Högbonden Fyr & Vandrarhem och en natt på Höga Kustens klippor

Äntligen skulle det bli av. Högbonden Fyr & Vandrarhem ute på Höga Kusten hade stått på önskelistan i flera år men den här sommaren bestämde vi oss på riktigt. Redan i april var Maria inne och bokade upp oss för en natt i slutet av augusti. Den här delen av sommaren betyder säsongsrefräng, både turist- och vädermässigt, men precis som tidigare har vi inga problem med off-season-upplevelser. Snarare tvärtom.

En idé vi hade var att paddla ut från Bönhamn. Vi fick dock lov att, på uthyrarens inrådan, avboka kanoterna med bara några dagars varsel. Mycket vind och höga vågor är inget man som ovan kanotist ger sig ut i. Och ja, vi var glada för det beslutet. Även om det var lugn sjö inne i Barstaviken så gick det betydligt vildare till när vi passerat Barstön…

Att ta sig till Högbonden

Högbonden är en ö som ligger på Höga Kusten, sju mils bilväg norr om Härnösand och knappt åtta mils bilväg söder om Örnsköldsvik. När man svängt av E4:an är det små slingriga vägar i två-tre mil ut till antingen Bönhamn eller Barsta, varifrån man kan åka båt ut till ön.

Ja, det finns alltså minst tre sätt att ta sig ut till Högbonden (förutom att simma, gå på vattnet eller fallskärmshoppa sig in till ön). Antingen paddlar man ut med egen eller hyrd kajak. Vår ursprungsplan var att hyra kajak i Bönhamn och paddla ut därifrån. På grund av redan nämnt väder fick vi ställa in den idén och tog istället båten från Barsta hamn och det tog cirka tio minuter ut till Högbonden.

I augusti (lågsäsong) går det två turer per dag, klockan 12 och 15 och enbart från Barsta. Under högsäsong går betydligt fler turer och då går det att ta samma båt även från Bönhamn, några kilometer norrut. Biljetter bokas med fördel på förhand. Oavsett man väljer låg- eller högsäsong så går det alltså besöka ön utan övernatta.

HITTA HIT | Google Maps

Det här är Högbonden

Sjöfarten i området ökade markant i mitten av 1800-talet men bristen på fyrar gjorde att skeppsbrotten också körde samma uppåtgående trend. Tillslut beslutades det att ytterligare en fyr skulle uppföras och efter byggstarten 1907 tog det två år innan den stod färdig 1909. Byggmaterial fick fraktas med linbanor, vilka fortfarande används, och fyren blev tillslut 14 meter hög där den står rakt ovanför en lodrät bergvägg ner mot Bottenhavet. Det här är också Sveriges näst högst belägna fyr efter Kullen, nere i Skåne.

Som mest bodde här 21 boende personer och ön hade till och med en egen skola men från 1952 huserade fyrvaktaren helt ensam här ute. Elva år senare, 1963, elektrifierades och automatiserades den och året efter försvann även den siste fyrvaktaren helt från ön. Sedan stod faktiskt husen öde fram till 1986 då det beslutades att hela stället skulle renoveras och hyras ut.

Sedan 1987 är ön ett naturreservat och 2017 blev fyren ett statligt byggnadsminne. Fyrvaktarbostaden i sig byggdes om till ett nu för tiden populärt vandrarhem med 28 bäddar. Och ja, nu var vi äntligen på väg för ett dygn i Höga Kustens ytterkant.

Promenaden upp till fyren

Allt i världen kan tyvärr inte vara anpassat för alla och jag hävdar att promenaden från båtplatsen upp till fyrvaktarbostaden på Högbonden hör just dit. Stigen upp var trixig med stenar och rötter och ganska många höjdmetrar på kort tid. På slutet fick vi ändå hjälp av en trappa som tog oss den sista biten upp till husen.

Här uppe hittar vi alltså bostaden, fyren, det som numera är kök plus mulltoaletter och utsiktsplatser. Och fina vyer är det gott om, högt här ovanför Bottenhavet. Läget är enormt utsatt, vilket vi senare samma kväll skulle få känna av när augustivädret väljer att friska i rejält med både hårda vindbyar och häftigt regnande. För mig som gillar väder var ju det här en optimal plats att befinna sig på en sån här kväll.

Så går jag ner i min källare

Rummet vi bokat var beläget på första våningen i det som en gång var fyrvaktarbostad. Från entrén i trädgården innebar det två knarrande trappor ner så vi var så att säga i källaren. Det avspeglades så klart i kalla golv så jag valde att köra dubbla strumpor hela dagen. Ett klokt beslut.

Dubbelrummet var väl tilltaget med sköna sängar och ett varmt, härligt täcke. Den gamla vedugnen i ena hörnet och brädan på väggen som blivit klädhängare är bara två av flera detaljer som bevarat känslan av fyrvaktarbostad. I korridoren utanför kunde vi också spana in en liten utställning kring Högbondens historia med originalbilder från förr, där vi båda fastnade i fantastiska historier om livet här ute ”till havs”.

Vårt rum var helt befriat från toalett och badrum. Duschrummet vi använde låg ett par trappor upp i huset och öns enda toaletter i en egen byggnad uppe i trädgården, av modell mulltoa. Oväntat fräsch mulltoa ska tilläggas. I huset fanns också ett gemensamhetskök som alla gäster var välkomna att använda. I direkt anslutning till dessa fanns också flerbäddsrum med våningssängar, för den som hellre bokar en sådan variant.

Det finns också en bastu på ön och hade den inte varit bokad så hade vi absolut satt oss där en timme (eller två, vilket är tiden man kan hyra den).

Promenad & runstreak på Klubbudden

Mellan lunch och middag, precis i gränslandet där uppehållet och regnet slogs om utrymmet, tog vi på oss våra vindtätaste kläder och gick ner till Klubbudden. Det här är den sydligaste delen på Högbonden och består till största del av steblock, en upphöjd bergknalle och så ett ensamt stackars träd allra längst ut. Alltså, även om det var bistra havsvindar den här dagen så är jag inte direkt jättesugen på att byta plats med just det här trädet framåt januari-februari. Hyfsat utsatt läge.

Och så var det ju även så att vi inte heller kom till Högbonden för att vila helt och hållet. Det var dock en utmaning att hitta en bra yta att göra dagens runstreak på men så plötsligt dök 75 meter spänger upp och på dessa körde vi sedan stafett fram och tillbaka tills vi nått drygt två kilometer vardera. Man tager vad man haver och det går faktiskt att springa i princip överallt.

Även bland Klubbuddens klippor och skär.

Lunch & middag (med service som kan putsas)

Vi passade på att ta en lunch nästan omgående efter vår ankomst. Maria gick för en gravad lax med potatissallad medan jag beställde en riktigt god gulaschsoppa med bröd. Eftersom jag är som jag är propsade jag också på en efterrätt. De frasiga våfflorna med grädde och hjortronsylt var precis vad jag var sugen på.

Senare på kvällen hade vi bokat in oss på middagen, just för att gå all in på Högbonden och verkligen köra hela konceptet. Kvällens rätt bestod av en laxtournedos som jag kryddade med ölen Högbonden, en blonde ale från Bröderna Bommen Bryggeri. Maten var riktigt snyggt komponerad både vad gäller smaker och utseende och jag uppskattar när det läggs lite extra kärlek på sånt här. Det gällde även lunchen ska tilläggas.

Servicen här kring borden var också bra när det kommer till att hålla tider för middagen. Det som dock kändes lite trist var att personalen kändes helt osynliga däremellan. Ingen större presentation av maträtterna, inte heller särskilt synliga för att uppmärksamma eventuella behov eller påfyllning i glasen. Jag tvivlar inte på att det fanns jobb att göra i köket, inte alls, men nog kan man röra sig lite ute bland gästerna också under en middag som för vår del varade en bra bit över en timme.

Ändå en härlig upplevelse i sin helhet, där vi satt i under taket i trädgården och kände vindarna dra in och regnet smattra. Varmt? Inte särskilt. Mysigt? Hela tiden.

LÄS MER | Mariasmat.nu om fyren och vandrarhemmet

Så liten yta – så mycket trollskog!

Under natten mojnade vindarna nästan helt och när vi vaknade för frukost på morgonen låg en filmjölkstjock dimma över Bottenhavet, Höga Kusten och Högbonden. På tal om filmjölk. Frukosten serverades även den ute i trädgården och var rejält tilltagen med just filmjölk, müsli, bröd, pålägg och allt man kunde tänkas behöva för en härlig start på en stilla söndag i augusti.

När vi en stund senare städat ut oss ur rummet passade vi på att ta en promenad på den mer dramatiska delen av ön. Om Klubbudden var den flacka och karga delen så var norrsidan raka motsatsen. Tjock och trolsk skog, spindelväv över vart och vartannat träd och dimma som trängt så djupt in i naturen som bara gick. Här fick vi nästan klättra bland klippor, skrevor, granar och mossor. Sagolikt, minst sagt och en riktigt fin försmak på alla höstkänslor som jag gillar så mycket.

Högbonden – allt som allt

När 12:15-båten avgick från Högbonden stod vi ute på däck och såg ön försvinna bland vågorna. Ett dygn av fridens liljor gick mot sitt slut och vår bucketlistupplevelse för sommaren var avklarad. Men inte på långa vägar glömd. Jag tror jag talar för både Maria och mig själv när jag säger att det var ett jävligt fint dygn. En liten ö i Höga Kustens utkant med Bottenhavet som närmaste granne, augustiväder av rang och inte så mycket annat att göra än att bara… tja, vara. Och uppleva. Och andas. Och njuta.

Det var precis vad vi gjorde.

Sedan kan man alltid peta i detaljer och det var väl den osynliga middagsservicen som jag hängde upp mig på mest. Annars var det mesta som man kan förvänta sig. Ingen lyx och ingen flärd men ändå hög standard för att vara ganska off. Det vore absolut fint att återvända hit och då vill jag flytta på gränserna lite till. Åt hösthållet sett. Jag tänker sista helgen för säsongen i mitten av september.

Vad tänker ni?

LÄS MER | Vandrarhemmets egen sajt