Guide till Neapel – 24 timmar bland gränder, vyer & guldkorn

Efter några härliga dagar runtomkring Neapel med Vesuvius, Pompeji och Amalfikustens underbara landskap valde vi att avsluta vår Italien-tripp med en heldag inne i själva stan. Det är också utifrån den dagen som ni nu har min guide till Neapel rakt framför näsan.

Ja, nej, det är svårt att bli expert på ett tjugofyratimmarsbesök och det är inte heller min ambition. Se istället inlägget som ett tänkbart upplägg, eller som russinen i kakan, om du har begränsat med tid. Förbered dig också på ett sorts organiserat oorganiserat kaos, som alla ändå verkar finna sig i. Som turist verkar man antingen gilla det, eller så drar man härifrån innan man ens hinner säga (eller äta) ”pizza napoletana”.

För egen del? Kärlek!

Min guide till Neapel (förutom två kända landmärken)

En guide till Neapel känns kanske inte på riktigt om man inte inkluderar Vesuvius och Pompeji. Well. Sorry (not sorry) men jag kommer att exkludera dem i den här guiden. Anledningen är enkel då dessa upplevelser i sig kräver en rejäl insats i framförallt tid. Vi la fyra timmar bara på att gå runt inne på Pompeji och lika lång tid på Vesuvius sluttningar, en topptur som jag bloggat om här.

Så klart, de här platserna ska besökas men mitt tips är att lägga dem på egna dagar och istället dedikera (minst) en heldag åt Neapels centrala stadsdelar. Som vi gjorde. Vilket jag berättar om… nu!

Piazza Giuseppe Garibaldi

Vi hade i princip bara två skäl till att besöka det här stora torget mitt i Neapel. För det första bodde vi med utsikt över piazzan våra två sista nätter i stan. Läget som sådant var det inget större fel på. Jag menar, granne med stationen och utsikt mot Vesuvius direkt från rummets balkong.

För det andra så lämnade vi Neapel med tåg, vilket då var två minuters promenad från boendet till tågperrongen.

I övrigt är det inte jättemycket att se här, om ens något. Centralstationen i östra änden, en Garibaldi-staty i västra och en tunnelbanenedgång däremellan.

Centro Storico – Neapels historiska kvarter

Inför vår heldag i Neapel hade vi blivit tipsade om flera sevärda platser i Neapel. Bland annat stans historiska kvarter, Centro Storico. Som vi förstod det löper det två huvudgator genom stadsdelen varav vi hamnade på Via San Biagio Dei Librai. Rent allmänt upplevde vi inte supermycket trängsel i Neapel. Förutom här. Det verkade faktiskt som att merparten av turisterna dragit sig just hit. Tänk är lite som Västerlånggatan i Gamla Stan här hemma i Stockholm.

Jag tänker inte klandra dem. Gränderna är små och charmiga där man ständigt påminns om fotbollens inflytade. Napoli hade ju bara några månader tidigare kammat hem Scudetton för första gången sedan 1989/90 och ja, de verkade fortfarande fira där i början av augusti. Om laget som sådant hyllades så var Maradona den verkligt sanna hjälten, trots att han inte längre finns kvar bland oss.

En härlig kaffe på sidan

Trånga gator gör ju också att trängseln blir mer påtaglig. Efter att ha stoppat in våra huvuden på några innergårdar och spanat in ett par kyrkor längs Via San Biagio Dei Librai valde vi att vika av till några sidogränder. Tänk vad märkligt ändå, för där var det i det närmaste folktomt. Vi hittade ett mysigt café på ett litet torg där vi slog oss ner för en fikastund.

Tips från coachen är alltså att hitta något mer folktomt och njuta av lugnet. Ofta är det inte längre bort än ett kort stenkast.

Murales Maradona i Quartieri Spagnoli

Ett givet stopp om man är fotbollsintresserad och ett givet stopp om man inte är fotbollsintresserad. Maradona har ärats med ett eget torg och om det var packat med folk längs Centro Storicos huvudgator så var det ingenting mot Murales Maradona i de spanska kvarteren. Galet med folk, överallt!

Kvarteret pryds med väggmålningar, bilder, butiker och Maradona-merch. Man måste inte stanna jättelänge men att ta in den här fotbollseuforin, utan att det ens är match, är något alldeles speciellt.

HITTA HIT | Murales Maradona

Bergbanan upp till slottet

Det var en stekhet dag vi hade så istället för att promenera och rinna bort i en svettpöl valde vi att ta bergbanan upp till slottet Castel Sant Elmo. Den kostade knappt två euro för en enkelresa, vilket vi ansåg var fullt rimligt. Man kan köpa ett dagskort för tunnelbanan och då ska den här bergbanan ingå i priset. Tänker man transportera sig en del i stan så ska man absolut se över ett sånt alternativ.

Bergbanan var i vilket fall ett smidigt sätt att ta sig både upp till slottet och ner därifrån.

Castel Sant Elmo, utsikten och senlunch

I mitt tycke spenderade vi våra bästa Neapel-timmar uppe på slottet Castel Sant Elmo, vilket jag bloggat om här och som varje guide till Neapel borde innehålla. Utsikten är 360 grader hänförande vyer över stan, bukten, Vesuvius och Sorrentohalvöns norra sida (som hyser Amalfikusten på sin södra del). Slottet har anor från 1200-talet och dess nuvarande skepnad är från 1500-talet. Absolut värt ett besök, inklusive entréavgiften på €6 per person.

Efter slottsvandringen tog vi oss ner till bergbanestationen Funicolare Centrale men innan vi åkte ner till stans myller igen dess passade vi på att ta en sen lunch på Fresco i närheten. Helt okej ställe och en svalkande öl kan eventuellt ha slunkit ner i samma veva.

HITTA HIT | Castel Sant Elmo

Quartieri Spagnoli, Piazza del Plebiscito och Statua di Augusto

Efter att ha kommit ner från slottets höjder ramlade vi ut från bergbanestationen Augusteo och rakt in i Via Toledo, vilket är en av Neapels största shoppinggator. Vi blev inte allt för långvariga här (shopping är inte vår paradgren direkt) men passade på att ta ett varv i mäktiga Galleria Umberto I, vilket i mångt och mycket påminner om Galleria Vittorio Emanuele II i Milano.

Efter ett antal timmar på stan under gassande sol började vi känna oss ganska möra, både i huvud och ben. Efter att snabbt ha strosat igenom de spanska kvarteren tog vi oss ner till Piazza del Plebiscito, vilket kändes som en mindre minivariant av Petersplatsen i Rom. Några hundra meter därifrån träffade vi på Statua di Augusto nere vid kajen, med härlig utsikt över Neapelbukten.

Det går att fortsätta bort mot Castel dell’Ovo och Mappatella Beach men med 25000 steg i kroppen vände vi tillbaka till hotellet för att göra vår dagliga runstreak, ta en skön dusch och sedan vila fötterna lite inför kvällen.

Tunnelbanan utan täckning

Vi åkte bara tunnelbanan en enda gång, från Garibaldi till Municipio. Onekligen ett smidigt transportsätt och bara att betala sig in med kort (plastkort eller mobilen) men väl nere i underjorden så var det exakt noll täckning. Inte som på tunnelbanan i Stockholm med andra ord.

Pizzeria Pellone och Barrio Botanico

Vill man äta något trevligt så är Neapel helt rätt ställe att befinna sig i, kanske allra helst pizza eftersom det här är pizzans hemstad. Vår värd tipsade om Pizzeria Pellone, fyra kvarter från centralstationen. Utan att ha bokat bord gjorde vi en chansning en av kvällarna. Det fungerade – om man är beredd på att få vänta. I vårt fall en knapp timme innan vi fick slå oss till bords. Lätt värt skulle det visa sig, en av de bästa pizzorna jag ätit. Högst prisvärt dessutom!

Barrio Botanico blev vi också tipsade om så när eftermiddag blivit kväll tog vi tunnelbanan hit. På ytan ett fint ställe med högt i tak och mysig inredning. Vad gäller drinkar och service så… nja, det här var väl kanske inte Neapels starkaste kort. Vi nöjde oss faktiskt med varsin drink innan vi bestämde oss för att kitta ihop. Promenaden genom kvälls-Neapel blev en vacker upplevelse genom folktomma gränder.

HITTA HIT | Pizzeria Pellone | Barrio Botanico

Stadio Diego Armando Maradona

Ska man bara röra sig i de centrala delarna av stan kan Stadio Diego Armando Maradona, Napolis hemmaarena, kännas ganska offside. Vi tog oss ut dit tack vare hyrbilen vi hade en av dagarna i Neapel men det går även att ta tunnelbanan ut. Från Piazza Garibaldi åker man till Campi Flegrei, vilket tar 33 minuter. Väl där har man ytterligare en knapp kilometer att gå till själva arenan. Lätt värt om ni frågar mig, säsong eller inte.

Namnet är för övrigt ganska nytt. Det var först efter Maradonas död 2020 som arenan fick sitt nuvarande namn, efter att tidigare ha hetat Stadio San Paolo.

HITTA HIT | Stadio Diego Armando Maradona

Avgång från Napoli Centrale

Tidigt morgonen därpå klev vi upp för att ta snabbtåget upp till Rom och sedan vidare till Milano. Det är såna här gånger man uppskattar att det bara tar två minuter att gå från porten på boendet till rätt spår på Napoli Centrale. Vi rullade snart ut från stationen och fick några sista glimtar av Vesuvius och de böljande landskapen som omger Neapel.

Neapels baksidor då?

Ska inte en guide till Neapel nämna stans baksidor också? Jo. Så klart. Det finns synliga och mindre synliga problem, precis som med andra städer både i Italien och resten av världen. Runt centralstationen där vi bodde var det både smutsigt och en del ”löst” folk och det kan nog kännas otryggt i de här kvarteren om man reser själv. Vi råkade dock inte ut för några konstigheter alls ska tilläggas.

På kvällarna samlas också alla sopor ihop och läggs i stora högar längs gatorna. Det ser ganska ocharmigt ut men den här företeelsen är ju Neapel inte själv om. Kör man bil i stan så får man också räkna med ganska dåliga vägar och ett generellt trafikkaos, om än förlåtande. Men, det gäller att ta för sig och inte bli för ängslig eller förbannad för att italienarna inte gör precis som man själv vill alla gånger. Att följa flödet är inte alltid samma sak som att följa regler, men man gör faktiskt rätt i att bara haka på när det väl flyter.

Ska man resa till Neapel?

Jag ska ta och runda av min guide till Neapel med en rekommendation – åk hit! Det är ett charmigt kaos men framförallt en stad och ett område som erbjuder mängder med upplevelser så väl för stadsflanören som naturälskaren. Nu var det här en guide till Neapels centrala delar och inte storstadsområdet, som Vesuvius, Pompeji, Capri eller Amalfikusten. Förhoppningsvis har ni ändå fått några sköna tips om både kända och mindre kända platser plus ett par guldkorn som alla kanske inte hittar till.

Sitter ni på erfarenheter från Neapel som borde upplevas så skriv gärna en kommentar här under.