Snasahögarna – Jämtlands paradis för vårvinterns toppturer

Några mil bortanför jämtländska Åre ligger Snasahögarna. Det här är ett bergsmassiv med flera bergstoppar som vintertid bjuder in till riktigt fina skidupplevelser (och sommartid väldigt vackra vandringar). Dess popularitet märks tydligt framåt vårvintern när dagarna blir ljusare och temperaturen något varmare. Då är en topptur i området högt upp på mångas önskelista och vägen mot Storulvån fjällstation kantas av bilar och skidåkare. Låt dig dock inte avskräckas. Fjället är stort och det är värt besväret!

Snasahögarna ligger fem-sex mil väster om Åre. Kör man hela vägen till Storulvån fjällstation vid vägs ände får man räkna med en knapp timmes bilresa. Bäst möjligheter till fin skidåkning är från februari till april och då är vägen till fjällstationen som regel öppen. I maj är det renkalvning i området så är man på plats då ska man iaktta stor respekt för djurlivet.

Fördelarna med topptur på Snasahögarna

Först och främst erbjuder Snasahögarna fantastiskt lättillgänglig offpist. Det går att skida direkt från vägen. Inte ”nästan” eller ”i princip från vägen” utan man börjar direkt vid vägkanten. Vägen mot Storulvån, som går precis i trädgränsen, har gott om stora parkeringsfickor. Parkera, klicka i pjäxorna och dra iväg.

Utöver det här så är den fullfjädrade fjällstationen ett klart plus. Här kan man, förutom att äta och sova, även hyra prylarna som behövs. En vacker vårvinterdag är det så klart högt tryck så man gör rätt i att boka på förhand. Är allt redan uppbokat finns det butiker i Åre som backup. Vid fjällstationen finns det även en avgiftsbelagd parkering. En bra dag är det helt tjockt här, så var ute i god tid om ni vill stå här.

Snasahögarnas toppar

Det här massivet består av flera toppar. Närmast Storulvån fjällstation tillika den sydligaste toppen är Getryggen, 1382 meter över havet. I mitten hittar vi Sönner Tväråklumpen och Norder Tväråklumpen, 1409 respektive 1255 meter höga. I massivets norra del ligger dess högsta topp Storsnasen, 1461 meter hög, och dess något lägre syskon Lillsnasen.

Har man åkt skidor i Åre så har man förmodligen sett alla de här topparna utan att kanske känna till det. I bilden här under ligger Getryggen längst till vänster och Storsnasen längst till höger.

Så. Om man nu ska göra en eller flera toppturer på Snasahögarna, vilken topp ska man välja och hur tar man sig dit? Låt oss reda ut begreppen!

Getryggen – granne med fjällstationen

Den mest populära turen i området är den upp på Getryggen, 1382 meter över havet. Turen börjar direkt vid fjällstationen och Getryggens framsida är ganska enkel utförsåkning. Framsidan ska också vara något mer lavinsäker än andra delar av området. Vägen upp är drygt tre kilometer. Räkna med en och en halv till drygt två timmar, beroende på erfarenhet och fikastopp.

Alla gånger som jag har gjort turen har jag från fjällstationen följt skidspåren i nordvästlig riktning upp på berget. Efter drygt två kilometer kommer man upp på en kam där man nu har Norder- och Sönner Tväråklump framför sig. Här kan man skida ner i dalen om man ska fortsätta till de här två topparna.

Den sista kilometern upp på Getryggen blir nu något brantare och toppattacken görs på en kam. Branten på högerhanden är dramatisk och på vänsterhanden breder Jämtlands fjällvärld ut sig. Helt magnifikt! Väl på toppen har jag varit med om allt från starka isande vindar till vindstilla vårvinterväder med långa fikastopp. När stighudarna åkt av väntar fantastisk skidåkning ner till fjällstationen. Man kan utan problem ha fin fart hela vägen fram till parkeringen. Njut!

Sönner Tväråklumpen med utmanande Näbbrännan

I mitten av hela massivet ligger Sönner Tväråklumpen och Norder Tväråklumpen. De här två topparna når man antingen genom att parkera längs vägen och därifrån skida rakt upp till någon av topparna. Alternativt tar man parkeringen vid fjällstationen och skidar två kilometer upp på Getryggen innan man tar av stighudarna och skidar ner i dalgången. Sedan tar man återigen på stighudarna och börjar den långa turen upp.

Bäst skidåkningsvaluta ger östsidan av Sönner, även kallat Standardåket. 700 fallhöjdsmeter skojar man inte bort! Förslagsvis skidar man upp på högerhanden, vilket ger en ganska behaglig lutning hela vägen med några brantare partier som undantag. Väl på toppen rekommenderar jag verkligen att man ser sig om, allra helst mot söder. Där har man först och främst Getryggens dramatiska och nästan lodräta vägg på andra sidan dalen men även Sylarna ett par mil bort.

För den som vill ha mer äventyr i utförsåkningen ligger Näbbrännan och väntar på bergets sydsida. Från toppen tar man standardåket ner till Näbbrännans början. Normalt sett är det bara att följa redan befintliga skidspår. Vill man ha än mer utmaning är Travors åk hela områdets tuffaste brant, med utgångspunkt rakt från toppen. Den här branten rekommenderas bara till de som verkligen har koll och kan lavinfaran vara direkt påtaglig. Väggen ligger rakt i solen och snökvaliteten kan variera stort här. Jag har själv inte åkt den här, inte heller Näbbrännan.

Norder Tväråklumpen – rakt upp från vägen

Av någon anledning har jag aldrig varit uppe på Norder Tväråklumpen, trots att jag toppturat Snasahögarna massvis med gånger. Berget är det som ligger närmast vägen så det är bara att ta första bästa lediga parkeringsficka och börja skida upp. Toppen erbjuder ett par åk som kan vara värda att notera. Den ena rutten kallas för Dubbelbäcken och då kan man gå samma väg upp som man åker ner, alternativt hålla vänster och ta sydsidan upp. Fallhöjden ligger på fina 545 meter. Den andra rutten går ner på sydsidan och kallas Konvexa snöfältet, med en fallhöjd på 515 meter.

Storsnasen – högsta toppen

Storsnasen är högst bland Snasahögarna och har också åket med störst fallhöjd. Silverfallet, vilket är en rutt på bergets nordsida, tappar över 800 meter. I övrigt går det att åka på de flesta av bergets sidor. Lite beroende på var man ska ner så får man anpassa sin start. Det går att utgå från Enafors men då har man några kilometers skidåkande innan man börjar plocka rejält med höjdmetrar.

Rutten som kallas Klassikern går på bergets östsida. Utgångspunkt är vägen mot Storulvån och man har hela tiden toppen i sikte. Väl på toppen man man även välja rutten på bergets sydliga sida som kallas Grytan. Ha dock i åtanke att de inte mynnar ut vid samma ställe längs vägen så tänk till före vilken av rutterna ni ska välja så slipper ni skida några kilometer extra på tillbakavägen.

På tal om Silverfallet. Det är absolut värt att hålla ett öga på var man åker här då Storsnasens nordsida är känd för sina laviner. Den 13 februari 1957 omkom sex personer vid just Silverfallet, vilket är den värsta svenska lavinolyckan hittills. Risken omnämns också hos Freeride, i deras beskrivning av just det här åket.

Det finns även ett annat åk på samma sida berget, det något kortare men också mer krävande Oppdalsbäcken. Båda de här turerna utgår från platser närmare Enafors, vilket innebär lite mer skidåkande över myrar och annat innan man börjar göra höjdmeter på berget.

Snasahögarnas vårvintermagi

Som redan sagt. Det här är ingen hemlig plats. Hit vallfärdar skidåkare och naturälskare för att få njuta lite extra av det som fjällen erbjuder under årets kanske bästa skidperiod. Har du aldrig gått på stighudar upp för ett berg eller skidat ut på stora härliga sluttningar så kan det här vara platsen att börja på. Från Getryggens skönaste åk till Näbbrännans utmanande brant på Sönner Tväråklumpen. Och alltid Jämtlandsfjällen i blicken.

Magi var det. Magi är det!