Här har ni 2022 – högt, lågt och bara lite mittemellan

Det har blivit dags att summera det gångna året och 2022 går väl till historien som ett väldigt speciellt år. På många sätt. Alla vet ju vad som har hänt om omvärlden så jag tänker faktiskt inte gå närmare in på det. Det här blir istället en personlig återblick på sånt som jag själv varit med om tillsammans med Maria, familj, vänner, bekanta och på helt egen hand.

Så, i inte helt kronologisk ordning kommer här året som gått. Saknar ni bilder? Jag bjussar på ett rejält collage sist i inlägget.

Årets nördigaste

I januari fick jag för mig att testa lite svenska tågprodukter så jag tog tåget från Östersund till Göteborg tur och retur på ett och ett halvt dygn. Jag bokade nya SJ 2 klass Lugn, jag lyckades tajma in nyrenoverade SJ X 2000 och så testade jag MTRX 1 klass mellan Göteborg och Stockholm.

Årets remake

Vi fick äntligen tummen ur och totalrenoverade vardagsrummet (eller ja, snickarna gjorde). Det tog oss tre-fyra år att fundera men när allt väl ramlade på plats blev det riktigt himla bra. Vi är supernöjda!

Årets höjdare

Kilimanjaro behöver väl ingen närmare presentation efter de senaste månadernas blogginlägg. 5895 meter över havet blir svårslaget de närmaste åren.

Årets bottennapp

Börsen. Frågor på det?

Årets peak

Helsingborg Halvmaraton var årets peak när det kommer till fysisk prestation. Äntligen fick jag notera ett nytt personbästa i CV:t när jag sprang in på riktigt fina 1:25:29. Jag är helt övertygad om att runstreak och olika variationer av löpning de tre-fyra senaste åren starkt har bidragit till det.

Årets nytändning

Jobbytet i februari kom lägligt och det var en nytändning som jag behövde. Visst trivdes jag kalas på gamla jobbet men ibland är det nyttigt och utvecklande med miljöombyte, allra helst efter drygt nio år på samma ställe.

Årets trasiga

Vänstra knät har inte varit sig likt efter Kilimanjaro. Överbelastning, inflammation eller bara något helt annat har gjort löpning i någon större utsträckning ohållbart. Vissa dagar är knappt gång gångbart.

Årets uppstart

Efter att ha klurat på att starta podd alldeles för länge bestämde jag mig för att testa. I januari spelade jag in ett helt gäng avsnitt som gick ut från februari och framåt och jag hittade ett koncept som fungerade. Ganska korta avsnitt en gång i veckan.

Årets uppbrott

Det är inga särskilt dramatiska uppbrott jag varit med om. Årets första blev, som jag redan nämnt, jobbytet. Årets andra kom när under sensommaren sa upp gymkortet efter fyra-fem år-nånting. Kombinationen jobbresor och runstreak gjorde sonika att det bara blev ett-ish gympass i månaden. Väldigt ovärt.

Vår runstreak tog sig hela vägen till 890 dagar innan vi tvingades bryta i och med Kilimanjaro-vandringen. När vi insåg vilket oerhört långsamt vandringstempo vi skulle hålla på berget var det ett ganska enkelt beslut att dödförklara den på plats. Inget samvete i världen kan kalla den promenaden för löpning. Faktiskt.

Efter bergsvandringen återupptog vi löpningen men häromdagen, kanske lite för sent, tvingades jag faktiskt lägga löpningen helt åt sidan. Knät är verkligen trasigt och jag får sonika förlika mig med faktumet. Att bryta en runstreak två gånger på ett år var ju inget jag hade med i planerna direkt. Så kan det gå.

Årets golfrunda

De 18 hålen på Bro Hof bjöd på finfin golfupplevelse med bonusen att jag till och med sänkte mig. Men, jag ska ärligt säga att 48-poängsrundan hemma på Frösön ligger nära till hands att ta titeln. Helvete vilket flyt jag hade på det som blev årets sista golfrunda.

Årets comeback

När löpningen blev lagd åt sidan signade jag upp mig på gymmet igen. Istället för runstreak blir det träningsstreak där jag underhåller mig själv med cykel, crosstrainer och fria vikter.

Årets egotripp

Jag åkte själv till Zürich en helg i juni och lyckades tajma in riktigt härlig högsommar i Schweiz.

Årets nya land

Det blev faktiskt inget nytt land i år (men nästa år blir det minst två). Möjligtvis Tanzanias fastland då, även om vi besökte landet i ö-form när vi firade jul på Zanzibar för några år sedan.

Årets bild

När vi uppe på School Hut på 4700 meter såg Afrikas tredje högsta topp, Mawenzi (5149 m), i skymningen åkte kameran fram. Mitt eget bildarkivs häftigaste, vackraste och skönaste bild 2022.

Årets snabbaste

Vi åkte Frecciarossa 1000 från Milano till Paris i februari och susade långa stunder fram i 300 km/h. Definitivt snabbaste tåget jag suttit på och det finaste var att det knappt märktes. Otroligt tyst och välgående.

Årets mest tröttsamma

Instagram och Facebook försöker verkligen få mig att vilja se reels som de tror kan passa mig. Jag kan absolut se reels – om det är från konton jag följer. Visst snubblar jag över ett och annat roligt klipp men som regel är det mest… skräp?

Årets ”vad fan hände här då?”

Den 17 augusti 2022, framåt kvällen, satte jag mig vid en symaskin och sydde upp ett par byxor. För första gången någonsin. Min sömmerska till mormor hade varit stolt (men också förbluffad över hur lång tid en sån enkel grej kan ta).

Årets restaurangbesök

Vi gjorde en helg i Stockholm över Valborg och bokade in oss för en femrätters på Tegelbacken. Vilken jävla höjdare alltså!

Årets blogginlägg

• MEST LÄSTA. Här spelades Ronja Rövardotter in. 14 platser runt om i Sverige där den här klassikern spelades in. Dessutom avslöjar jag en dold plats som jag tror att ganska få har koll på.
• NÄST MEST LÄSTA. Guide för att bestiga Galdhöpiggen. Varje år sedan guiden publicerades har den toppat. Mycket engagemang också vilket så klart är kul.
• TREDJE MEST LÄSTA. Intervallträning för löpare och mina tio tips för att bli snabbare går oväntat bra nästan året runt. Det är ju det jag säger – det är alltid säsong för löpning!
• MINST LÄSTA. Hitta-ut-poddavsnittet lyfte aldrig riktigt.
• ÅRETS LÄNGSTA. Sommar i Östersund och 60-ish tips för dig som ska turista här.
• ÅRETS RAKET. Första intrycken av nya Viking Glory gick som en raket nästan helt utan att jag delade inlägget i sociala medier. Ibland händer saker som man inte riktigt förstår.
• ÅRETS BLÖTA KRUT. Var ser man bäst Lapporten?-inlägget trodde jag skulle flyga bättre än det gjorde.
• ÅRETS CITRON. Jag skrev om Dalarnas fruktansvärda trafikkultur. Fy fan.

Årets Youtube-film

För tredje året i rad toppade nattåget från Sydney till Melbourne statistiken på Youtube-kanalen, tätt följd av flygresan med Singapore Airlines.

Årets Instagram-hjärtan

Uhuru Peak-bilden drog utan större konkurrens flest hjärtan på Instagram.

Årets oskrivna resa

Jag reste till Zürich i juni och allt jag hittills lyckats knåpa ihop är ett litet vykortsinlägg och en vlogg om tågresan till Genève. Men ni kan vara lugna, jag har ett utkast på gång om denna pärla till stad.

Årets omväg

Istället för att åka direkt från Malmö Airport till Helsingborg tog vi svängen över Köpenhamn och Helsingør. Det blev en fin och spontan upptäckardag.

Årets flygresa

Första halvtimmen av resan från Kilimanjaro upp till Addis var helt enastående, där vi fick se vackra Kibo resa sig upp ovanför nationalparken och molnen. En episk avslutning på vandringsresan.

Årets lounge

Det blev inte jättemånga nya/olika lounger i år men Twiga Lounge på JRO var verkligen en fin upplevelse.

Årets tågresa

Även om servicen var begränsad på grund av märkliga franska regler så är Frecciarossa 1000 utan tvekan årets mest intressanta tågresa.

Årets hybris

41 poäng på säsongens första golfrunda. Det är lätt att få stora tankar om sig själv då.

Årets galleri

Jag rundar av inlägget med lite bilder från året som gått och de happenings som jag omnämnt här i inlägget. Nu önskar jag er ett riktigt gott nytt år, en fortsatt trevlig helg och så ses vi i 2023 om några timmar!