Vi spontankände på Köpenhamn i typ 4 timmar

Om man ska ta sig från Malmö Airport till Helsingborg, vilket är då det enklaste sättet? Tja, normalt är nog att man tar flygbussen in till stan och därifrån tåget upp till Helsingborg. Men. Om man hellre vill göra en lite mer upptäckande variant av samma resa så finns det ett betydligt roligare alternativ. När vi var i Skåne för Helsingborg Halvmarathon i september drog vi en spontanare över till Danmark och ”gjorde” Köpenhamn på typ fyra-fem timmar. Det var betydligt enklare (och härligare) än vi först tänkte. Låt mig berätta!

Först och främst. Vi bestämde oss för den här omvägen på vägen ner. Samma förmiddag. På flyget mellan Arlanda och Sturup. Det ploppade som en idé och eftersom vi inte hade några andra planer än att åka till Helsingborg och vila inför halvmaran så bestämde vi oss för att köra.

En flygbussresa senare ramlade vi in på Malmö Centralstation och med tågbiljetter i Skånetrafikens app satte vi oss till rätta medan ekipaget rullade ut från stationen. Det blev en himla smidig tågresa över och jag blev absolut klokare varför så många pendlar den här sträckan, trots att det sedan några år verkar ha blivit aningens stökigare.

Sedan var det första gången vi åkte tåg över Öresundsbron så nu kan vi peta in det på listan också. Sedan tidigare har vi ju kört bil på bron, cyklat under och flugit över den (mer än en gång). Räknar man in Microsoft Flightsimulator på Xbox så har jag också flugit under den.

Centralstationen i Köpenhamn

Slentrianpromenad längs sjöarna

Som sagt. Helt utan planer men med en liten pytteambition att känna på Nørrebro började vi promenera ut från centralstationen. Längs västsidan av Sankt Jørgens Sø mötte vi både fredagsflanörer, löpare, cyklister och en och annan alkis som njöt av sensommarsolen. Det lummiga stråket längs vattnet bjöd på en lite lugnare variant av stan än vi trodde så vi körde vidare på konceptet även bortåt Peblings Sø.

Bakom oss såg vi Danmarks snygga replika på första generationens Google Home. Ja, Planetarium alltså. Den här dagen fanns det inte rum för just den här upplevelsen men efter att ha läst på lite i efterhand inser jag ju att det mycket väl kan bli ett besök vid nästa stopp i stan. Vi pratar alltså om en utställning kring universum och jag anar att det kan vara lite som Griffith Observatory i Los Angeles, utan att egentligen veta.

Längs Peblings Sø tilltog flanörerna under den klarblåa himlen. Cyklister nåt så in i helvete var det också. Även om jag känt till Köpenhamn som en stor cykelstad så blev jag ändå förvånad över mängden. Det var lite som en miniversion av cykeltäta Amsterdam.

Libaneslunch nånstans i Nørrebro

Vi blev ganska hungriga där längs vattnet och bestämde oss för att ta sikte på nåt tillsynes trevligt lunchhak. Efter att ha frågat runt lite på Instagram fick vi några fina tips och vi inte följde ett enda av dem. Istället slog vi oss ner på Arabica. Ett litet libanesiskt hak där vi tog in ett knippe smårätter som vi satt och mumsade på en stund.

Runtomkring oss rökte folk på, en brandbil på nån semiutryckning rullade förbi och som sig bör passerade säkert en mijon cyklister på gatan under vårt timmeslånga stopp. Är det alltså det här som är Nørrebrp? Ingen aning, så vi bestämde oss för att avrunda lunchen så där lagom mätta och belåtna för att utforska ytterligare några kvarter av det här populära området.

Lunch i Nørrebro

Likvaka på Assistens Kirkegaard

Något som vi faktiskt lyckades googla oss till var Assistens Kirkegaard, vilken visade sig vara bara några hundra meter bort. Här ligger storheten som HC Andersen, Nils Boehr och Søren Kierkegaard begravda. En fredag är väl ingen riktigt fredag utan lite kyrkogårdssafari så vi tog vårt pick och pack och knallade in på kyrkogården.

Det här är mer som en stor och lummig park än en kyrkogård. De mest berömda gravarna är så klart skyltade så det var inga större problem att hitta till någon av de jag precis nämnde. Rakt igenom parken skär, givetvis, en (gång- och) cykelbana så det är bara att titta åt alla möjliga håll eftersom farten de håller många gånger överstiger vad en epa-traktor idag får framföras i. På cykel känns det så klart ännu fortare. Man vill ogärna råka i trubbel med dem.

På något sätt kan jag ändå finna kyrkogårdar rofyllda, allra helst när de befinner sig mitt i en pulserande stad som i det här fallet. Merparten av människorna hade dessutom förnuftet att respektera tystnaden så det blev en behaglig stund bland stenar, träd och andra besökare. En del gravar är definitivt spektakulära medan andra är lite mer anonyma.

Assistens kyrkogård har för övrigt varit skäl till stora diskussioner och skandaler genom åren. Inte som begravningsplats utan mer att området har naggats en del i kanten i samband med byggprojekt av olika slag. Några av gravarna avlägsnades faktiskt i samband med en ny tunnelbanestation som öppnade i ena hörnet 2019. Det har även varit på tal om att bygga en fotbollsplan här, vilket dock nu helt lagts till handlingarna. Den politiska viljan just nu verkar faktiskt vara att inte röra området alls, tack och lov.

En sväng in i Torvehallerne

Tiden började dra iväg en aning och för att hinna åka vidare på den danska sidan av Öresund bestämde vi oss för att det fick räcka med Nørrebro för den här gången. Längs vägen mot tågstationen passerade vi både livsmedelsbutiker, blev omkörda av ytterligare en miljon cyklister, såg mer eller mindre suspekta butiker av olika slag inklusive små kasinon som mer såg ut som hål i väggen (vill man spela online – besök sajten CasinoKollen idag).

Sedan gjorde vi ett stopp vid Torvehallerne, vilket vi fått tips om bara en kort stund innan. Det här är Köpenhamns svar på det som alla andra storstäder runt om i Europa har haft sedan länge – en saluhall. Nej, den påminner inte på långa vägar om klassiska saluhallar, gamla tegelbyggnader och rustika miljöer men så är den heller inte byggd på 1800-talet.

Det var först 2011 som Köpenhamn blev med det här tillskottet och känslan är så klart därefter (jag gillar gamla tegelbyggnader, om vi säger så). Nu skulle vi dra vidare med vårt handbagage och var föga sugna på att köpa på oss mat och annat med utbudet var i vilket fall trevligt. Fisk, skaldjur, slaktavfall (köttdiskar alltså), choklad, kryddor och så vidare.

Kaffe och varsin eclair på ett franskt café i saluhallens ena hann vi ändå med. Men, det ska också tilläggas att den eclair vi åt i Paris tidigare i år var en något trevligare upplevelse.

Ørstedsparken

Något som faktiskt öppnade på 1800-talet i Köpenhamn var Ørstedsparken, alldeles söder om Torvehallerne. 1879 invigdes parken för allmänheten efter att ha anlagts under några föregående år. Jag fick nästan lite New York-vibbar här (jag vet, man ska inte hålla på med såna jämförelser) med sjön, bron och ett par högre hus runtomkring. Parkens utseende är i det närmaste orört sedan dess öppnande och lite av en oas mitt i stan. Fint så och vi fick en vacker promenad på vägen mot centralstationen.

Rådhuset är väl Köpenhamns klassiker?

För en icke-Köpenhamnskännare (jag är verkligen turist i den här stan) är väl ändå Rådhuset något av det mest klassiska i stan? Eller så missar jag något. Vackert är det i alla fall. Det uppfördes decenniet efter Ørstedsparken och stod klart i början av 1900-talet. Här inne jobbar Köpenhamns toppolitiker, bland annat.

Undrar om det det här rentav var mitt första besök på Rådhusplatsen, precis framför själva Rådhuset. Visst har man sett det här på TV ett antal gånger, när danskarna festat loss framför storbildsskärmar under fotbollsturnéringar, men aldrig IRL så vitt jag kan minnas. Som sagt. Jag är ingen större kännare av stan men det finns ju å andra sidan en stor fördel med det – jag har uppenbarligen massor kvar att upptäcka.

Ett tåg mot Helsingør

Vår danska genomresa ska fortsätta. På centralstationen löser vi varsin biljett upp till Helsingør och hoppar på det något försenade tåget nere på spår 3. Eller om det var 4. Och det måste jag säga. Centralstationen i Köpenhamn, eller Københavns Hovedbanegård som den egentligen heter och som öppnade 1911, är interiört riktigt fin. Precis som många andra platser i stan.

Så ja, Köpenhamn ska upptäckas betydligt mer. En annan gång. Och då får det nog bli ett mer genomtänkt besök och lite mer än fyra-fem timmar på väg mot något annat.

Centralstationen i Köpenhamn
Daniel Rydén
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.