan vare sig backar eller liftar.
En nackdel är dock att det blir en aning väderkänsligt. Ligger vinden på åt fel håll så ligger den åt fel håll i hela systemet, till skillnad från säg Bydalen eller Åre där man kan flytta sig till en annan del av systemet och få andra förutsättningar. Just vår dag var det ordentligt vindbitigt och det var motvind i varenda lift. Det medförde ju å andra sidan att man hade härlig medvind när man skidade ner.
Sveriges långsammaste lift?
Det finns åtta liftar att ta sig upp på berget med och 21 nedfarter att susa ner för. Det är mestadels bygelliftar och knappliftar men det finns en sittlift. Det kan eventuellt ha varit den långsammaste sittlift som jag någonsin åkt med. Det blev bara en vända med den eftersom den gav väldigt lite skidåkning i förhållande till lifttid.
Vår lördag i mitten av februari var ytterkanterna i skidsystemet stängda och ”bara” fem av lifterna öppna. I och med det tappade vi ett par svarta nedfarter plus den långa röda Kärringsvängen. Den liften vi tog mest var Ripliften, en bygellift hela vägen upp på toppen. Där får man först några svarta svängar i början innan berget planar ut i rött, även om det kändes mer som blått och grönt om ni frågar mig.
Barnområde för de yngsta
Längst ner i systemet finns också ett barnområde med lite hopp, slalom, knapplift och en liten grillplats alldeles bredvid. Det finns även bygelliftar som går halvvägs upp på berget och eftersom merparten av backarna i Trillevallen planar ut sista tredjedelen kan man nästan se dessa som barnbackar också.
12 mil preppade längdskidspår
Att åka skidor i Trillevallen är mer än bara utförs. Här finns det gott om spårsystem för den som hellre åker längdskidor. Tolv mil är preppade och klara för den som hellre åker längd eller på tur.
Lunch och häng på Ripan
Efter en dryg timmes skidåkning drog vi ner till Ripan och restaurangen för att käka lite lunch. Vi valde dagens skidåkarlunch vilket bestod av högrevsgryta, potatismos och grönsaker. Riktigt bra mat och för 120 spänn (2023) kändes det här lite som ett fynd och ytterligare ett skäl till att det här är ett familjeställe. Knappt någon prishöjning sedan föregående år heller.
I Ripan finns det en lounge, med kamin och några soffor. Hela byggnaden kändes fräsch, den var väldigt välstädad och huset kan inte ha många år å nacken. I våningen under restaurangen finns en värmestuga där man kan slå sig ner om man har egen mat med sig. Här finns även toaletter, om än ganska få.
Att åka skidor i Trillevallen är okomplicerat
Att åka skidor i Trillevallen är ganska omärkvärdigt. Jag menar, det känns både enkelt och prestigelöst. Man åker upp. Man åker ner. Det är enkelt att hitta, systemet är kompakt och liftkortspriserna är humana. Man njuter av Jämtlandsfjällen och alla härliga vyer som omger en. På toppen får man en försmak av Vålådalen och bakom själva Trillevallen ser man Åreskutans alla nedfarter.
Även om den mer utmanande åkningen saknas och där de röda backarna är ganska lätta så är det här ett rimligt ställe för dagsåkning eller två, om man inte har skyhöga krav eller bara åker någon enstaka gång ibland. För oss som åkte från Östersund kändes det dock lite långt i förhållande till vad vi fick. Bydalen ligger närmare och bjuder framförallt på mer åkning, så länge högzonen där är öppen.
Men, vill man ha goa svängar framåt vårvintern så är Trillevallen ett oexploaterat ess att plocka fram i rockärmen när Åres liftköer ringlar sig långt upp i backen.
Fint inlägg! Ofta inte så mkt folk i backarna heller.
Tolkar bloggrubrikens ”skidor” som mer än slalombacken och vill slå ett slag för längdspåren också. Alltid välskötta och flera mil på fjället som sitter ihop med Edsåsdalen, Ottsjö och Vålådalen. Underbart! Finaste längdområdet i Sverige (eller på samma nivå som Bruksvallarna/Ramundberget iallafall). Går också att fuska upp med liften i Trillevallen och sedan skida Välliste runt (Led 142). Turen över Grofjället bör ses också!
Herregud, det vattnas i munnen!
Tack! Ja, det är utförsåkning som fokas. Kanske lite slarvigt skrivet faktiskt, ska eventuellt kanske ibland ha det i åtanke. 😉 Bra tips på de andra platserna också. Känner fortfarande att hela Vålådalen, Ottsjö och Edsåsdalen är dåligt utforskat. Måste ta tag i det där.
Vad kul med rapport härifrån! Här åkte vi skidor (nästan) varje vinter när jag (Helena) var liten. Vi bodde på hotellet och jag minns fortfarande rummen, vardagsrummet med böcker och spel osv. Som barn tyckte jag att en vinter utan Trillevallen inte var en riktig vinter. Kanske var vi där tio gånger? Sedan bytte vi några vintrar, Trysil en gång minns jag och nåt mer ställe i Sverige. Men det var Trillevallen som var ”hemma”. Tror att vi oftast tog bilen, men kanske tåg någon gång. Långt till fjällen när man bor i Skåne 😉
Ja, Skåne är inte nästgårds direkt och det är väl därför så många dra till alperna istället. Men Trillevallen kändes ändå som en mysig liten skidhåla och förhållandevis oexploaterad. 🙂