Ännu en vecka och jag skojar inte – den bara försvann. Ett återbesök, en provocerande tillika inspirerande podd, ett tajt tidsschema och så lite bubblor mot slutet av veckan. Med mera.
…återbesök
Jönköping! Från att inte ha satt min fot i stan mer än ett par gånger de 15 senaste åren så har jag nu varit där två gånger på fem månader. Trevligt återbesök måste jag säga och jag gillar stan och dess kompakta stadskärna. Nästa gång ska jag ta lite bilder också. Jag tog inte en enda bild på vare sig kvällspromenaden i stan eller joggingturen på morgonen efter. Vem har jag blivit?
Jaja, enda utomhusbilden från Jönköping. Alltid något.
…tajta tidsschema
Jag körde kombinationen tåg och flyg för att komma hem från Jönköping i onsdags. Det behöver jag inte göra om i närtid. Det var en ganska tajt resa redan på pappret och som inte direkt underlättades av att snabbtåget från Köpenhamn var 30 minuter sent in till Nässjö. Och, ett tåg som redan ligger efter i tidtabellen blir ju, som vi redan vet, nedprioriterat i trafiken. Risken var alltså överhängande att vi skulle bli än mer försenade.
Det blev vi.
Jag hann med mitt flyg från Arlanda tack vare lite svett, lifehacks på ARN, exakt noll personer i säkerhetskontrollen och att flighten avgick från gate F30 (i princip minsta möjliga promenad från security). Ja, sedan blev vi ändå ståendes en halvtimme eftersom de ville få med folk från en kärra från Köpenhamn.
Note to self: det är förmodligen enklare att från Jönköping ta buss till Landvetter och flyga därifrån.
…provocerande (och inspirerande)
Jag lyssnar på podden Bortom ekorrhjulet, en podd som jag följt genom åren och som handlar om att ”bryta sig fri” från normer och åtta-till-fem-livet. Allt som oftast bra snack. Ibland med gäster. Vissa är intressanta och andra ganska sömniga. I ett av de senare avsnitten gästades de av ett par som gjort sig ekonomisk fria och lämnat storstadslivet för en softare tillvaro på landet. Jag blev både provocerad (nåväl) och inspirerad.
Provocerad för att jag kan känna att transparensen saknas, inte bara i det specifika avsnittet utan rent generellt när det kommer till ”success stories”. ”Om vi kan så kan alla!” är ju många gånger en sanning med viss modifikation eftersom det sällan talas om förutsättningarna. Har det föregåtts av en bra lön på hundra papp i månaden? Har de gjort bostadskarriär? Ärvt pengar? Eller har de satt livet på paus för att investera i sin livs dröm om att kunna lämna stan? Hur mycket jobbar de idag?
Inspirerad för att det faktiskt är möjligt. Även för säg mig, som lever ganska billigt, har ett jobb och noll barn att strössla pengar över. Jag sparar så klart undan pengar redan idag men inte till den gräns att mina intressen upphör att existera. Det finns inte på kartan att jag skulle avstå resor, restaurangbesök, skidåkning eller golf för att bli ekonomiskt oberoende på femton år. Jag vill leva och jag vill leva nu för vem vet om jag ens lever om femton år?
Lyssningsvärt, absolut men det kräver nog att man har ett öppet sinne och vågar ifrågasätta både sig själv och andra. Men att avstå ögonblick som nedan för att lägga pengar på hög? Det tror jag inte, nej.
…obegripliga
Har ”vi” verkligen inget annat att bry oss om än att skrika oss hesa över att plastflaskornas korkar nu för tiden sitter fast? Herregud, det är ett sånt ickejävlaproblem vi ”drabbats av”. I mitt tycke är det tvärtom en ganska smart grej när man kör bil, har en flaska på tåget eller går på stan och försöker dricka. Inga korkar som tappas och försvinner. Perfekt ju?
Jaja, ännu ett tecken på att vi kanske har det lite för bra när folk orkar engagera sig i det här.
…tråkigaste
Jag avbokade mitt HIIT-pass i torsdags och körde ett eget fyspass för knät istället, på en av STC:s anläggningar i Östersund. Det kan ha varit årets tråkigaste pass, som kryddades med flams och trams bland de andra som tränade runt mig. Förlåt mattan hemma i vardagsrummet för allt jag sagt om dig, jag kommer njuta mer nästa gång jag ligger och flåsar framför TV:n.
I veckan ska jag till Funäsdalen igen. Då hoppas jag på sånt här:
…bagare
Jag chefade för fredagsfikat på jobbet i veckan. Med det ansvaret brukar jag ställa mig och baka (!) även om jag skulle kunna ta easy way out och köra köpefika. Det blev kolakakor (enkelt, gott, populärt) och de som numera heter ”Daniels enkla kokoskakor”. Väldigt uppskattat och kokoskakorna kommer jag nog att göra om. Riktigt fina!
…bubblare
Vi var på krogen Astrid här i Östersund igår lördag. Champagneprovning! Många härliga lärdomar som presenterades både i en skön miljö och med några riktigt magiska plockrätter i asian fusion-anda. Drottningkammusslorna med sojasmör och jalapeno… lägg av vad bra det var och vilken intressant upplevelse att känna hur karaktär och smak på mat kan förändras så radikalt med ”rätt” dryck i glaset. En upplevelse!
…sista?
Eller veckans. Kanske säsongens sista? Vi stack till Kungsgårdsviken förut idag, längst ut på Frösön, för lite långfärdsskridskor. Det var inte någon superperfekt is direkt så vi nöjde oss med en halvmils åkning totalt varav någon knapp kilometer av dessa var riktigt njutbar med fin is och medvind.
Sedan lutade vi oss mot en sten, njöt av marssolen och drog i oss varsin semla som Maria överraskat oss med.
Jag hoppas ju egentligen inte att det här var den sista skridskoturen så klart men utifrån hur vädret blandat och gett det senaste och isens skick just nu så… ja, jag passade på att njuta lite extra och ta in stunden. Jävligt fint är det att ha sånt här precis runt husknuten, även långt in i mars.
Långt inlägg blev det men det här var veckan. I morgon tar vi nya tag och så hoppas vi på mer finväder och att Funäsdalen välkomnar mig med fortsatt äkta vårvinter om några dagar. Tack på förhand!
