I veckan fick vi frågan om vi var sugna på att dra på de avslutande skidskyttetävlingarna i Östersund, nämligen söndagens jaktstarter både för dam och herr. Världscupen har varit på besök med tävlingar mest hela veckan vilket vi sett både på stan, TV och från lägenheten där skidstadion lyst upp hela kvällshimlen. Med -12°C körde vi säkra kort vad gällde kläder och det tycker jag ändå är nice. Att ha rätt grejer hemma, dra på lager på lager och sedan sticka ut för lite aktivitet. Trots att man vet att man kommer frysa om vissa kroppsdelar hur man än bär sig åt.
Well. Inga problem med parkeringsplats. Vi pröjsade femtiolappen för att stå fem minuters promenad från entrén och där pengarna gick till en av stans lokala skidklubbar. Enkelt val.
Väl på plats kom vi in precis efter att damernas jaktstart börjat så vi tog plats på läktaren precis ovanför målgången. Massa folk, bra tryck och god stämning trots att Hanna Öberg sköt bort sig och åkte in som bästa svenska på en sjätteplats medan Elvira Öberg åkte in som tia.
När damerna väl gått i mål var det en och en halv timme kvar till herrarnas start. Lite tvek på om vi ens skulle stanna i kylan men är man väl på plats är det ju lika bra att köra hela vägen. Vi förgyllde tiden med varsin kolbulle och spanade in några av mässans montrar. Blev riktigt sugen på ett par rejäla vinterkängor. Alltså typ skoterstövlar. Vet inte om jag någonsin varit så jämtländsk tidigare? Vad är nästa steg? En stor fet ramp med extraljus på bilen?
Lagom till att tårna frusit till is drog herrarnas jaktstart igång och med Sebastian Samuelsson som fjärde man till start och ett rejält tempo redan ut från stadion skulle det kunna bli riktigt spännande. Om han inte skjutit bort sig.
Men, som vi alla vet är skidskytte en sport där allt kan hända och där inget är slut förrän den fetaste av alla tjocka damer sjungit klart. Inför sista skyttet stod Samuelsson jämsides med då ledande Philipp Nawrath. Båda lämnade vallen med varsin bom men det var Samuelsson som var betydligt starkare där ute i spåren och som tillslut kunde defilera i mål till ett storartat jubel från oss i publiken.
Jag kan inte särskilt mycket om skidskytte. Det kan jag inte. Men jag vet att det är en otroligt publikvänlig sport, allra helst live, och därför är det värt att stå och frysa lite i 12-talet minusgrader en söndagseftermiddag tillika första advent.
Man blir ju ändå varm inombords.
