Flyga med Ethiopian Airlines i ekonomiklass från Arlanda

När vi reste till Kilimanjaro valde vi efter några överväganden att flyga med Ethiopian Airlines (ET) från Arlanda hela vägen till Kilimanjaro International Airport. Det kändes inte helt självklart efter våra upplevelser på Zanzibar-resan för några år sedan och vi tittade absolut på andra alternativ.

Valet att ändå flyga med Ethiopian grundade vi framförallt på bra flygtider med bara ett byte i Addis Abeba, inga extra hotellnätter längs vägen, en rimlig prislapp och att det är ett Star Alliance-bolag. På senare år har ET dock kanske gjort sig mest kända för den tragiska 737 MAX 8-olyckan 2019 och att två piloter sov sig förbi Addis Abeba sommaren 2022.

I vilket fall. Nu är det mina egna upplevelser jag ska gå igenom så vi tar det från början.

Ethiopian Airlines linjenät

Det finns så klart fler ställen man kan flyga med Ethiopian Airlines till. Deras hubb är i Addis så där mellanlandar man i vilket fall. Egna erfarenheter sträcker sig till Kilimanjaro och Zanzibar men de är också ett alternativ om man ska till Nairobi, Johannesburg, Kapstaden, Seychellerna eller Antananarivo på Madagaskar för att nämna några få av många.

Vår resa ben för ben

Totalt blev det fyra ben i ekonomiklass för oss. Nattflygningen ARN-ADD tar cirka sju timmar vilket följdes av fyra timmars väntan på ADD innan ADD-JRO på knappt två timmar. Samma väg tillbaka så klart, med tre timmars väntan på ADD innan sista benet och nattflygningen upp till ARN. Vi flög med fyra olika plan och satt i tre 787 Dreamliner och en A350. Widebodies all over the place med andra ord.

• ARN – ADD ET715, 4 oktober 2022
  Boeing 787-9 Dreamliner (ET-AUO)
• ADD – JRO ET815, 5 oktober 2022
  Airbus A350-941 (ET-AVE)
• JRO – ADD ET814, 17 oktober 2022
  Boeing 787-8 Dreamliner (ET-ATK)
• ADD – ARN ET714, 17 oktober 2022
  Boeing 787-9 Dreamliner (ET-AXL)

Bokning och pris

Flyger vi, som i det här fallet, med ett enda bolag så bokar vi alltid direkt på deras egen sajt. Då vet vi vad vi får, vad som ingår och att bolaget tar hand om eventuella konstigheter längs vägen (eller det är i alla fall deras skyldighet). Vi försöker alltid ducka för mellanhänder som onlineresebyråer.

Att boka direkt hos Ethiopian Airlines är på det hela taget en okej upplevelse men jag tycker att de tydligare bör ange hur mycket bagage som ingår. Nu hittar man det via en liten länk i bokningen vilket gör det hela onödigt omständigt. Jag lyckades inte heller klura ut bagagemängden via de bekräftelsemejl som skickades ut efter bokningen.

Vi bokade ekonomiklass hela vägen och då ingick 2×23 kilo incheckat bagage plus handbagage på 7 kilo. I övrigt gjorde vi inga tillägg på biljetten. Priset per person blev 6868 SEK per person, 13736 SEK för oss båda två. Vill man lyxa till det kan man köra business och hos Ethiopian heter det Cloud Nine.

BLOGG | Prislappen för hela Kilimanjaro-äventyret

Timmarna på Addis Ababa Bole International Airport

Efter en föga imponerande upplevelse 2015 hade vi inga större förväntningar när vi landade i Addis efter nattflygningen från Arlanda. Men, terminalen har faktiskt snyggats till en aning och den är både ljus och luftig. Ljudnivån är väl sådär när det är fullt med folk men vilken flygplats är inte det? På vissa platser finns det också sängar utställda för den som hellre vill vila lite än att sitta på en stol. Men nej, någon favoritflygplats är det definitivt inte.

Merparten av timmarna i Addis spenderade vi i Sheba Platinum-loungen, där vi kom in tack vare Star Alliance-status. En av fördelarna med att flyga inom alliansen med andra ord. Morgonbesöket på nerresan var väldigt behagligt. En nästan tom lounge bjöd på lugn och ro så där tog vi en enkel frukost och kaffe. Annat var det på hemresan då vi gjorde samma procedur. Den kvällen var loungen helt knökfull och en ljudvolym utan dess like. Jag föredrar morgonupplevelsen alla dagar i veckan.

På det hela taget upplevde vi Bole International som en helt okej mellanlandning. Vi har varit med om bättre. Och sämre.

BLOGG | Sheba Platinum Star Gold Lounge

Flygplanen och kabinerna

Airbus A350

På sträckan Addis-Kilimanjaro flög vi en Airbus A350, levererad i december 2018. I ekonomiklass är det 3-3-3-sittning med cirka 318 säten (och 30 platser i Cloud Nine med en 2-2-2-konfiguration). Varje säte har en egen underhållningsskärm (IFE) på uppskattningsvis 9″ och i varje armstöd sitter det en fjärrkontroll för just IFE:n.

Placeringen av kontrollen i armstödet är makalöst korkad. Varje gång man lägger sin arm så riskerar man att trycka på någon av knapparna. Jag vet inte hur många pling i kabinen jag hörde för att påkalla flygvärdarnas uppmärksamhet. Säkert flera gånger i minuten – under hela flygresorna. Vi utgick från att 98,7% av dem var ofrivilliga tryck. Idiotiskt.

Varje säte har ett eget USB-A-uttag under skärmen tillsammans med ingång för hörlurar. Notera att du behöver en adapter om du har med egna 3,5mm-lurar. Något som dock inte kräver adapter är de två strömuttagen som varje tripplesäte delar på. Det är beläget under stolsfickan framför dig så det är bara att köra med vanlig EU-plugg.

I övrigt inga konstigheter med utrymmen för ben. Det är lite halvtajt men som regel har jag inga problem med det. Men så är jag inte heller längst i klassen. Behöver man extra utrymme kan jag rekommendera sätena längst fram i varje kabin, med risk för extra spring då toaletterna är belägna precis där.

Boeing 787 Dreamliner

Tre av fyra resor gjordes med Boeing 787-Dreamliner. JRO-ADD flögs med en 787-8 med 24 säten i Cloud Nine och 246 i ekonomi. De två andra var i den något större 787-9 med 30 säten i business och 285 i ekonomi. Precis som i A350 är det 3-3-3-konfig i ekonomiklass (och 2-2-2 i Cloud Nine).

Ärligt talat tror jag nog att medel-Svensson knappt märker någon skillnad mot exempelvis A350 (varesig interiört eller exteriört) och det finns säkert saker som inte heller jag ser. Vi hade på det hela taget likvärdiga upplevelser även om skillnaderna finns där. 787:orna har ju bland annat smartglass-lösningen där man dimrar fönstren med den lilla knappsatsen direkt under fönstret. I min värld en ganska bra lösning.

Fler likheter med A350? Skärm och underhållning är det samma samt USB-A-port och ingången för hörlurarna (som även här kräver adapter). Ja, plus den helkorkade fjärrkontrollen mitt på armstödet. Man skulle ju ändå vilja ha varit med när någon eller några tog fram den här lösningen. Man kan få brain freeze för mindre.

Mat, service och underhållning

Efter fyra ben i ekonomiklass med Ethiopian kan jag konstatera att det är vegetariskt man ska gå för, helst när det gäller lunch och middag. Smakmässigt var det inget större konstigheter men kvaliteten på biffrätterna var högst medelmåttig där det var både segt och senigt. Förutom själva huvudrätten landade det också in både bröd, en liten förrätt, en liten sötsak plus att man kunde välja till dryck både utan alkohol och med. Lite som sig bör på en långresa alltså.

Servicen fungerade hyfsat klanderfritt men jag noterade viss brist på renlighet ombord. Bilden på det utfällbara bordet får tala för den saken och det i en tid när många flygbolag slår på stort med hur kliniska de varit och är under och efter pandemijäveln. Vad gäller sviterna av just pandemijäveln så var munskydd ombord rekommenderat men det var långtifrån alla som använde dem.

Underhållningen (IFE) ombord består av både filmer, TV-serier och spel. För det mesta lät jag kartan rulla men jag scrollade snabbt igenom utbudet för att hitta något intressant. Men nja, de långa flygningarna mellan Arlanda och Addis gick på natten så då valde vi att försöka sova istället för att se på film. Addis-Kilimanjaro-rutten var så kort att man inte hann med så mycket mer än att äta och titta på utsikten. Och utsikten ska ni veta, den slår de flesta filmer i utbudet.

Från våra fönsterplatser

Ja, med det sagt så får jag väl visa några bilder från vad vi såg från våra fönsterplatser. Det fanns mycket att spana på där från 39000 fot men det finns så klart en bild som är solklar vinnare. Jag menar. Att få lyfta från JRO och se Kilimanjaro där nedanför, vars topp vi stått på bara några dagar tidigare, är oerhört svårslaget. Ingen film i världen kan få mig att byta bort den utsikten.

Tredje bilden här under är strax innan ankomsten till Kilimanjaro, vilket med facit i hand är en av de skumpigare inflygningar jag varit med om. Samtidigt lite häftigt att se ett knippe små tromber dra fram över landskapet när vi var bara några meter ovanför marken.

Flyga med Ethiopian Airlines – allt som allt

Allt som allt så tycker vi att det fungerade bra att flyga med Ethiopian Airlines till Kilimanjaro. Tre av fyra ben lyfte och landade enligt tidtabell. Det var bara ADD-JRO som blåste iväg en timme sent och landade 45 minuter efter tidtabell, i sammanhanget inget som påverkade resten av vår resa. Allt incheckat bagage kom fram och var helt (och vi följde väskorna med våra AirTags) så även det fungerade klanderfritt.

Även om vi flög med olika kärror så var det snarlika upplevelser. Den idiotiska armstödskontrollen fanns där vilket vi ville eller inte och för framtiden har jag noterat att det är ”vegetariskt” som ska in på vägrätt sju. I övrigt smakade det förhållandevis bra och servicen var ungefär vad man kan förvänta sig.

Väntetiderna i Addis, vilka totalt blev 7-8 timmar, löste vi med loungetillgång så det fungerade också helt okej.

En gång till?

Skulle jag då välja att flyga med Ethiopian igen? Ja, det skulle jag göra om de tar mig till rätt ställe, med bra flygtider och rätt prislapp. Det är dock kanske inte mitt prioriterade val. Lite som inför den här resan då vi spanade både på KLM, Qatar och Turkish. Om vårt önskemål om Sydafrika slår in framöver så har vi dessutom Lufthansa, SWISS, British Airways och Emirates att välja på. Med den konkurrensen får Afrikas största flygbolag genast en lägre placering på priolistan.

Skulle du flyga med Ethiopian under rätt förutsättningar eller har du redan gjort det? Lämna gärna en kommentar och berätta!

VLOGG | Flyga med Ethiopian på Youtube-kanalen