Vi stängde LadängEverest en gång för alla!

Det började våren 2020. Som en del av vår då nyligen påbörjade runstreak. Som prepp inför Kilimanjaro, som enligt generalplanen skulle äga rum senare samma höst. Med inspiration från Umeås Everest-utmaning BräntEverest. Maria och jag tog konceptet till Östersund, Frösön och skidbacken Ladängen. Den nu mer berömda ”corona-sommaren” sprang vi upp och ner i backen. Vi lät det inte stoppa där.

Ladängen är en skidbacke på Frösön. Fallhöjd på 78 meter. En liftgata på ena sidan backen och en mer eller mindre upptrampad stig på andra. Vi tog sikte på stigen, en sträcka på 400 meter att springa från dalstationen i botten till liftstolpen på toppen. 114 vändor upp skulle vi behöva göra för att ta oss från havsnivå till toppen av världens högsta berg. Vi klarade det vår första sommar och sprang i mål i slutet av september, med en flaska bubbel som belöning där uppe på den dimmiga toppen på Frösön.

Kilimanjaroresan flyttades fram. När det blev maj 2021 började vi om. Då hade även Korpen hittat konceptet och tillsammans öppnade vi upp säsongen i Ladängen både med ett helt gäng andra löpare och med TV4 Nyhetsmorgon på plats. Vi tog oss i mål även den här sommaren. Med råge dessutom då vi så småningom stängde säsongen på närmare 170 rundor.

Så blev Kilimanjaroresan framflyttad en fjärde gång. Det hann bli 2022. Och ytterligare en säsong med LadängEverest. Vi körde på. Kanske inte i samma tempo som tidigare. Men ändå, dagarna innan vi tillslut skulle åka iväg till Tanzania gick vi för tredje året i mål och nådde toppen av Everest där i slutet av september.

Ett riktigt värdigt avslut

I måndags stängde säsongen 2022 för LadängEverest. I söndags var Korpen vid skidbacken och bjöd på fika. Vi var också där och gjorde några avslutande rundor. Trots att vi nu gjort Kilimanjaro. Trots att vi var i mål redan innan vi åkte på resan. Men mest för att runda av, träffa folk och snacka lite skit. Den här säsongen bjöd förutom rekordmånga höjdmeter, 600 fler än förra året, också på en ny förstaplats i Korpens topplista. Vi delade faktiskt den med Eva från Hammarstrand. Ja, samma Eva som var med i vår grupp hela vägen upp på Kilimanjaro. Lyckligt sammanträffande och ett riktigt värdigt avslut på en lång säsong.

Nu är bara frågan hur vi ska göra med 2023.

För, faktum är. Backträning är bra grejer. Det har vi verkligen lärt oss under de här tre åren som vi sprungit upp och ner i skidbacken här hemma. Så egentligen borde vi ju fortsätta även nästa år. Jag är inne på det i alla fall. Men kanske behöver jag en morot som kan få mig ut i backen.

Hörde jag kanske rentav eventuellt ibland en ny resa med inslag av bergsbestigning? Vi suger på den lite och njuter av utsikten på Frösön så länge.