Dalarna tar fram det jävligaste i människan

Vi körde hem från Göteborg förra veckan. E45:an längs Göta Älv och Trollhättan. Via idylliska småvägar i Dalsland. Vidare mot Karlstad och meetup hos en vän jag inte träffat på alldeles för länge. Norrut på väg 26 genom Värmland följt av entrén in i Dalarna. Och kära ni. Vad är det egentligen som händer med människan så fort hen gör entré i det här landskapet?

Jag funderar. Är ”Dalarna” latin för ”djävulsdyrkan”, ”sabotage”, ”självmordskandidat” eller något liknande? Jag vet inte. Det jag dock vet är att en roadtrip i juli 2022 sonika cementerade min teori än mer. Dalarna verkar på något sätt locka fram folks värsta sidor och allra helst i trafiken.

Som en stor jävla flygplats

Sommarmånaderna i Dalarna känns lite som en jättejättejättestor flygplats. Liknelsen kräver kanske en förklaring men den är inte särskilt komplicerad. Folk och flygplatser är nämligen en kombination som många gånger landar väldigt dåligt. En person som redan är definierad som dåre (vilket hen ofta själv är omedveten om) har uppenbarligen en förmåga att levla upp några nivåer så fort denne kliver in i avgångshallen. En person som normalt sett kan behärska sig, men som kanske måste anstränga sig för att uppnå livskvalitet kring sig själv och sin person, har dock förmågan att tappa allt sunt förnuft innanför flygplatsens alla väggar och tak. Lite som att det blir platsen där man släpper ut all sin dåliga energi och låter den gå ut över andra. Ja, inklusive sig själv så klart vilket dock personen själv oftast är lyckligt ovetandes om.

Det verkar faktiskt vara samma sak med Dalarna.

Jag har haft landskapet som transportsträcka i över tjugo år när jag tagit mig från Östersund till västkusten tur och retur. Mestadels sommarmånaderna. Oftast E45:an över Malung och Stöllet men också 26:an över Vansbro, precis som 70:an längs Siljan ner mot Borlänge. Det här inlägget har alltså inget specifikt att göra min senaste resa i juli som var. Det verkar nämligen alltid ligga ett vansinnesskimmer över Dalarnas vägar under juni, juli och augusti.

Roadtrip från helvetet

Suboptimala förhållanden i Dalarna

Förutsättningarna för ett bra trafikklimat är uppenbart suboptimala, det måste vi ju självfallet erkänna. Enligt trafikverket har i princip hela E45:an genom landskapet lägsta möjliga säkerhetsklass. Förhållandet mellan antal trafikanter i juli kontra kvaliteten på vägnätet skulle alltså kunna vara en förlåtande faktor. Observera nu att det skulle kunna vara det. För, så vitt vi kan anta så har merparten av bilisterna som framför sina fordon en gång i tiden tagit körkort. I just den specifika utbildningen ingår bland annat att anpassa sin körning till rådande förhållanden. Om trafikflödet bara medger 80 på 90-väg så får det vara så. Om det är 95 på 90 väg så får man lov att hänga med även där. Av någon outgrundlig anledning appliceras sånt inte när man kör in i just Dalarna.

Mitt eget tålamod gentemot andra bilister har med åren förbättrats (någonstans i den här texten måste jag ju framhålla min egen förträfflighet och det här var ett ypperligt tillfälle). Jag tänker att det dels kommer med ålder och erfarenhet men framförallt att jag hellre förhindrar en försvårande situation än att hämnas på den som är bidragande orsak. Det innebär ju så klart att jag för stunden får kompromissa mitt eget tyckande och bilkörande efter svagsinta trafikanters tilltag. Fast ja, hellre det än att försätta mig själv i en farlig situation bara för att visa att personen i den andra bilen har fel.

I gränslandet att tappa det

Under just den här specifika resan, förra veckan alltså, var jag dock i det kritiska gränslandet att tappa min vidsynthet. Mellan Johannisholm och Mora kom vi in i en lång rad av bilar och husvagnar i ett ganska makligt tempo. Bakom oss körde en italienare i skåpbil upp och låg så nära vår egen dragkrok som i princip var möjligt. I säkert en mil.

Jag gjorde ett par-tre olika försök att påkalla hens uppmärksamhet gällande mitt missnöje men inte någon gång verkade poletten ramla ner. När ett vagt tillfälle tillslut gavs blåste de om oss i 130, med en vattenskoter på släpvagnen, för att sedan fastna bakom nästa bil i den tillsynes oändliga kön av semesterekipage.

Och så upprepades historien. Omkörningar i kurvor, över heldraget och så fick människan flera gånger i sista sekund klämma sig in husvagnskaravanen. Där fick jag nog och ringde sonika polisen, vilket faktiskt aldrig tidigare har inträffat i ett sånt här sammanhang. Vad som sedan hände vet jag inte. Förmodligen klarade sig alla bilister runtomkring med livet i behåll men jag gissar att det fanns ett och annat pulshöjande moment där ute längs E45:an, iscensatt av en självmordskandidat i en skåpbil.

Det dröjde inte heller längre än till Orsa innan nästa vansinnesförare dök upp och kryddade både sitt eget och andras liv med idiotiska omkörningar och för höga hastigheter. Så här ser det ut. Sommar in och sommar ut. Tydligen är det viktigare att riskera sig själv och andra i ett försök att komma fram ett par minuter tidigare än att kanske inte komma fram överhuvudtaget. Många bilister överskattar helt enkelt tiden de sparar genom att köra som idioter.

Av alla våra 240 mil

Under våra två veckor på vift körde vi drygt 240 mil. Vi såg Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Värmland, Dalsland, Västergötland, Göteborg, Halland och Skåne passera utanför bilen. Som ni vid det här laget redan förstått så stod Dalarna ut till det sämre, även om det fanns en hel del vänsterfilsparasiter på motorvägarna. Ni vet, de som tycker det är lägligt att masa på med sina omkörningar i 110 på E6:ans 120-sträckor genom Halland.

Det är dock inte i närheten av alla de uppseendeväckande trafikmarodörer man träffar på så fort man kör in i Dalarna. Ibland undrar man vad som väntar bakom nästa kurva, backkrön eller husvagnsradda på 45:an eller 26:an. Det är tyvärr inte en helt orimlig tanke att man tvingas tvärnita för någon som fått för sig att spara tre minuter på en 50-milsresa.

Ovanlig syn i Dalarna
Dalarna – en väldigt ovanlig syn i juli.
Daniel Rydén
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

6 KOMMENTARER

  1. Du ska då kanske inte ge dig ut på vägarna i Portugal, inte på landsbygden i alla fall 🙂 Korkade omkörningar görs det hela tiden och det tar ett tag innan en vänjer sig vid det. Nu vet vi att det är så, därför ligger vi extra långt till höger i en kurva eller backkrön till exempel. Än så länge har vi inte mött någon bil i en överraskande situation, men vi har blivit omkörda i de mest osäkra situationerna.

    • Ingen erfarenhet av bilkörning i Portugal, däremot åkte vi bil med Cathinka på Algarvekusten i höstas. Då blev det från passagerarsätet och jag minns den trippen som väldigt städad. Fast, den Uber vi tog från Lagos till Vilamoura… det var en ”upplevelse”. 😬

  2. Kan bara helt instämma i vad du skriver..Inte bara Dalarna (tyvärr) på väg hem fr dottern i Strömstad blev jag omkörd av en vit BMW på HÖ sida!! Andra ggn i mitt liv det händer.. Samma bil står sedan och väntar i en rondell i Lidköping..jag kör i filen bredvid och tittar såklart in i hans bil..en ung kille med blond ung flicka bredvid sig..De kör ut när det är fritt..e ngt min ska han byta fil och kastar sig in i den andra filen..ingen blinkers ingen hänsyn..kommande förare fick tvärnita..Blir så trött på vissa beteenden

  3. Ibland brukar jag trösta mig med att tänka att det är otroligt att vi har så lite olyckor som vi har i trafiken.

    Givet hur många som kör bil varje dag, i rätt så dödliga hastigheter, så fungerar det ändå otroligt bra.

    Det tysta förbundet som råder hos alla (nåja… nästan) som vistas i trafiken där samtliga lovar att enas och förhålla sig till en ganska stor bibba med gemensamma regler. Oavsett politisk eller religös tillhörighet. Det tycker jag är coolt. Tänk att det fungerar nästan jämt!

    Sen finns såklart galningarna. Men de kommer alltid att finnas. Svårt att komma åt tyvärr.

    • Det är en mycket bra tanke där, att vi har så få olyckor utifrån hur många som rör sig ute. Ibland är det dock ren och skär tur (och inte skicklighet) att det inte händer fler grejer. Och ja, idioterna finns alltid och den siste är tyvärr ännu inte född.

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.