Andra halvlek har börjat

Snart september. Tiden rusar på. Kalendern har gått och blivit tjock oavsett den heter ”jobb” eller ”privat”. Jag vet just nu inte ens när nästa ”lediga” helg är, där kriteriet för ”ledig” är att den är tom, obokad och där lördagen kan inledas med en kaffe i lugn och ro. Å ena sidan trevligt eftersom jag tycker om när det händer grejer. Ja men ni vet. Fjäll- och halvmaraton, Högbonden, weekends, golf, vandringar och så vidare. Å andra sidan känns det som att jag vill landa någonstans. Någon gång. Och inte känna ett enda måste på flera dagar.

Det kommer väl.

Tre stora grejer händer i höst och däremellan ska vi få in våra andra mer vardagliga bestyr som jobb, resor, runstreak, bloggande, Xbox, golf och kaffe.

  1. Kilimanjaro! Resan som vi bokade i januari 2020 (ni vet, strax innan världen stängde ner) blir äntligen av. Allt är bokat och klart och just nu handlar det bara om att våra förberedelser ska fortgå. Backträning, vandra med packning, lågintensiva pass – och hålla oss friska. Sista veckan innan avresa tänker vi isolera oss med hemmajobb. Då har vi i alla fall gjort vad vi kan.
  2. Inflyttning i Funäsdalen! Några veckor efter Kilimanjaro får vi nycklarna till vår nybyggda lägenhet. Den ska inredas och vara klar så fort som bara går. Vår tanke är antingen att vi själva kan fira jul där eller att vi kan få den uthyrd över samma helger. Det är ett ganska stort projekt, trots att vi inte lyfter ett enda finger när det kommer till själva byggandet. Vissa möbler är beställda men alltså, fattar ni hur många smågrejer som behövs? Nej, knappt vi heller.
  3. Jobbet. I februari började jag ett nytt jobb och efter en väldigt behaglig inkörningsperiod har det nu (äntligen) gått in i skarpt läge. Projekten har rullat igång på allvar och jag vet definitivt vad jag gör resten av det här året. Snart nästa år också. Det är kul, jag trivs som fan och får jobba med sånt jag tycker är riktigt roligt. Den känslan underlättar onekligen under svettiga veckor med tajta deadlines.

Med allt det här sagt. Det känns som att 2022 nu efter semestern gått in i andra halvlek. Och det kommer att bli en jävligt intensiv halvlek. Givetvis en rolig halvlek. Men intensiv. Just därför känns det extra viktigt att få till kvällarna och helgerna där axlarna sänks, pulsen går ner och man bara gör det man känner för där och då.

Träningen är och kommer fortsätta vara ett viktigt inslag. Promenaderna till och från jobbet blir också små mikropauser. Att flyga FlightSim på Xboxen är också ett litet break där jag inte gör så mycket mer än att nörda ner mig framför skärmen. Och kanske blir Kilimanjaro det där stora andningshålet som vi behöver. Där allt annat i livet kopplas bort. Där vi får fokusera på en naturupplevelse utan dess like. Där vi förhoppningsvis lär känna oss själva än lite bättre. Där vi får testa våra gränser till nivåer som ingen av oss tidigare varit på.

Andra halvlek som sagt. Jag har längtat. Jag ska göra mitt bästa för att njuta. För det känns ändå som ett privilegium att se fram emot en höst som denna. Ni får gärna påminna mig om det när jag gnäller över något fånigt i-landsproblem som inte har någon som helst betydelse i det stora hela.

Let’s do this.

PS. Jag kör ett litet axplock ur bildarkivet. Andra halvlek har nämligen börjat så här…

Tältplats vid Lunndörrsstugan
Fjällvandring genom Lunndörrspasset.
Spela golf
Golf på vackra Bro Hof Slott.
Höstväder på Högbonden
Övernattning på Högbondens fyr på Höga Kusten.
Sensommar på Frösön
Morgonpromenad till jobbet.
Djurgården, Stockholm
Intervallpass på Djurgården i underbart sensommarväder.
Daniel Rydén
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

4 KOMMENTARER

  1. Den där känslan, att det finns inga helger kvar förrän typ i december. Känner väl igen den. 🙂
    Kan vara lite stressande, för jag gillar att ta det lugnt. Också och egentligen. Men med trök-pandemin i minne får man bara vara tacksam för att livet igen innehåller saker.
    Det ska bli jätteroligt att följa er Kilimanjaro-bestigning!

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.