Dag 3 – norra Tyskland på cykel med konstnärer och hällande regn

Efter ett tidigt och kort pass i löparskorna och en gedigen hotellfrukost är vi redo att ta oss ann helgens sista cykeldag. För en gångs skull ska vi inleda dagen med buss upp till Ahrenshoop för att sedan avsluta alltihop med en cykeltur tillbaka till Rostock. Ja, det är i alla fall planen. Och planer har ibland en förmåga att ändras. Vi niotiden samlas vi som vanligt nere vid entrén och börjar vår väntan på en buss…

VAR? Rostock > Ahrenshoop > Ribnitz-Damgarten
LÄNGD? Cirka 72 kilometer
TYP? Cykelvägar på asfalt

Vi trampade själva

…som aldrig kommer. Men gruppen är driftig och vi löser helt enkelt problemet – genom att hoppa upp på cyklarna och trampa de fyra milen upp till det lilla kustsamhället Ahrenshoop. Jag menar, cyklarna finns och batterierna är fulladdade. Det här blir mer eller mindre transportcykling på samma vägar som vi gjorde föregående dag. Vi passerar bland annat stolpen som jag kraschade in i. Jag utmanar ödet, tar upp mobilen och fotar den där jävla stolpen medan jag rullar förbi. Den här gången vann jag.

Vår himmel är återigen riktigt gråtung och ska enligt prognosen släppa lös ett rejält regnväder framåt eftermiddagen. Kanske kan vi ha en buss som väntar då istället?

Tysklands svar på Skagen

Efter knappt tre timmar når vi äntligen vårt mål, efter fin cykling förbi vackra hus och långa stränder. Lite som vanligt här uppe längs Östersjön i Mecklenburg-Vorpommern. Ahrenshoop är Tysklands svar på Skagen (eller svenska Arvika för den delen). Ett konstnärscentrum där kreatörer visat sina estetiska förmågor kring bland annat landskapsmålning sedan slutet på 1800-talet.

Ljuset, det speciella som skapas tack vare allt omgivande vatten plus det originella landskapet, är vad som lockat konstnärerna hit. Och ja, vatten finns det gott om. Östersjön i väster och den grunda lagunen Saaler Bodden i öst. Hans Götze, själv konstnär, möter upp oss och varvar sin tätposition i cykelklungan med berättelser om Ahrenshoops olika delar.

Första anhalten är den lilla hamnen i Althagen, som vätter mot Saaler Bodden. En idyllisk liten småbåtshamn som vi njuter en sväng av in innan vi tar oss vidare bort mot dagens lunch. I Ahrenshoops norra del äter vi på Café Namenlos och här hinner vi sitta en timme och njuta av god mat. Det blir en soppa för min del då jag längs vägen knaprat på fikapåsen vi fick innan vi cyklade iväg tidigare på morgonen.

Att jobba i motvind

Vi jobbar lite i motvind den här dagen. När bussen inte dök upp på morgonen och vi valde att cykla så flyttades hela programmet med flera timmar. Det visar sig också att vi inte heller har någon buss på eftermiddagen vilket gör att vi plötsligt måste kasta in ännu mer cykling plus en tågresa att passa mitt i alltihop. Lägg där till ett annalkande regnväder och en fortsatt sightseeing i Ahrenshoop så… ja. Suboptimalt kan vi väl kalla det.

Det känns ändå som att hela gruppen är i gott mod. Några regndroppar ska väl ändå inte vara några större svårigheter. Med den inställningen drar vi på en konstrunda i expressfart. Vi joggar in och ut genom samhällets olika ateljéer, studios samt konstmuseet som öppnade 2013. Ett snabbt stopp i Ahrenshoop Kunstkaten får vi också in, vilket är ett av norra Tysklands äldsta gallerier. Träkyrkan är också värd ett besök, vars interiör är format som ett uppochnedvänt skepp.

Havsvibbarna är alltid påtagliga här längs kusten. Regnet fullkomligt vräker ner under en lång stund. Klassiskt ändå. Ombytligt och emellanåt oförutsägbart. Ena timmen sol. Andra timmen regn. Lite som hemma i fjällvärlden för oss från Östersund. Regnjackan kommer minst sagt till användning och varje inomhusstopp är en chans för lite värme men också en upptäcktsresa genom ögonen på konstnärerna här.

Med sju minuters marginal till tåget

Med en tågtid att passa vinkar vi hejdå till Hans, som tålmodigt och utan regnställ guidat oss genom Ahrenshoops konstmyller. Vi har en tågtid att passa och det börjar bli bråttom på riktigt. På en lång karavan rullar vi i marschfart mot tågstationen i Ribnitz-Damgarten. Det är ganska tyst i leden och jag försöker värma mina fingrar inne i regnjackans ärm samtidigt som jag vill ha ett stadigt grepp på styret.

Och så cyklar vi fel. En redan knapp tidsmarginal blir än mer knapp och med en omväg i åtanke trampar vi på än mer. Allt över 25 km/h på en elcykel är dock ganska tungt men vi har för en gångs skull lätt medvind in till tågstationen.

Vi hinner med tåget med sju minuters marginal. Inklusive att ordna biljetter och bära cyklarna genom gångar och trappor till rätt perrong. Tåget i sig är tacksamt med gott om plats för våra cyklar och resan in till Rostock tar bara en knapp halvtimme. På överkroppen är jag torr men allt under midjan är blött. Skorna går att vrida ur. Vi skrattar åt vädret och väl på hotellet svidar jag om och joggar upp till bastun. Utan att först sätta bilder på backup eller prylar på laddning.

Middag på den blå åsnan

Resans sista gemensamma middag tar vi på Blauer Esel mitt i Rostock. Alla har tinat upp efter dagens dryga sju mil i cykelsadeln. Det skålas i bubbel för våra tre dagars eskapader längs den tyska nordkusten. Vår guide Thomas har skrivit ut några fantastiska bilder med en personlig hälsning på baksidan. Samtalen om dagens äventyr korsar bordet. Middagen är superb och öringen på tallriken smakar alldeles utmärkt där den serveras tillsammans med puré på svartrot och grädde.

Våra dagar här längs Östersjökusten går mot sitt slut. Kvällen avslutas med kramkalas innan vi var för sig kryper ner i sängarna och summerar våra upplevelser. Eller ja, åtminstone hinner inte jag ha så mycket eftertanke eftersom jag somnar på ett par minuter. Intrycken ska få vila, precis som röven som nött sadel i nästan tjugo mil.

Men det var det värt, sanna mina ord.

Resan gjordes tillsammans med tyska turistbyrån. Åsikter, reflektioner, bilder och texter är alltid eget material och inlägget har ej granskats av tredje part innan publicering.