Måndag. Ny vecka. Om någon för femton år sedan sagt åt mig att ”i februari 2024 kommer du längta efter att återta rutiner igen, med lite fasta punkter och tider” så hade jag nog förmodligen puttat personen ner i Storsjön. Men där är jag nu. Med en liten längtan efter rutiner, inrutade veckor och att komma i fas.
Och jag tänker inte putta nån ner i sjön. Snarare bjuda hen på en kopp kaffe för att framtidsspaningen faktiskt låg helt rätt i tiden.
Februari har försvunnit. Ja jo, månaden har så klart bjudit på mängder av roliga saker så det inte bara så att den gått upp i ett stort svart hål. Men andningshålen har varit något för få. Det är lite det här som jag hoppas kunna återta nu. Både i februaris sista dagar och en bra bit in i mars. Det är viktigt att kunna känna att man ser ljuset i tunneln, annars är man nog ute på jävligt tunn is.
På tal om is. Den har jag varit ute på i helgen men vi tar väl veckan som helhet. Varsågoda, här har ni en snabb recap på vecka 8 2024.
Veckans högpuls
Efter föregående veckors höga tempo skulle jag ljuga om jag sa att jag var i toppskick när jag satte mig på morgontåget till Stockholm i tisdags. Därför blir också träningsdisciplinen på jobbresorna så oerhört viktig för mig. Även om arbetsdagarna är energikrävande så finns det fortfarande en halvtimme över till träning. Alltid. Om den planeras. Och jag vet ju att den gör stor nytta för att orka med resten. Det är fan fakta alltså.
I tisdags blev det ett lugnt pass följt av att jag somnade tidigt. Behövligt. Både onsdagen och torsdagen blev mer köttiga pass med hög puls. Känslan av att komma upp på de där nivåerna igen var riktigt skön, något jag saknat de senaste veckorna när rutinerna satts åt sidan med resor och annat.
Veckans helg
Helgen spenderades i Östersund. Efter varsin lång och ganska hård vecka så somnade vi orimligt tidigt i fredags vilket också gjorde att vi vaknade tidigt i lördags. Vi tittade ut och bestämde oss för att ta en promenad redan vid 10-tiden. En ganska ovanlig grej för att vara oss, då vi gärna tar det piano-deluxe på lördagmornar med kaffe och blogg innan vi letar oss ut framåt lunch.
Vi kom, nästan halvvägs ut ur dörren, på att det kanske är perfekt läge för lite långfärdsskridskor. Vi svidade om till vettiga kläder och halkade oss in till Badhusparken och starten av Medvinden, skridskobanan som löper på Storsjön hela vägen ut till Kungsgårdsviken på Frösön.
Där gled vi sedan fram på en nästan orörd is, eftersom merparten av Östersundarna ännu inte hittat ut. Att vi nästan var först – på en lördag – var en lika orimlig som fantastisk känsla. När vi dessutom fick härlig medvind på tillbakavägen var det bara att njuta av långa, sköna skär och med vårvintersolen i ryggen.
Svår världsklass faktiskt.
Veckans humor
Vi var på Fredrik Anderssons show i Östersund i lördags. Behöver jag säga mer? Nej, jag tror inte det va.
Veckans häng
Igår hängde vi ett par timmar med några fina grannar. Vi har pratat alldeles för länge om att ses över en fika hos oss och visa Kilimanjaro-bilder. I helgen hände det äntligen. Jösses vad trevligt det blev, både med häng, fika och att återuppleva vandringen, så här ett och ett halvt år senare.
Man blir ju sugen på nya äventyr i vandringskängorna, det blir man!
Veckans ”händer igen!”
När vi fikat klart så blev det raska fötter till Badhusparken för nu var jag verkligen sugen på en ny skridskotur på isen. Det blev en sagolik utresa med fjällskymning som kuliss och härlig medvind bort till färjeläget vid Härke, några kilometer ut på Frösön innan jag vände och skejtade tillbaka till city.
14 kilometer susade jag ihop utan några större bekymmer. Hoppas att det får vara lite minusgrader framöver nu så att jag hinner åka hela vägen ut till Kungsgårdsviken innan Medvinden stänger för säsongen.
Lite bilder? Okej!
Bara roliga grejer juuuu!
Ja men det händer ju kul grejer! 🙂