Vanligaste frågorna vi får om Kilimanjaro-vandringen

Vår vandring upp på Kilimanjaro engagerar verkligen och har så gjort både före och efter äventyret. Skitkul så klart och det märks både i verkliga livet och i det digitala, som här på bloggen och i andra sociala medier.

I det här inlägget har jag samlat de vanligaste frågorna plus några ovanliga som dykt upp längs vägen. Har du själv någon fundering som inte besvaras här under? Ställ frågan i kommentarsfältet längst ner så svarar jag på det jag kan.

En liten heads-up bara innan vi drar igång. Svaren här baserar jag på de upplevelser som vi hade, på vår resa, med våra kamrater och vårt team. Det skiljer säkert i detaljer utifrån andras upplevelser och då får det vara så. Se det här inlägget för var det är – en närmare inblick i hur det är att vara turist och bestiga Tanzanias och hela Afrikas högsta berg.

Dåså. Let’s! Vill du snabbhoppa till någon fråga, kolla i innehållsförteckningen direkt här under. Vill du läsa mer om Kilimanjaro-resan rekommenderar jag den här sidan.

Snabblänkar till innehållet

Var ligger Kilimanjaro?

Kilimanjaro National Park ligger i norra Tanzania, nära gränsen till Kenya.

Är det någon tidsskillnad?

Ja, under sommartid ligger Tanzania en timme före oss och två timmar vintertid.

Hur högt är Kilimanjaro?

Kilimanjaro består av tre vulkantoppar. Högsta punkten är Uhuru Peak, 5895 meter över havet, och den är belägen på Kibo. De andra två topparna är Mawenzi (5149 meter) och Shira (4005 meter).

MER PÅ BLOGGENAllt om Kilimanjaro-resan

Vilken arrangör valde vi?

Vi reste med svenska Swett och valde dem utifrån några grunder som var viktiga för oss. Dels går de den nordliga rutten som är mindre trafikerad. Rutten ger också fler dagar på berget vilket är bra för acklimatiseringen. Swett har även svensk guide och rent allmänt kändes de väldigt seriösa, ett intryck som består även efter resan.

Vad ingick i Swett-paketet?

Allt från kvällen innan vandringens start till lunchen dagen efter avslutad vandring ingick. Utöver detta fick vi betala för flygbiljetter, några extra hotellnätter samt några prylar som vi valde att hyra via Swett.

Vad kostade hela Kilimanjaro-resan?

Allt som allt, från dörr till dörr, betalade vi cirka 110 000 SEK för två personer. Själva vandringspaketet stod för 36000 per person av den summan.

Går det att få billigare?

Det går absolut att vandra Kilimanjaro med tajtare budget. Man kan välja en kortare rutt med färre dagar på berget (med sämre möjligheter för acklimatisering som följd), sämre mat, sämre förhållanden för det lokala teamet och så vidare. Det går så klart att hitta billigare flygbiljetter och enklare boenden före och efter vandringen också. Det är väl som med allt annat – man får vad man betalar för.

PÅ DJUPETSå mycket kostade Kilimanjaro-vandringen

När gick vi?

Vi gjorde vår toppbestigning 8-15 oktober 2022.

Hur reser man till dit?

Närmaste flygplats är Kilimanjaro International Airport (JRO) och från Stockholm Arlanda kan man ta sig dit med endast ett byte. Vi reste via Addis Abeba med Ethiopian men det går även flyga med Qatar via Doha, över Amsterdam med KLM eller Istanbul med Turkish.

Var bodde vi innan och efter vandringen?

Vi bodde på Karama Lodge i Arusha både före och efter vandringen.

Hur tog vi oss från Karama Lodge till nationalparken?

Vi åkte egen buss åt båda håll, vilket tog tre-fyra timmar.

FLYG-VLOGGAR | Ethiopian Airlines | Qatar AirwaysKLM

Vilken rutt gick vi?

Swett går alltid på norra sidan av berget, kallad Northern Circuit. Det här är den längsta leden och gav oss totalt 8 dagar på berget. Fördelarna är många. Fler dagar för acklimatisering, ingen klättring, färre människor, man går aldrig samma sträcka två gånger, magiska både soluppgångar och solnedgångar med mera.

Vilken rutt är bäst?

Det beror på vem du frågar. Vill du ha färre dagar, lägre pris och kan kompromissa bort chanserna att nå toppen ska du välja en kortare rutt på södra sidan. Vill du öka dina chanser att nå toppen? Ta dig sonika tiden för det och välj en led därefter.

Var startade och slutade vår vandring?

Vi checkade in och avgick från Lemosho Gate i västra delen av nationalparken. Vi checkade ut vid Mweka Gate i parkens södra ände, strax norr om Moshi.

Vilka camps sov vi på?

I tur och ordning sov vi på Big Tree Camp, Shira 1 Camp, Moir Hut, Buffalo Camp, Third Cave Camp, School Hut samt Millenium Camp.

Kan man göra vandringen helt själv?

Som regel nej. Man går i grupper med erfarna guider. Enklast och bäst är att boka färdiga paket där allt ingår så som parkavgifter, tält, guider och annat nödvändigt. Det är en lång vandring, många dagar och hög höjd.

Hur många dagar behövs?

Vill man öka chanserna för en lyckad toppbestigning så tar man hellre en dag för mycket än en för lite. Vi hade sex dagars vandring innan natten för toppattacken, totalt åtta dagar (sju nätter) allt som allt.

Är det teknisk vandring?

Det beror på vilken rutt man väljer. Northern Circuit var som regel väldigt lättvandrad med några få inslag av klippor att ta sig över. Man hjälps åt och så går det fint.

Är det branta stup?

Inte längs Northern Circuit, den är väldigt stillsam. Visst går man på några exponerade platser men det aldrig någon risk att ramla ner för någon bergvägg eller liknande.

Kilimanjaro Northern Circuit

Hur vet man vad man ska packa?

Seriösa arrangörer skickar ut packningslistor inför resan. Vi följde Swetts lista slaviskt och hade med allt som stod på den. När vi kom hem kunde vi konstatera att vi också använt nästan varenda pinal som vi haft med (ett par plagg undantaget). Jag kommer att skriva en packlista här på bloggen framöver.

Måste man köpa sånt man inte äger?

Nej. Hyr eller låna istället! Vi hade väldigt vänliga själar i vår omgivning som bland annat lånade ut drybags (Tack Sara!) och en duffelbag. Vissa saker hyrde vi genom Swett så som sovsäckar, liggunderlag, expeditionsjackor och duffelbag. Sovsäckar och liggunderlag har vi förvisso sedan tidigare men de är inte riktigt ämnade för Kilimanjaro. Det var ett klokt val att hyra, även med facit i hand.

Vad har man på fötterna?

Vandringskängor som man gått in ordentligt innan. Det rekommenderas även ett par enklare skor att ha på kvällarna, för att slippa kängorna en liten stund i alla fall. Men nja, just den detaljen hade jag kunnat skippa.

Bär man sin egen packning?

Du bär delar av din egen packning i form av en dagsryggsäck, med det som kan behövas under dagen. Förstärkningskläder, vätska, snacks, powerbanks, kamera, skavsårsplåster och annat. Resten av packningen som övriga kläder, sovsäck, liggunderlag, tält och dylikt bärs av bärarna.

Hur mycket får packningen väga?

Din egen dagsryggsäck bör ligga på max sju kilo. Duffelbagen som bärarna tar hand om får väga max 15 kilo. Den vägs vid gaten innan man vandrar in i parken. Har man övervikt får man packa om och de seriösa teamen är ytterst petiga. Bärarna ska ju, förutom vandrarnas väskor, även bära både utrustning och sin egen packning. Som regel bär de kring 20 kilo.

Hur såg dagarna på berget ut?

Väckning med kaffe eller te i tältet klockan 06. Washi-washi i form av en balja med vatten för enklare tvätt vid 06:30. Frukost i mässtältet klockan 07 och då ska tältet vara urpackat och redo för hoppackning. Avgång klockan 08-08:30. Vandring i några timmar med kortare raster och ”ryggsäck av” en gång i trekvarten.

Lunch kring 12-tiden, plus/minus någon halvtimme innan ny etapp till nattens camp. Ankomst kring 15:30-16-tiden då man installerade sig i tältet. Te och popcorn i mässtältet vid 17 följt av middag cid 19-tiden. Vi somnade som regel kring klockan 22, ibland tidigare men nästan aldrig senare.

Vad är det för temperatur längs vandringen?

Fyra klimatzoner bjuder på olika temperaturer och allt beror på säsong. Första dagen i djungeln hade vi runt 15-20°C och runt 10°C på natten. Andra dagen något svalare och följande nätter hade vi minusgrader. Toppnatten var kallast, kanske runt -5C°. Det låter kanske inte mycket men med tanke på det långsamma tempot så gör man rätt i att ha ordentligt med kläder på sig.

Hur sover man?

Det normala är att man sover i tält med rejäla sovsäckar och uppblåsbara liggunderlag som är anpassade för temperaturerna som kan uppstå på Kilimanjaro.

Har man med eget tält?

I vår resa ingick tält och det fanns på plats.

Måste man slå upp tältet själv?

På vår resa sköttes allt sånt av det lokala teamet. När vi kom till nattens camp var tältet uppsatt. Där låg också våra duffelbagar som bärarna tar hand om hela dagen.

Vad åt vi?

Vår resa var lite av en all inclusive med frukost, lunch och middag. Frukosten bestod av gröt, pannkakor, rostat bröd, korv, stekt ägg, kaffe, te och pulvermjölk. Luncherna och middagarna bestod av soppa som förrätt följt av ris eller pasta med biffsås eller kyckling.

Vad drack vi?

Under etapperna var det vatten, vatten och vatten. I ryggsäcken hade jag en camelbak på tre liter plus en separat flaska på en liter där jag ibland slängde ner en tablett vätskeersättning, mest för att få lite smak. Vid frukost, lunch och middag fanns det alltid kaffe, te och varmt vatten. Till lunch och middag serverades det alltid soppa innan huvudrätten. Så ja, vi fick i oss mycket vätska och jag har aldrig någonsin pissat så ofta så jag gjorde under de här åtta dagarna.

Hur uträttar man sina behov?

Behöver man göra något längs lederna är det bara att finna sig till ro bakom en sten eller dylikt och sedan dölja sina spår så snyggt som går. På varje camp (vid lunch och övernattning) hade vi campingtoaletter i små kvadratmeterstora tält på varje camp. På något av tälten var dragkedjan sönder så då var det bara att… tja, njuta av utsikten.

Toaletter av den här sorten är inte standard. Väljer man en annan arrangör kan det se annorlunda ut.

Hur sköter man hygienen?

Varje morgon fick vi varsin så kallad washi-washi levererad till tältet, precis som när vi kom fram till nattens camp på eftermiddagarna. Det här var en balja med varmt vatten som vi kunde använda för enkel rengöring av ansikte (eller vad man nu kände för) tillsammans med den tvål vi fick första dagen och som skulle räcka hela veckan.

Vid mässtältet fanns det också handtvätt och handsprit.

Finns det mobiltäckning på Kilimanjaro?

Vid enstaka platser går det att hitta ett par pinnars täckning. Vi fick kontakt med omvärlden på en bergsrygg först på fjärde dagen. Efter det hade vi sporadiska fläckar. Tips är att hålla ett öga på de lokala bärarna som ofta tar fram sina mobiler där de vet att det finns täckning.

Hur laddar man sina prylar?

Egna powerbanks. Vi hade fyra stycken på totalt 75 000 mAh och använde under våra åtta dagar drygt hälften. Det räckte till två mobiler, två GPS-klockor och en sistaminutenladdning av en pannlampa.

Tips är att sätta mobilen i flygplansläge (foton får fortfarande en geotagg). Täckningen är kass och ju sämre den är desto mer batteri drar mobilen. Det kan också vara läge att låna eller köpa en solcellsladdare, vilket ett par i vår grupp hade med sig. Väldigt effektiv!

Finns det någon åldersbegränsning?

Barn under 10 år får inte gå högre än 3100 meter, en höjd man på de flesta rutter når redan andra dagen.

Hur var åldersspannet i vår grupp?

Från 19 till 60+ och äldst att nå toppen var 64 år.

Hur laddade vi upp inför vandringen?

Dagarna innan spenderade vi på lodgen i Arusha. Vi vilade, promenerade lugnt, åt ordentligt och sov. Ja vi sov så jävla mycket som tolv timmar första natten i Arusha och tio timmar den andra och tredje natten innan vandringen tillslut drog igång.

Hur tränad bör man vara?

Ju bättre fysiskt skick man är i desto roligare blir det (precis som i andra utmaningar eller rentav i vardagen). I det här fallet skulle jag dock hävda att ett bra pannben slår stora muskler.

Hur tränade vi inför Kilimanjaro?

Vi tränade på som vanligt då vi har träningen i vår vardag. I vårt värld innebär det att varva högintensiva löp- och gympass med lågintensiva stunder i löparskorna, både långa och korta sessioner. Ett tillägg gjorde vi och det var backträning i skidbacken hemma på Frösön månaderna innan (Ladängen Everest, för er som är bekanta med bloggen).

Vad är rekommenderad träning?

Har du varierad träning i din vardag idag så kör vidare på det. Få in backträning och/med sjukilosryggsäck på ryggen någon månad innan också så kommer det bli kalas. Annars skulle jag säga att lågintensiva långpass är bra grejer om man inte kört det förut. Det är långa dagar på berget. Men som sagt, man måste inte vara något fysfenomen. Viktigast är pannben och inställning.

Klarar man Kilimanjaro om man gjort liknande eller högre toppar?

Fysiskt? Säkert. Höjdmässigt? Nej, det är ingen självklarhet. Höjdsjuka brukar som regel strunta i vem du är, vad du har gjort tidigare, hur gammal du är eller hur många kilo du tar i bänkpress. På vår vandring fick till exempel en väldigt höghöjdserfaren person, som bland annat gjort en topp på nästan 7000 meter, gå ner redan på 3800 meter.

Vem drabbas av höjdsjuka?

Vem som helst. Det finns mig veterligen ingen koppling mellan fysisk kondition, ålder, kön, tidigare bergsbestigningar eller dylikt och att nå toppen. I vårt team fick en väldigt höghöjdserfaren person lämna ”redan” på 3800 meter. En annan, som hade utmärkta hälsovärden timmarna innan toppattacken, fick på grund av yrsel och kräkningar bryta vid 5400 meter.

Kan man dö av höjdsjuka?

Ja, om man struntar i varningssignalerna så ökar riskerna markant.

Kan man ta medicin mot höjdsjuka?

Jag kan inte ge några rekommendationer men tipsen vi fick på förhand var att knapra diamox, vilket vi också gjorde med start ett par dagar innan vandringen och under alla dagarna på berget fram till toppnatten. Jag fick stickningar i fingrarna och Maria fick samma biverkning fast i kinderna. Om diamox faktiskt hjälpte oss upp på toppen ska jag låta vara osagt.

Kan man träna bort höjdsjuka?

Nej. Det är därför som dagarna med acklimatisering är så viktiga samt att få sig ordentligt med vätska för att inte riskera uttorkning.

Dör folk på Kilimanjaro?

Ja. Man räknar med att 0,03% (runt 3-10 personer per år) av olika anledningar dör på berget. Generellt är de vanligaste orsakerna fallande stenar på de mest utsatta delarna, höjdsjuka, syrebrist och köld. Det finns dock ett mörkertal då de lokala bärarna ofta hamnar utanför statistiken.

Använder man syrgas för att nå toppen?

Nej, man bör helst klara sig utan syrgas då den kan göra mer skada än nytta. Ett seriöst team har det med som medicinskt hjälpmedel och under toppnatten hörde jag att en i vår grupp fått sig en dos.

Vem bestämmer om man måste avbryta?

Din närmaste guide avgör om du ska fortsätta vandra eller inte. Varje kväll hade vi små individuella hälsokontroller i tältet. En liten mätare på fingret som kollade puls och syremättnad i blodet plus lite frågor kring allmänt mående. Har vi druckit tillräckligt? Har vi huvudvärk? Hur är magen? Hur äter vi? Hur fungerar toalettbesöken? Hur sover vi? Hur har dagens känts?

”Toppattack” låter avancerat?

Sista etappen upp på toppen, sju timmars natt- och gryningsvandring på bergssluttningen, benämndes som ”toppattacken”. Det låter mer avancerat än det är, i alla fall från School Hut som vi utgick från. Det är ”bara” vandring, om än påfrestande på grund av höjd, tempo och temperatur.

Är det klättring för att nå toppen?

Inte längs Northern Circuit. Det finns andra rutter på bergets södra sida kräver mer fysisk ansträngning slash klättring (läs: Barranco Wall). En del av de här etapperna är också riskfyllda med fallande stenar och dylikt.

Vandrar man på glaciär?

Nej, men du ser dem på ganska nära håll.

Är det snö på toppen?

Det beror på säsong. Vi hade ingen snö (inte en enda droppe nederbörd på hela veckan faktiskt) men vi vet andra som har haft snö och bara några veckor efter vår vandring låg det snö på toppen.

Är det trångt på toppen?

Det kan se trångt ut sista kilometern från Stella Point och fram till Uhuru Peak och det är inte så konstigt. Många vandrar på natten för att nå toppen på morgonen och därför kan det bli en del samtidiga besökare där uppe. Vår erfarenhet av stunden vid Uhuru Peak är att de lokala guiderna hjälper till att strukturera situationen. Vi fick till både gruppbilder och individuella bilder och var vid Uhuru Peak i ungefär 20 minuter. Trångt och hetsigt? Inte särskilt.

Fast Måns Möller sa ju i Rix FM att det var kö för att nå toppen?

Ja, han sa faktiskt i Rix Morronzoo att han köade mitt i natten för att nå toppen. Det är med största sannolikhet en väldigt tillkrånglad osanning. Troligtvis gick han, precis som många andra, i ett led av vandrare i ett väldigt långsamt tempo (vilket säkert kan upplevas som en kö men… ja, ni fattar). Vi får också ha i åtanke att hans jobb är att spetsa detaljer och raljera över händelser för att få en poäng som folk eventuellt tycker är rolig.

Är det inte väldigt mycket folk på Kilimanjaro?

Kilimanjaro bestigs varje år av cirka 30.000 människor så ja, det är en del folk i nationalparken samtidigt. Är det trångt? Det beror på var man vandrar och vilka camps man sover på. Norra rutten var väldigt gles. Från Shira 1 Camp och vår tredje vandringsdag var vi i princip själva fram till Stella Point på toppen, där bergets södra leder sammanstrålar.

Har hört att det är forcerat på toppen, stämmer det?

Vi hade också hört att det skulle vara stressigt på toppen och svaret är både ja och nej. Så här: man vill helt enkelt inte ha folk drällandes på nästan sextusen meters höjd längre än nödvändigt. Och tro mig, du vill inte heller vara på den höjden onödigt länge. Därför vandrar man till Uhuru Peak, njuter några minuter av stunden, tar sina bilder och sedan går man ner igen.

Har hört att det är mycket nedskräpning?

Ju mer populär led man går desto fler människor och större risk för nedskräpning. Vi hade hört skräckhistorier men upplevde norra rutten som väldigt städad. Det vi dock förvånades över var att det här och där låg batterier (tänk AA eller AAA) och skräpade. Vi plockade upp några av dem men hade behövt en bärkasse för att få med alla. Väldigt trist att se.

Hur fungerar det med dricks?

Swett rekommenderade cirka USD 290 som dricks. Pengarna samlades in av vår svenska guide på vandringens sista middag, som tillsammans med chefen för det lokala teamet fördelade allt till bärare, kockar och guider. Swett arrangerar sedan en dricksceremoni när vandringen är avslutad där alla lokala medarbetare personligen får dricksen överlämnad i ett kuvert.

Ett bra tips är att ha dricksen i mindre valörer eftersom den ska delas upp på många människor.

Lämnar man dricks under vandringen för extraordinära insatser?

Vi blev rekommenderade att inte göra det. Om en lokal bärare tar din ryggsäck under toppnatten betyder det att denne överlåtit sin egen packning till en annan lokal bärare som inte är med på toppen. Det finns alltså insatser som vi vandrare inte ser, varför det kan slå fel att dricksa för en i vårt tycke ”extraordinär insats”.

Vilken arrangör ska man välja?

Det beror på flera faktorer. Budget, dagar på berget, rutter, acklimatisering, vad som igång i paketen, hur mycket man vill eller måste göra själv, vad som ingår och även hur seriösa de är samt hur de agerar gentemot lokala teamet. Det finns flera svenska aktörer som säljer resor både med och utan svenska guider på plats.

Är de lokala bärarna slavar?

Nej, de är inte slavar men frågan kring det etiska kommer så klart upp. Tittar man ytligt är det lätt att få en rasistisk touch av att vita välbärgade människor uppfyller sina drömmar på lokala fattiga människors bekostnad.

I ett större perspektiv är det här arbetstillfällen, inkomst och familjeförsörjning som många andra jobb. Det här ställer ju också krav på oss som reser. Det är absolut värt att välja en seriös arrangör som tar sitt regelrätta ansvar mot det lokala teamet i form av lön, arbetsförhållanden, dricks och så vidare. Ställ frågor och kräv svar innan ni bokar!

Vad är KPAP?

Det står för Kilimanjaro Porters Assistance Project och är en ideell förening som jobbar för att det lokala teamet i form av bärare, kockar och guider ska få så bra arbetsförhållanden som möjligt, plus rättmätig ersättning för sin insats. KPAP övervakar de företag som anordnar toppbestigningar av berget. Av det vi hörde från lokala guiderna förekommer det ”spioner” från KPAP ute i teamen just för att säkerställa att jobben går rätt till.

Sådär. Det var det. Har du funderingar kring att bestiga Kilimanjaro? Lämna en kommentar här under så svarar jag på det jag kan.

FÖLJ BLOGGEN | Facebook | Youtube | Instagram

Daniel Rydén
Daniel Rydénhttps://www.dryden.se
Storstad eller vildmark. Sverige eller utomlands. Varmt eller kallt. Blött eller torrt. Det spelar ingen som helst roll, det är kontrasterna som gör livet. Med den här bloggen vill jag inspirera till just sådana upplevelser. Letar du efter något speciellt, använd sökfunktionen högst upp. Mycket nöje!

Mer på samma ämne

LÄMNA EN KOMMENTAR

Lämna en kommentar.
Skriv ditt namn här.