Äntligen – nu är Ladängen Everest kirrad för i år!

Äntligen! Årets Mount Everest-utmaning är i hamn! För tredje året i rad sprang vi hem utmaningen i skidbacken Ladängen på Frösön. Målet? Att nå höjdmeter motsvarande från havsnivå till Mount Everest från maj till sista oktober. Galet, kul, svettigt, blåsigt, soligt, regnigt och ja, allt det där som vädret här kring Östersund kan bjuda på.

Hela utmaningen började våren 2020. Med inspiration från BräntEverest i Umeå började vi jogga höjdmetrar i skidbacken ett par kilometer hemifrån på Frösön. Varför? För att preppa Kilimanjaro-resan vi bokat. Ja, nu blev ju den i och för sig flyttad redan innan vi ens börjat med backträningen men vi körde på ändå eftersom… det är roligt? Nja, inte alla gånger men vi tänker att all träning typ är bra träning (mer eller mindre).

Det är ju ändå jäkla märkligt hur man fungerar ibland. Både sommaren 2020 och 2021 var vi så himla pepp på att springa upp och ner i Ladängen trots att Kilimanjaro-resan flyttades fram gång på gång. Förra året gjorde vi ju dessutom betydligt fler vändor än vi behövde, trots vetskapen att resan inte skulle bli av det närmaste året.

I år? Ganska tillbakalutade, trots att Kilimanjaro faktiskt blir av och det ganska snart.

I vilket fall. Vi ville ha utmaningen klar innan höstens avresa. Främst för att ha förberedelseprojektet ikryssat innan examensvandringen upp på Afrikas högsta berg. Men, också för att slippa ha oket hängandes över oss efter hemkomst. Vi vill ju slutföra det vi påbörjat och man kan ju gissa att motivationen till backträning efter vandringen är ganska låg.

Inte Ladängen hela vägen

I år ändrades förutsättningarna en aning. På Korpens sajt, där vi registrerar alla vändor, fokuserades det mer på höjdmeter. Det blev därför svårt att se hur många vändor man hade gjort och hade kvar. Det fick man räkna ut själv och jag hoppas att det åtgärdas till nästa säsong. Däremot kom det en stor fördel och det var att man kunde köra andra backar än hemmabacken, så länge man haft koll på höjden.

För egen del så räknade jag därför in de två terrängtävlingar jag sprang i somras, eftersom arrangörerna vid båda tävlingarna mätt upp antalet höjdmeter. Bjäre Trail och Salomon 27K gav mig ungefär 1800 höjdmeter tillsammans. I övrigt har jag inte räknat några andra backar alls. Därmed blev det alltså inte 114 vändor i Ladängen i år (vilket motsvarar Everest) utan drygt 90.

Jaja, höjdmeter som höjdmeter.

Kör vi nästa år?

Efter lite loj sommar i skidbacken här hemma så dammade jag in 15 rundor i helgen och gick alltså i mål i lördags eftermiddag, strax efter 17 lokal tid. Himlen var gråmulen, vi hade inte ens bubbel med oss upp på toppen (som vi haft tidigare år) men musiken pumpade friskt i mina AirPods och peppade mig de sista rundorna upp på toppen.

Maria låg lite före och nådde 8848 meter ett par vändor före mig men tillslut så fick jag äntligen stå högt upp och blicka ut över det där fantastiska landskapet som heter Jämtland. Bubblet? Det tog vi hemma sen, så ni kan vara lugna.

Frågan är bara – kör vi Ladängen även nästa år när vi inte har någon långvandring på gång?