Även när vi drar på en längre roadtrip, som den årliga från Östersund till västkusten (nästan) varje sommar, så får våra golfgrejer hänga med. Ja, det innebär att vi kompromissar bort andra saker i packningen men det kan det ju faktiskt vara värt. Nu hade vi just den gångna sommaren lite större ambitioner än vad som faktiskt blev, men en runda på ny golfmark blev det ändå. Den här gången köpte vi greenfee och spelade Parkbanan på Öijared Resort knappt fyra mil nordost om Göteborg.
I ärlighetens namn hade ingen av oss hört talas om Öijared Resort förrän min farbror bara ett par dagar tidigare hade berättat om ”första tee som man gör från taket på klubbhuset”. En snabb googling senare visar det sig att det är Parkbanan som öppnar upp på taket, med ett korthål ner på green och lite goa hinder runtomkring.
Men vi tar det från början.
HITTA HIT | Google Maps
Det här är Öijared Resort
Som sagt, bara en dryg halvtimmes bilresa nordost om Göteborg hittar vi Öijared Resort. Som namnet antyder handlar det inte bara om en enda liten golfbana utan en stor anläggning med tre 18-hålsbanor plus både discgolf och footgolf. Lägg där till hotell, konferens, spa och vandringsleder i området så behöver man inte vara något nämnvärt mattesnille för att förstå att det utan större problem går att sysselsätta sig en helg här ute.
Klubbhuset som sådant var välordnat. Stora öppna ytor och högt i tak. Vid entrén ligger också en helt okej tilltagen golfshop för den som behöver handla lite nya kläder, klubbor, skor eller prylar. Här finns också en restaurang där vi passade på att äta när vi spelat klart. Ett klokt val att slå sig ner för en lugn stund efter fyra-fem timmars spelande.
Vad gäller golf så finns förutom Parkbanan även Nya banan, Gamla banan och Multibanan. Den sistnämnda handlar alltså om en bana där footgolf, discgolf och vanlig golf kombineras. Fråga mig inte hur för så långt hann vi inte vid vårt besök på Öijared Resort. Vi var där för att spela riktigt golf och eftersom tee från taket var det som lockade så valde vi Parkbanan.
LÄS MER | Öluff i Göteborgs skärgård
Parkbanans 1:a tee på klubbhusets tak
Ja, det var ju det där med första tee på klubbhusets tak som lockade lite. Och visst är det fräckt att slå ut där uppe. Det ska dock noteras att det var från matta och inte något riktigt gräs. Det är sånt jag skyller på eftersom mitt första slag också innebar en bortspelad boll och plikt. Det är inte riktigt så man vill öppna upp en runda på en ny bana.
Den här dagen är Parkbanan ganska stilla. Vi har få bollar runt oss även om en är på väg att gå ikapp oss när vi måste leta lite bollar en bit in i spelet. Vid femte hålet kommer ett äldre par i golfbil ikapp. De har först gått ut på Gamla banan men eftersom det var tävling så valde de att byta över till Parkbanan. Det vi då fick höra var att ”många lokala spelare inte går Parkbanan” och att den enligt deras utsago är betydligt svårare än de två andra.
Femman förresten. Tee ligger högt över resten av hålet och med en dogleg höger ser man inte flaggan från utslagsplatsen. Klurigt men roligt hål som avslutas med en green där vi ser sjön Mjörn för första gången. Sexan smyger längs en vik med sin dogleg och här får jag på en riktigt kalasträff innan vi tillslut når in på korta sjunde som går rakt ner mot sjön. Det här är nog Parkbanans vackraste parti, trots att det är gråmulet under hela vår runda.
Att hålla sig på banan
Ja, Parkbanan är på sina håll en ganska osnäll upplevelse. Smala fairways och mycket skog som visade sig äta bollar. Det var längesedan jag spelade bort så mycket som den här rundan. Kanske borde jag haft en lite mer safe inställning men ingen minns ju heller en fegis (typ). Markerna här i området var ganska torra i mitten av juli och det hade även spridit sig in på fairways. Det var inte superklass direkt och det påminde nästan lite om de isbrännor som Frösöns bana lider av när den öppnar i mitten av maj.
Greenerna var fina, välskötta och behagligt snabba men vi saknade någon typ av markering som visar flaggans placering. På vissa banor har man rentav olika färg på flaggorna beroende på hur de är placerade. Sånt verkar Öijared Resort inte ägna sig åt. På en liten green är det skit samma men på stora greener vill i alla fall jag ha lite koll.
Alla hål hade avståndsskylt och karta på både röd och gul tee. Det uppskattar vi eftersom det inte är någon självklarhet i golfvärlden.
Sedan ska det också sägas att vi faktiskt förvånades över greenfeen. 425 spänn är inte så mycket att orda om. Det är inte ovanligt att klubbar tar 50-100% mer, utan att för den delen erbjuda samma mervärde. I vissa fall är det värt det. I andra inte. På det hela taget upplevde vi Parkbanan på Öijared som prisvärd trots att den alltså inte var i något större toppskick.
Parkbanan på Öijared – allt som allt
Även om jag kanske låtit lite negativ här i inlägget så var Parkbanan ändå en trevlig golfupplevelse och framförallt prisvärd. Det är bra att spela oförlåtande banor ibland. Sedan är det ju upp till mig om jag vill spela på säkerhet eller chansa. Den här dagen chansade jag och så fick jag ju också leta en hel del bollar. På det stora hela inte banans fel så klart. Vi har också alltid med oss en banguide ut som hjälper till viss del. Klockorna tar vi också hjälp av så klart för att hålla avståndskoll och annat.
Avslutningen och vandringen in mot 18:e green är fin med klubbhuset strax bortanför. Det ligger nästan lite som kamouflerat i naturen och det är nästan bara dess stora panoramafönster som man ser utifrån banan. Läckert!
Vi avslutade med en lunch precis lagom tills det att regnet drog in över Öijared Resort. God mat, bra service och riktigt fint med en dusch efter drygt fyra timmars spelande. Jag kan lätt återkomma hit men då blir det Gamla banan eller Nya banan. Fast vill du ha en utmaning så är Parkbanan den du ska spela.
LÄS MER | Officiell sajt
