Tanken från början var att två olika resesällskap, ett från Göteborg och ett från Östersund, ungefär samtidigt skulle landa på Milano Malpensa vid 14-tiden. Även om vägarna genom Europas luftrum skilde sig en aning så skulle vi ändå mötas upp strax efter lunch, hämta ut hyrbilen och sedan rulla iväg mot Alessandria, tolv mil söder om flygplatsen.
Ett av flygbolagen ville dock annorlunda och ställde in en av flighterna för ressällskapet från Göteborg. De bokades förvisso om helt utan omsvep men även den nya rutten åkte på förseningar. Vips hade Maria och jag, som landat i hyfsad tid, fem timmar över på flygplatsen utanför Milano. Vad vi gjorde? Vi improviserade.
En hyrbil var ju redan bokad så vi hämtade ut den och tog första bästa väg upp mot bergen och gränsen mot Schweiz.
Hej Como, det var på tiden!
Det är bara fem mil från Malpensa till Como (och lika långt från centrala Milano), merparten motorväg förutom den sista biten ner till centrumkärnan. Det tog oss en dryg timme från det att vi rullade ut från Terminal 1 tills det att vi klev ur bilen i Como. Då snurrade vi också nere vid de sjönära kvarteren i femton-tjugo minuter innan vi tillslut fick lite medgång och hittade en lucka precis vid det så vackert belägna Villa Olmo.
Como ligger otroligt naturskönt längst in i Comosjöns sydvästliga vik. Man tror kanske att man ser stora delar av sjön från strandpromenaden. Faktum är dock att man där bara ser som längst en mil ut, även om bergen i fjärran är betydligt längre bort än så. Sjön i sin helhet sträcker sig ytterligare fyra mil norrut. Två och en halv mil ut från Como, vid Bellagio, delar sjön på sig. En del fortsätter nästan rakt norrut och åt sydost försvinner sjön i en smal remsa ner mot Lecco.
Området som sådant är inte obekant. Motorvägen mellan Milano och Lugano har jag åkt flera gånger men vare sig Maria eller jag hade tidigare varit nere i stan. Så ja, det var banne mig på tiden.
I jakten på middag så strosade vi strandpromenaden in mot stan. Eller ja. Vi kom till hangaren med sjöflygplan efter en dryg halvkilometer, precis vid fotbollsarenan. Där arbetades det för fullt med att avrunda dagens aktiviteter, allt medan de sista flighterna tog rundturer ovanför våra huvuden. Hade jag haft bättre koll och något högre blodsocker hade jag struntat i matjakt och tagit mig en flygtur istället.
Ni får inte bli förvånade…
Vi kände inte riktigt för pizzahaket vi passerade nere vid sjön utan knallade vidare upp upp i stan. Det måste ju finnas något annat? Och det finns det säkert. Fast inte där vi gick, så vi enades tillslut om att pizza med sjöutsikt kanske var en ganska bra idé ändå, allra helst med begränsad tidsbudget.
Tja, det var inte den bästa pizzan jag ätit. Men det var fin utsikt. Maria åt ena hållet, sjön rakt fram och massa löpare som joggade förbi oss med olika stilar i olika tempo. Plus en cola på det, för ett trött huvud som varit vaket sedan 5-tiden på morgonen och som skulle orka fyra-fem timmar till.
Efter timme och lite till längs strandpromenaden i Como, till vyerna av en vacker sjö och bebyggelse som kryper upp på bergssluttningarna, var vi tvungna att rulla tillbaka mot Malpensa och möta upp vårt försenade ressällskap.
Och Como då? Ja alltså, det finns givetvis så mycket mer att upptäcka både av stan, sjön och hela området runtomkring. De slingrande bilvägarna. De vackra vandringarna. Några sköna löprundor. Eller kanske en tur i ett sjöflygplan. Bli därför inte förvånade om ni får en ny och lite mer djupgående reserapport härifrån framöver.
