Vi gjorde Vilnius på vintern – mer lågsäsong åt folket!

Vi får ibland frågan om varför vi reser hit och dit just den där tiden på året. ”Då är det ju kallt/grått/bla bla bla…” och visst, Vilnius på vintern kanske inte är något att sträva efter om man är ute efter t-shirtväder. Man får å andra sidan en vacker stad i en något annorlunda skepnad och nästan helt utan andra turister. Februari är med andra ord en bra period att åka med jägartipset att packa ner understället.

Så, här har ni vår helg i ett iskallt Vilnius.

Lokalbussen in till city

Vi landade ganska sent och det enklaste hade så klart varit att ta taxi från flygplatsen till hotellet. Sedan hittade vi en lokalbuss som stannade ett par hundra meter från vårt boende så då blev valet enkelt. Vi betalade en tia per person och turen tog en knapp kvart. Enastående prisvärt, trots ett ymnigt och blött snöfall våra första timmar i Vilnius.

Här bodde vi

Vi hade gjort det ganska enkelt för oss och bokat in oss på Comfort Hotel LT – Rock ’n’ Roll. Nordic Choice-kedjan alltså. Inte billigast, inte bäst läge men vi hittade en dubbelpoängskampanj och slog till. När det ändå bara var en kvarts promenad till gamla stan så var det lite skit det samma. Vi brukar promenera mycket när vi är ute och flänger så Vilnius blev inget undantag.

Rock ’n’ Roll-hotellet som sådant var helt okej. Sköna sängar, okej frukost, en supermarket mitt emot och ett tillräckligt stort rum för att kunna köra lite morgonträning. Gym finns men var stängt för renovering under vår helg. Jag tittade ändå in lite snabbt (det låg precis bakom receptionen) och såg faktiskt väldigt trevligt ut. Frukosten var väl kanske inget att skriva hem om men jag har varit med om betydligt sämre också.

Förmiddagspromenad till gamla stan

Första förmiddagen promenerade vi in till gamla stan. Med februari i kalendern hade vi givetvis preppat med underställ och det visade sig vara ett klokt val. Vi smet ganska snart in i katedralen för en närmare titt (och lite värme). En mäktig byggnad som vi bestämde oss för att titta närmare på. Det fanns platser över på en guidad tur i kyrptorna dagen efter så vi bokade in oss och promenerade vidare. Eller ja, det blev en kort promenad bort till närmaste café för en värmande mugg kaffe och lite innesittande.

Fin utsikt från Gedimino och de tre korsen

Ett område som vi på förhand spanat in var kullen med Gedimino-tornet och kullen med de tre korsen ett stenkast därifrån. Efter cafébesöket tog vi oss till fots ner till Neris, floden som flyter genom Vilnius, och sedan bort till rälsbussen som tog oss upp till Gedimino Castle Tower. Här löste vi inträde för att komma hela vägen upp till tornets tak och som bjöd på en härlig 360°-vy över Litauens huvudstad. Det här ska ju vara en av Europas grönaste städer, alltså färgmässigt med alla sina träd och parker. Februari är väl kanske inte den bästa månaden för den saken men fin utsikt var det i vilket fall som helst.

Tornet då? Ja, det har anor från 1400-talet och inuti finns en liten utställning om stans historia med gamla kanonkulor, vapen och en 3D-modell av det gamla Vilnius.

Efter tornet knallade vi vidare bort till monumentet De tre korsen, som restes här till minne av de munkar ur Franciskanorden som mördades på kullen i mitten av 1300-talet. På 1600-talet restes de första träkorsen till deras minne och 1916 ersattes dessa av det nuvarande monumentet i betong.

Promenad genom Uzupis

Det finns enklare sätt att ta sig till hippie-stadsdelen Uzupis än vår väg. Att knalla i snårig terräng längs bifloden Vilnia i februari kan jag nog inte rekommendera någon men eftersom det var närmaste vägen från kullarna vi just besökt så fick det bli så. Uzupis har jag skrivit om i ett eget inlägg men kortfattat kan vi konstatera att vi inte riktigt visste vad vi skulle tycka om den här egendomliga stadsdelen. Lite fräcka väggmålningar, en ful katt som monument och en soffa som hängde under en bro är väl bestående minnen av våra två timmar här.

Nu kanske det inte låter så spännande, men så här då; är man i Vilnius så ska man besöka Uzupis. Helt klart. Vi rundade av våra timmar med ett restaurangbesök innan vi knallade vidare in mot gamla stan för lite fredagshäng.

En mini-barrunda

Nej, det var ingen minibarrunda på hotellrummet vi gjorde (tror inte ens det fanns en minibar där) utan en mini-barrunda eftersom vi bara stannade på två ställen den här kvällen. Först på El Mercado och sedan vidare till Nick & Nora innan vi rundade av vår första dag med chips och På Spåret på hotellrummet.

En saluhall, streetart och potatislunch

Andra förmiddagen startade med en promenad till Hales Turgus, en stor saluhall i närheten av centralstationen. Eftersom både Maria och jag var nyätna sedan frukost blev det mest en långsam promenad rakt igenom, där vi passerade en och annan väggmålning.

Vi hade inga storslagna planer för dagen mer än vårt bokade besök i katedralens kryptor så det blev en slentrianvandring genom Vilnius charmiga gamla kvarter. Lunchen någon timme senare bestod av Bulviniai blynai, en potatisrätt vilket ska vara ganska vanligt i det litauiska köket. Restaurangen var charmigt belägen i en källare med gamla tegelvalv. Jag vet fortfarande inte om det var en turistfälla eller en genuin litauisk restaurang. Gott var det i vilket fall.

Katedralens kryptor

Tillslut blev klockan 16 och vår guidade tur i katedralens kryptor började. En spännande vandring genom flera hundra år gammal historia. Jag har skrivit ett komplett inlägg om katedralen och vårt besök, läs gärna det. Även klocktornet bredvid besöktes och vi tog oss hela vägen upp, 52 meter ovanför stan.

Vi försökte i alla fall äta

Äta bör man, och så vidare. Dock hade vi inga bokade restaurangbesök den här gången och de vi fått tips om var helt fullbokade. Vi slutade kvällen på en nepalesisk restaurang och åt oss mer än mätta. Oväntat gott men också lite märklig service, lite åt ”Hur fan hittade ni ens hit och varför vill ni äta här?”-hållet. Charmigt? Ja men ändå lite.

En avslutande lyxfika

Söndagmorgon i Vilnius och våra sista timmar i stan (för den här gången). Sugamour hade vi hört gott om så vi letade upp det här gulliga och Instagram-vänliga caféet som visade sig leverera bakelser med utseendemässig perfektion och smaker inte långt därifrån. Prislappen också, det här blev utan tvekan det dyraste besöket under våra dagar i stan. Ganska stimmig miljö och stressad personal drog väl ner helhetsbetyget en aning men absolut värt ett besök om du har vägarna förbi.

Tågstationsflygplats?

Tiden rann iväg och vi satt snart på lokalbussen ut till flygplatsen igen. Galet egentligen. Här hemma betalar vi hundratals kronor för bussar eller expresståg i brist på lokaltrafik till flygplatserna. I Vilnius (och många andra ställen) betalar man en tia och tar lokalbussen. I Sverige är det väl typ bara Kalmar som erbjuder den möjligheten?

Flygplatsen förresten. Den ser nästan ut som en klassisk tågstation när man anländer, kanske en av de vackraste fasader jag sett på en flygplats.

Vilnius på vintern

Så. En helg i ett vintrigt Vilnius var till ända. Underställsbyxor, buff och tjockmössan gjorde susen. Maten var god. Gamla stan var vacker. Utsikten från kullarna var fin. Servicen på restaurangerna var lite sådär kyligt sträv. Fast. Med tanke på hur enkelt Vilnius är att resa till så borde vi bege oss hit när det är lite mer grönska. Kanske har lokalbefolkningen också tinat upp lite då?

Å andra sidan så är ju lågsäsongsresor fantastiskt sköna eftersom man slipper folk, trängsel och köer. Då gör det inget att jag måste packa ner underställsbyxorna. Vilnius på vintern inkluderat.