Det är mycket nu. På ett väldigt bra men också ganska annorlunda sätt och veckan har minst sagt rusat fram. Vi tar det från början.
Ansikten
Jag är i en helt ny jobbmiljö sedan några veckor tillbaka. Det kräver sin kraft och mycket av min energi, förutom att sätta mig in i jobbet, går åt till att matcha rätt ansikten till rätt plats. Det är inte mitt starkaste kort och har aldrig varit. Och när så ansikten dyker upp på ”fel” plats, i helt andra sammanhang, så tar det många gånger en stund innan jag gör kopplingen. Om jag ens gör den. Sjukt irriterande och vilket ibland gör att jag känner mig enormt flummig men kanske helst osympatisk som inte hälsar på folk ordentligt. Det har hänt mer än en gång bara den senaste veckan.
Efterlängtad resebloggarmeetup
Ansikten som jag ändå kände igen var de på den efterlängtade meetupen i torsdags! Jag kommer inte ens ihåg senaste gången det var så här många resebloggare på en och samma plats men rimligtvis mer än två år sedan. Kanske tre rentav? Det var i vilket fall hur fint som helst att ta lite käk, ett par glas vin och snacka skit i några timmar på takbaren mitt i Stockholm.
IRL-poddande
Förutom att jag nu mera driver en egen podd så gästar jag ibland resepodden Tur & retur, som Sara driver. Eftersom jag var på jobb i Stockholm i veckan så passade vi på att IRL-podda i hennes studio ute vid Globen. Svinkul så klart och det är så friskt mycket roligare att podda ansikte mot ansikte jämfört med Zoom och distans.
Oklart när avsnittet släpps men jag kan utlova snygga P3-övergångar, snabbtåg i Italien och longstay i Sydafrika. I väntan kan ni ju lyssna på andra avsnitt i podden eller lyssna på min egen podd.
Maxa istiden
Vissa år är det inte jättemycket istid som ges men just i år har Storsjön och Medvinden legat i ovanligt bra skick och ovanligt länge. Vi passar därför på att köra så mycket vi kan där ute på isen. Löpning, promenader och så klart även skridskoåkning. Nu när solen kryper allt högre upp på himlen så blir det riktigt fina dagar och skymningar.
Även om det kanske inte är den roligaste löpningen alla gånger (det händer ju inte jättemycket på två kilometers löpning rakt ut på sjön) så känns det både lyxigt och unikt att kunna göra det över huvudtaget. För intervallöpningen är det ju dessutom perfekt – platt och rakt i flera mil.
Och faktiskt. Asfaltslöpningen i stan finns kvar till sommaren. Jag saknar den inte alls.
500 mil
På tal om löpning. Häromdagen passerade jag 500 löpta mil under vår runstreak, den som vi drog igång 1 maj 2020. Vi är just idag på dag 682 och det betyder ett snitt på 7,36 kilometer om dagen. I snart två år. Galet!
Även med bilen
Det är inte bara löpningen som sker ute på isen. Även bilvägarna har flyttat ut på sjön. När vi stack till Bydalen för att åka skidor igår tog vi isvägarna över Storsjön. Det är det snabbaste sättet för att enkelt ta oss till Hallen och bergen på andra sidan sjön. Jag minns inte riktigt när jag senast körde isväg faktiskt, det har inte varit några storartade förhållanden för det på senare tid. Häftigt i alla fall och det är en av grejerna jag aldrig vänjer mig vid med att leva i Jämtland. Tack och lov för det.
Vårvintern!
Jag vet. Den har blivit omnämnd förut. Varje år vid den här tiden. Vårvintern är här och i år känns den extra fin. Jag vet inte varför men det är i alla fall känslan som krupit på. Kanske för att vi är ute mer? Kanske för att jag hade min bästa skridskodag någonsin förra helgen? Eller kanske för att livet känns lite mer öppet än på ett par år? Kanske. Fint är det i alla fall och Östersund lever verkligen upp just nu!
