Ett av många önskemål för dagarna i Washington DC var att besöka Arlington National Cemetery, den enorma militärkyrkogården alldeles väster om stan. Helt oplanerat råkade vi också boka ett hotell alldeles i närheten så en av mornarna tog vi oss varsin kaffe-to-go från hotellfrukosten och promenerade bort till den norra entrén.
Utöver att vara en känd militärkyrkogård, där det ligger mängder med högt uppsatta personer begravda, så finns det flera berömda monument på området. Några kände vi till på förhand, andra inte och i mobilen hade jag en liten lista med soldater som jag gärna skulle vilja hitta under våra timmar bland Arlingtons kullar, gränder och gravstenar.
Det här är Arlington National Cemetery
Vad är Arlington National Cemetery?
Arlington National Cemetery är USA:s mest betydelsefulla krigskyrkogård. Den grundades 1864 och är idag en sista viloplats för över 400.000 personer som på något sätt haft en anknytning till det militära, från inbördeskriget i mitten av 1800-talet till vår egen nutid, främst soldater och statstjänstepersoner men även anhöriga. Det sker i snitt 27-30 begravningar per vardag på Arlington.
Var ligger det?
Arlington-kyrkogården ligger i stadsdelen Arlington, ett par-tre kilometer väster om stadskärnan i Washington DC. Tar man tunnelbanan är det blå linjen och stationen Arlington Cemetery. Därifrån är det ett par hundra meter till den huvudentrén. Från Lincoln Memorial vid National Mall är det två kilometers promenad till samma entré.
Vad kostar det?
Det kostar ingenting att besöka Arlington National Cemetery. Var däremot beredd på en enklare säkerhetskontroll där de kör metalldetektorer och kikar i väskor.
Hur tar man sig runt?
Antingen promenerar man eller så hoppar man på något av de tåg som rullar runt med jämna mellanrum. Inte heller detta kostar något och då får man även en kort guidning. Området är ganska kuperat med kullar och backar men är å andra sidan väldigt tillgänglighetsanpassat med breda och fina vägar.
Hur hittar man på Arlington?
Arlington är indelat i sektioner, dock inte alltid i helt logisk nummerordning. Sektion 35 är exempelvis omgiven av 3, 21, 46 och 6. En liten tumregel är att högre sektionsnummer ligger i ytterkanterna åt nordväst och norr samt den ostliga kanten. Det bästa är att komma över en karta där man kan se alla områden. Vi lyckades fånga en pappersvariant av en guide men de finns också i besökscentret (och i mobilen).
Hur hittar man gravar?
Är man ute efter specifika gravar så finns Army Cemeteries Explorer, både som mobilapp och för vanlig webbläsare. Arlington har en egen sökmotor där man kan leta på för- och efternamn. Eftersom det här är en onlinetjänst och roaming är dyrt så rekommenderar jag att notera ner platserna på förhand.
Vilka berömda personer är begravda på Arlington?
Gemensamt för alla som ligger begravda på Arlington är att de på något sätt har en militär anknytning. Kändisgraden beror väl sedan på vem man frågar.
För gemene skandinav är det förmodligen president John F Kennedy som är mest känd. Precis runtomkring ligger även andra ur familjen Kennedy. Faktum är att det på Arlington bara ligger två amerikanska presidenter begravda. Den andre är William Howard Taft (1857-1930).
Har man sett krigsfilmer baserade på verkliga händelser kan man säkert träffa på ett och annat namn när man googlar. Själv letade jag efter soldater från TV-serierna Band of Brothers och The Pacific. De är inte så många och av de jag hade noterat ner på förhand lyckades jag bara hitta John Basilone, Medal of Honor-belönad krigshjälte från The Pacific och som dödades på Iwo Jima i februari 1945.
Andra kända personer:
- John F Kennedy (samt delar av familjen)
- William Howard Taft, USA:s 27:e president.
- Grace Hopper, dataspecialist/sjöofficer
- Medgar Evers, medborgarrättsaktivist
- Glenn Miller, artist/kompositör (minnesssten)
- Albert Blithe (Band of Brothers)
- Robert Sink (Band of Brothers)
- Audie Murphy (krigshjälte & skådespelare)
- Charles Durning (överlevare Malmedy-massakern)
- John Basilone (The Pacific)
Våra fyra timmar på Arlington
Ja, fyra timmar blev det för oss när vi sakta strosade igenom den här enorma gravplatsen. Här är vad vi hann upptäcka.
US Marine Corps War Memorial
Från hotellet vi bodde på hade vi bara tjugo minuters promenad Arlingtons norra entré. Här ligger det berömda US Marine Corps War Memorial. Monumentet är en avbildning av det episka fotot taget av AP-fotografen Joe Rosenthal, efter att amerikanska marinkårssoldater intagit Mount Suribachi på Iwo Jima den 23 februari 1945. Monumentet invigdes 1954, är nästan 23 meter högt och basen består av granit – från Sverige.
Kennedys gravplats
Vi passerade sedan Netherlands Carillon innan vi tog oss in på själva området. Utan att riktigt veta åt vilket håll vi skulle hoppade vi på turisttåget, vilket vi klev av vid Kennedys gravplats. Den här sektionen ligger vackert beläget alldeles nedanför Arlington House. Här brinner den eviga flamman och det var nästan helt tyst bland de femtiotalet besökare som ärade platsen med ett besök den här fina novemberdagen.
Military Women Memorial
En halvkilometers promenad från Kennedys ligger Military Women’s Memorial vilket blev vårt nästa stopp. Här lyft kvinnorna inom det militära fram i en helt egen utställning, inomhus dessutom. Precis som med resten av Arlington handlar det om tjänstgöring från områdets tidiga år till nutid och flera heroiska kvinnor lyfts fram i personliga porträtt. Sevärt!
John Basilones gravplats
Basilone var ett av flera namn jag hade på min lista och hans gravplats var förhållandevis enkel att hitta då den är utmärkt på Google Maps. Basilone är för oss i nutiden ”känd” från TV-serien The Pacific som skildrar (bland annat) hans insatser i Stilla Havsområdet under andra världskriget. Han tjänstgjorde i det militära från 1934 fram till sin död på Iwo Jima i februari 1945 och belönades både med Medal of Honor för insatserna på Guadalcanal 1942 och postumt också Navy Cross.
Basilone gravsattes först på Iwo Jima men flyttades 1948 till Arlington National Cemetery under en storartad ceremoni.
Okände Soldatens Grav och vaktavlösning
Vi fortsatte vår långsamma vandring på Arlingtons breda vägar upp till Tomb of the Unknown Soldier. Klockan var ett par minuter i ett så vi tajmade lite omedvetet in vaktavlösningen klockan 13. Från oktober till sista mars sker det här en gång i timmen och från april till sista september två gånger i timmen. Jag hade sett lite av det här på Youtube innan resan, inklusive vakternas utskällning av besökarnas oförmåga att vara tysta – vilket hände även under visningen som vi var på. Man tjafsar inte med dem i onödan ska väl tilläggas.
Memorial Amphitheater
I direkt anslutning till graven ligger vackra Memorial Amphitheater som vi gick igenom. Där passade vi å att fråga en guide om lite vägvisningar. Vi var sugna på Pan Am Flight 103 Memorial, men vi prioriterade tillslut ner det då benen började bli sega och hungern påtaglig. Arlington National Cemetery är ju annars fyllt av memorial, närmare fyrtio stycken och att hinna se alla kan lätt li övermäktigt på en enda dag.
Besökscentret
Siktet blev istället på besökscentret och huvudingången för att sedan ta oss vidare in till DC. Besökscentret är den östra entrén och närmast tunnelbanestationen. Här finns det utställningar, bokning av guidade turer och toaletter.
Arlington – allt som allt
Fyra timmar från det att vi träffade på US Marine Corps War Memorial i norra änden gick vi nu mot tunnelbanan och lämnade Arlington bakom oss. Vid nästa besök i Washington blir det Arlington igen. Det var både en magnifik och intrycksfull upplevelse att vandra omkring bland rader, sektioner och kvadratkilometer med gravstenar och det finns fortfarande platser som jag vill uppleva här inne.
Vi har sagt det förut – amerikanarna kan ju det där med att hylla sin historia. Allra helst de militära bitarna. På gott och ont.
Den platsen skulle jag gärna besöka..viket troligen inte blir av Får tänka på att jag besökt Am kyrkogården vid Omaha Beach två ggr och hoppas på ännu ett besök
Ja men där sa du ju något om Omaha Beach, står fortfarande kvar på min att-besöka-lista. Antar att det var en ganska hisnande upplevelse, på ett känsloblandat sätt?