Så var maj över. Hann månaden ens börja? Ja, tydligen. I alla fall om man tittar i träningskalendern. Eller ja, runstreak-kalendern då. Eftersom vi inte har haft några rimliga skäl att lägga av så har vi fortsatt. Maj har också kryddats med lite mer annorlunda löpning än sedvanliga intervallpass och transportlöpning till gymmet, vilka är de vanligaste löpformerna under vinterhalvåret.
LadängEverest till exempel. Ni vet, den där backutmaningen där man ska plocka höjdmeter motsvarande Mount Everest i närmaste skidbacke. För oss drog det alltså igång i Ladängen ett par kilometer hemifrån och hittills har jag gjort tre pass med totalt tjugo vändor. Maria ligger lite före eftersom jag varit på resande fot, men det brukar arta sig tillslut ändå så det gör inte så mycket. Snart är det också helt snöfritt i skidbacken, vilket inte riktigt var fallet i för ett par veckor sedan. Men ändå, ganska nice att studsa fram på snön i vissa partier. Fin alpin känsla.
Träningskalendern förresten. Jag är just nu mest inne på att ge upp mitt träningskort hos STC. Tre pass i maj. Två i april. Inte okej, även om jag i deras ögon är bästa tänkbara medlem. Ja men alltså. Man betalar in pengar utan att slita på lokaler och utrustning. Waste för min del. Eller så kommer jag igång, för jag behöver ju träna mer än bara löpning.
Revanschen i maj
Men löpningen ja. Efter en tung aprilmånad blev maj en duktig revansch. I alla fall andra halvan där jag dundrade in 20 mil på sexton dagar. Bara de sista tre dagarna sprang jag in nästan sex mil! Så kan det gå när man är på jobbresa och alternativet är att häcka på ett hotellrum. Jag har gjort fina pass runt Kungsholmen, hela Söder, Gamla Stan, Skeppsholmen, Kastellholmen, Djurgården och Gärdet. Utan att blinka skulle jag säga att jag fått se Stockholms finaste säsong. Maj och finväder. Då är det ännu enklare att snöra på sig skorna och vara ute länge.
Igår (vilket förvisso var 1 juni) passade jag på att ta alla hittaut-checkpoints i centrala Stockholm. För ja, hittaut-säsongen har också börjat och jag har dessutom hittat ut helt själv. Hemma kör vi ju hittaut tillsammans, Maria och jag, och hon är onekligen mer drivande än mig i den frågan. Nu har jag dock gett mig fan på att jaga checkpoints på egen hand när jag är i huvudstaden.
LÄS MER | Så fungerar hittaut
Äntligen tävlingsdags!
I maj hände det – jag anmälde mig till en tävling vilket är den första sedan Sydney Marathon i september 2019. När omgivningen sprungit lopp här och där så kunde jag inte hålla mig. I slutet på juli gör jag mitt första riktiga fjällopp på nio år när jag kutar ut på Salomon 27K i Trillevallen, för att några timmar senare gå i mål i Ottsjö, några mil från Åre och Östersund. Det finns alltså goda anledningar även fortsättningsvis att vara ute på riktigt långa pass. Och fortsätta med backträningen i Ladängen.
Någon mer där ute som är anmäld till något roligt lopp eller rent av Salomon 27K?
Snapshots från maj
Jag rundar av med bilder från långpassen som blivit av i Stockholm. Tack och hej sköna maj!
Sthlm är fasen bra löparstad och säsongen är bra nu. Tack för det regnet, var kämpigt med springandet de dagar pollen halterna peakade.
Ja, regnet gjorde nog gott! Men visst får vi ta en runda i stan framöver?