Sommarens 8 största dumheter

Nu kan vi väl ändå konstatera att sommaren är över. Mörkare och kyligare kvällar, jobben har återstartat, skolorna är lyckligtvis igång igen och rutinerna börjar så sakteliga återuppstå från sommarens frispel. Det har varit en bra sommar. Många fina upplevelser, härliga människor och vackra miljöer.

Sedan har vi ju alla dessa spån som man träffar på, lite oavsett man vill det eller inte, plus upplevelser och tjänster som inte riktigt lever upp till förväntningarna. Även om man inte direkt söker sig till dem så ramlar i alla fall ett gäng i knät varje sommar.

Dessa tänker jag avhandla idag. Let’s!

Vänsterfilsparasiterna

Vi börjar med en kort headsup till alla er som kör motorväg och tycker det är häftigt att ligga i vänsterfilen. För om ni gör det – se till att hålla en förväntad hastighet som åtminstone uppnår aktuell begränsning, säg 110. Det är en direkt dålig idé att lämna högerfilen för att köra om ett annat fordon om du ändå bara ska såsa i 95. Det kommer att skapa irritation, hur mycket rätt du än anser dig ha att köra i vilken hastighet du vill.

Det finns många vänsterfilsparasiter och i somras verkade merparten av dessa befinna sig längs E6:an i Halland. Jag hoppas att ni i övrigt hade en fin semester.

Postnord – lata och odugliga

Mycket har man hört om PostNord genom åren. Paket som inte levereras. Paket som levereras för sent. Paket som levereras i tid men trasiga. Och så vidare. Själv har jag haft erfarenheter både högt och lågt, mest att mina kollin blivit tilltufsade någonstans längs vägen från lagret till lägenheten hemma i Jämtland.

I somras behövde vi få en resväska hemfraktad från Arlanda. Av PostNord. Vi fick inte bara ett leveransdatum utan också ett tidspann på några timmar på eftermiddagen. I PostNord-appen kunde jag ange både portkod och meddelande till chauffören. So far, so good och vi såg till att det var folk hemma för att ta emot den, även om det i sig inte var något krav.

Samma eftermiddag som väskan ska levereras får jag ett mess från PostNord. ”Hej, vi har försökt leverera en väska till dig. Porten var låst och det gick ej att nå dig.”. För att fatta mig väldigt kort…

• Porten var öppen, just för att de skulle komma.
• Det var folk hemma i lägenheten.
• Jag hade inget missat samtal under den aktuella perioden.

PostNords kundservice försökte i alla fall lösa problemet men efter som chauffören inte gick att nå (no shit) så kunde de inte hjälpa mig mer. Jag vet inte jag men… nej, det där håller inte. Lata odugliga jävlar.

Hotellens frekventa (!) e-postutskick

Jag förstår att hotellen vill sprida sina budskap. Att inför en vistelse erbjuda extratjänster, köp av uppgraderingar och berätta om sina faciliteter är inget konstigt. Det blir däremot konstigt, eller mest störande faktiskt, när man sista veckan innan incheckning i princip får ett mejl per dygn (!) från dem. Hotellet i Järfälla i början av augusti trodde jag tog priset (tror jag räknade till fem mejl sista sju dagarna) men Clarion i Helsingborg har också fyllt min inkorg de senaste dagarna.

Däremot har Clarion inte svarat på min frukostfråga som jag mejlade dem om för fyra dagar sedan. Visste vore det väl en lysande idé att lägga fokus på sådan kundnytta istället? Varsågoda för tips, Clarion!

Man måste rösta (rätt)

Det är valår. Jag tror väl inte att någon har missat det. Här och där landar man in i politiska diskussioner i sociala medier (japp, dömt att misslyckas) och det slutar alltid med samma sak. ”Man ska använda sin demokratiska möjlighet och rösta i valet…” (självklart) ”…så länge du inte röstar på Ditten, Datten eller blankt för det är indirekt en röst på Datten och Dutten. Det enda rätta är att rösta på Detten eller Dytten!!!111”.

Lägg av bara. Låt folk använda sin demokratiska rättighet och rösta på vad fan de vill, oavsett det är V, Mp, C, S, SD, M, KD eller L. Skärp er och väx upp. Kamma er också. Sedan är det ju fortfarande så att det fortfarande är svårt att veta vad partier vill eftersom de mest berättar vad alla andra gör för fel. Undra på att politikerföraktet växer och frodas.

Valaffischerna

Och en snabbis bara, när vi är inne på ämnet. Ni ska ge fan i att riva ner valaffischer och ni ska sluta med att vandalisera valstugor. Jävla idioter.

ICA:s ”passion för nybakat”

Längs vägarna tidigare i sommar stannade vi till för att köpa en plocksallad på ICA Maxi i Mora. Bra lösning så att en av oss kör och den andre äter. Framförallt ett klokt sätt att spara tid. Vi hann en kort stund fundera på om vi skulle ha en liten efterrätt med oss också så vi spanade in Maxi:s ”Bageriet”.

Ni vet, de med ”passion för nybakat”.

Vi måste prata lite om det här med storytelling. Idag ska alla ha sin egen unika historia att berätta, oavsett man är ett butiksbageri i Mora, multinationellt storbolag eller influencer i sociala medier. Hur man startade med tomma händer. Gärna i ett garage med fattiga föräldrar. Ni har hört dem förut. ICA kör sin egen storytelling med bageriet. ”Inget vanligt butiksbageri”, ”det mesta från grunden” och ”hantverksstolthet”.

Jag tvivlar på att en seriös bagare med yrkesstolthet skulle stå bakom en sommarbakelse vars ingredienslista är längre än förpackningen den ligger i. Och nej, vi köpte inget.

Hej hej, hemskt mycket hej

I somras drog resejournalisten Lina Skandevall igång en rejäl hej-debatt, både i sociala medier och via en krönika i traditionell press. I korthet om att hälsa på folk man träffar, eller att snarare inte hälsa. Jag förstår att det inte går att hälsa på varenda kotte på stan eller om man joggar på Kungsholmen. Det säger sig självt. Men i sammanhang där det inte rör sig några större mängder så är det väl i princip självklart att man hejar, hälsar eller rentav bara ger en liten nickning åt folk. På en ödslig joggingrunda på Frösön (kanske till och med på Jurgår’n), på vandringen i naturen, på fjället eller när man kliver in i en butik.

Men tydligen inte.

Det osunda i alltihop var de horribla anledningar som framkom. ”Du väcker mitt barn med ditt hälsande”, ”Du vet inte hur jag mår så sluta hälsa” och det gick till och med så långt att folk började debattera om det bara är i skogen man hälsar och (håll i er nu) vad som kan definieras som skog.

Den ängslighet som breder ut sig allt mer är helt klart oroväckande. Jag noterar också med skräck att det är min egen generation som driver den framåt. Hur kunde det blir så fel, vi som hade allt vi kunde önska oss på 80- och 90-talet? Jag skäms. Jag ta mig fan skäms.

Uppkopplad på tåget (eller inte)

Man får ofta höra att tåget är ett utmärkt ställe att arbeta på, kontra flyget. Man kan jobba från det man sätter sig till det man kliver av. Och det stämmer. Om man kan jobba offline och inte är i något behov av internetuppkoppling. Fast ja, jo, då kommer så klart någon och säger att det visst går att arbeta uppkopplad och online på tåget. Och vet ni, de som säger så är de som i praktiken aldrig åkt tåg eller på sin höjd har åkt pendeln mellan Märsta och Haninge. Det är samma typ av människor som har räckviddsångest fast de vare sig äger eller ens har kört en elbil.

Jag susade nyligen upp med eftermiddagståget från Stockholm till Östersund. Det tog fem timmar. Jag hade en rimlig uppkoppling under ungefär två av dessa timmar. Efter Gävle dök det ner till en pinne 4G och nätet blev osurfbart. Mellan Bollnäs och Brunflo pendlade det mellan ingen täckning alls och två pinnar EDGE. Fläckvis en pinne 3G och så fick man maxa inne på stationerna där det var full sula.

Om jag flugit hade jag haft tre uppkopplade timmar av resans totalt fyra. Den borträknade timmen är den i luften eftersom SAS nu för tiden trafikerar Östersund med wifi-lösa CRJ 900-kärror. Hade det varit A320neo hade vi kunnat slänga på ytterligare en uppkopplad halvtimme.

Jag vill tycka bra om tåg. På riktigt. Tanken om att kunna jobba ostört i fem timmar är fin och jag tar gärna chansen alla dagar. Fast vi måste, trots att det är 2022, avfärda myten av att det går att jobba uppkopplat på ett fullsatt fjärrtåg genom Sveriges djupa skogar. Det är nämligen inte sant.

LÄS MER | 7 saker jag vill se för en bättre tågresa