Jag sprang Salomon 27K i Jämtlandsfjällen – race report

Det har ju inte duggat direkt tätt med lopp de två senaste åren men i sommar har det äntligen lossnat. Ett av loppen jag anmälde mig till redan i våras var Salomon 27K. Det här är en av tävlingarna under fjällmaraveckan i jämtländska Ottsjö och loppet sträcker sig över tre vackra fjälltoppar. I år, 2022, var det närmare 800 anmälda och det märktes faktiskt, framförallt under första halvmilen. Låt mig ta med er från början och hela vägen in i mål.

  • VAD? Utmanande fjällopp i Jämtland
  • NÄR? 30 juli 2022
  • START till MÅL? Från Trillevallen till Ottsjö i Åre kommun
  • STRÄCKNING? Från Trillevallen upp på topparna Välliste, Grofjället och Hållfjället med målgång i Ottsjö
  • DISTANS? Cirka 26 kilometer

Uppladdning i Skåne med 34 km terränglöpning

Så sent som en vecka innan Salomon 27K spontananmälde jag mig och körde 34 kilometers terränglöpning i Båstad, nämligen Bjäre Trailrun (som även Maria sprang). Kort och gott så springer man upp, ner, på och längs med Hallandsåsen. Det var ett riktigt grisigt lopp och kanske inte den mest optimala uppladdningen inför Salomon 27K. Men tro det eller ej. Trots den rejäla insatsen i Skåne kändes benen pigga bara sju dagar senare. Peppen på fjällöpning och ett alldeles perfekt väder kan eventuellt ha bidragit.

I overkligt bra tid

Det bor en tidsoptimist i mig. Med det sagt var det en smula ovanligt att jag ramlade in i startområdet nästan två timmar innan start. Fördelarna lät så klart inte vänta på sig. Jag tar den sista parkeringsplatsen precis vid startbågen och toaletterna. Det är knappt något folk på plats så jag kan i lugn och ro både hämta startbeviset och framförallt göra det viktiga pre-race-toalettbesöket utan att behöva köa.

Starten av Salomon 27K i Trillevallen

Första toppen & uppvärmning upp på Välliste

Salomon 27K börjar väldigt osnällt. Från starten i Trillevallen är det först en grusväg i lätt motlut och som sedan följs av en brant stig som leder oss upp mot toppen av Välliste, loppets första berg. Alla har startat på samma gång och längs grusvägen är det inga problem att rymmas. När leden upp på berget tar vid blir det dock helt tjockt.

Och kanske är det lika bra.

Jag blir tvungen att hålla lågt tempo där vi i det närmaste promenerar upp längs berget. Eftersom jag inte har värmt upp innan start så blir det här kanske bästa möjliga inledning, istället för att det skulle vara fritt fram för att tjuvrusa. Här och där dyker det upp lite luckor i ledet så då passar jag på att göra lite omkörningar.

En halvmil in i Salomon 27K har vi fortfarande bara sprungit uppför men nu når vi äntligen toppen, 1025 meter över havet, och Jämtlands underbara fjällvärld breder ut sig åt alla håll och kanter. Nu snackar vi fjällopp!

Blöta leder och loppets andra topp

Efter Vällistes topp glesar det ut sig bland löparna och nu går det äntligen att ha lite mer löpsteg. Lederna här uppe är vältrampade och vyerna magiska men man måste ändå hålla marken i fokus för att se var man sätter fötterna. Jag ser ett par personer som snubblar och det ser faktiskt ganska oskönt ut.

Efter en regnig sommar är fjällmarkerna mellan bergen blöta. Nere i björkskogen efter Välliste får vi trampa oss igenom de första leriga stigarna och nu är det bara att släppa tanken på att försöka hålla sig torr. Jag springer på och struntar i underlaget. Snart börjar vi också stigningen upp på nästa topp, Grofjället. Inte lika högt som föregångaren och betydligt snällare löpning. Men, vi ska fortfarande uppför. Det känns. Framförallt med en sprungen mil i benen.

Den oändliga uppförsbacken mot Hållfjället

Löpningen ner från Grofjället blir i mitt tycke den finaste och häftigaste med hela Salomon 27K. I fjärran syns flera norska toppar, lite närmare ser vi både Bunnerfjällen och de vackra Snasahögarna och precis framför oss ligger Lill-Offsjön och Stor-Offsjön. Jag vill egentligen bara stanna upp och ta in men känner att löpningen ändå får bli fokus. Blicken på leden. Sätt fötterna rätt. Men jag tar ändå några sekunder här och där för att få några bilder. Det är det värt.

En topp återstår och det ska bli loppets näst jobbigaste etapp. Hållfjället bjuder på en, vad det känns som, enormt lång och seg uppförsbacke som nästan aldrig tar slut. När jag väl tror att jag närmar mig visar det sig att jag bara är halvvägs eftersom resten av berget breder ut sig efter krönet. Ganska påfrestande.

Cola, chips och godis

Efter Hållfjället är det mestadels utförslöpning kvar till målet i Ottsjö. Jag känner mig faktiskt oförskämt pigg och hinner tänka att den där inledningen med trängsel och lugnt tempo upp på Välliste kanske var bästa möjliga start den här dagen. Spänger och stigar avlöser nu varandra, jag halvsnubblar på några ställen och har även folk framför mig som stupar ner i marken (utan några skador, lyckligtvis).

Vid 18-19 kilometer börjar fjällöpningen ta ut sin rätt. Här kommer loppets tredje energistation och herregud vilken skänk från ovan det känns som. Inte bara energidryck och vatten utan kanelbullar, godis, chips och cola. Precis vad jag är i behov av med 6-7 kilometer kvar att springa. Vi har också tagit oss ner i skogen och nu blandas löpningen med stigar och grusvägar.

Det är på grusvägarna som tröttheten kommer krypandes på riktigt. Jag börjar känna mig otroligt seg och löpningen är inte lika rolig som uppe på fjället. Löparna jag kan skymta framför mig gör att jag håller löpsteget igång. Det är alltid kul att springa om folk och det blir en viktig morot in mot mål. Nu kan vi också höra speakern i målområdet och jag försöker trycka på det sista jag har.

En snabbare målgång än planerat

Två gånger under den här sista etappen dyker jag i backen eftersom jag inte förmår mig att lyfta på fötterna ordentligt. Med 25 löpta kilometer och huvudet inställt på ytterligare två kommer vi ner till en liten båtplats vid Ottsjön. ”Kom igen nu! Bara 600 meter kvar!” hör jag någon säga men får inte ihop kalkylen. Det ska väl vara 27 kilometer?

Fast det stämmer. Efter ytterligare 600 meters skogslöpning och en lätt (men mentalt okristligt tung) uppförsbacke springer jag rakt in på upploppet i målområdet. Det är fullt med folk, jag gör ett par omkörningar sista biten och försöker hålla folk bakom mig. Det går fint. Klockan stannar på 25,6 kilometer och jag lyckas dessutom springa in en bra bit under tre timmar på tiden 2:48.

Orimligt nöjd. Fantastiskt glad. Och osannolikt trött.

Post-race – mat och en snabbtvätt i Ottsjön

Jag tar emot träplaketten, andas ut en stund och ser bekanta och obekanta ansikten ta sig i mål. För oss löpare finns det mat att hämta i ett tält precis bredvid målbågen så jag tar mig en portion och slår mig ner på gräsmattan. Det är perfekt post-race-väder med härlig sommarsol och alldeles lagom temperatur. Det har det faktiskt varit under hela loppet och mitt val av löparkläder visade sig passa perfekt.

Efter en halvtimme eller så, när jag inte längre orkar vänta på att vattenslangen för att kunna spola rent mig ska bli ledig, går jag ner mot sjön istället. Jag går samma väg ner mot vattnet som jag precis sprungit upp. Löparna jag möter ser trötta ut så jag ger dem den peppen jag kan. Nere vid sjön tvättar jag både mig själv och mina skor. Ottsjöns vatten är isande kallt men utsikten värmer.

Fan alltså, det där med fjällopp är ju roliga grejer så redan här bestämmer jag mig för att det blir ett nytt race nästa sommar. Salomon 27K är så klart ett av alternativen men kanske är det läge att testa 45K istället. Eller köra båda?

Salomon 27K – allt som allt

Det här var första gången jag sprang Salomon 27. Jag måste säga att jag redan efter målgång blev taggad på att köra igen nästa sommar, alternativt något av de andra loppen som arrangeras under veckan. Välorganiserat, bra med vätskestationer längs banan (bara tre stycken men man har så klart egen vätska med sig), bra stämning både bland löpare och i målområdet samt riktigt fint med något ordentligt att äta efter målgång.

Fast framförallt är det ett hiskeligt vackert lopp!

En sak kan man dock fundera över och det är att vid starten släppa iväg löparna i mindre grupper med fem-tio minuters mellanrum. På så sätt kanske man blir kvitt den värsta trafikstockningen på leden upp för Välliste och så kan man faktiskt få hålla ett tempo som man själv vill, istället för att tvingas promenera i ett led upp på toppen.

Men det var ju också det lilla att gnälla över. Nästa år står jag på startlinjen igen. Får jag med mig någon läsare?

LÄS MER | Officiell sajt

Daniel Rydén
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.